Jag var på hälsoundersökning förra veckan och fick helt plötsligt en ny längd. Efter säkert 15 år som 168 cm kort är jag nu helt plötsligt 169 cm lång!
”Det är träningen” trodde min kompis L. ”Du har fÃ¥tt bättre hÃ¥llning”.
Mm, antingen det. Eller det faktum att jag i snart en månads tid ätit en semla om dagen. Semlor är också bra för växten har jag hört.
#blogg100
Jag sa ju att det är härliga tider för oss ostbågelovers! Efter mitt inlägg i fredags tipsade Wibjörn om detta fantastiska: Simon Gärdenfors och Hanna Fahl i en specialpodd bara om ostsnacks!
Har inte hunnit lyssna än men räknar med perfektion pga bl a:
Lyssna via iTunes eller direkt på webben.
#blogg100
Idag var jag en övermodig mamma som tog med mig två trötta och sura barn på en kollektivtrafiksutflykt i Söderort. Målet var att hämta upp min senaste karta hos Koffertmannen. Vilket var ett mycket intressant slutmål. Men vägen dit ALLTSÅ. Jag har nog blundat inför det faktum att en sjuåring och en treåring inte låter sig manipuleras runt i stan på samma sätt som tidigare.
Hur som helst. Vi fick oss en liten demo av alla kartor och det var verkligen en liten guldgruva. Rullkartor och skolplanscher som man minns dem från skolan (hey, jag gick ändå i Sveriges första folkskola när jag var liten). Geografi, djur, natur i massor. Rekommenderar verkligen en titt!
Nu: vaniljsemlor och kaffe framför Mello. Och nedräkning till morgondagens välförtjänta egentid.
#blogg100
Det är bråda dagar för oss ostbågelovers. Både OLW och Estrella har nya urgoda ostsnacks, och det är faktiskt så att jag har riktig beslutsvånda när jag ska välja fredagsmys. För jag tycker om flera!
Ikväll åt jag i alla fall de nya Cheez Hearts från OLW. Som Katta Kvack skrev häromsistens: de smakar som ostbågar gjorde när man var liten. Dvs jättegott.
Men exakt lika goda är Estrellas nya cheddarbÃ¥gar. Smakar ocksÃ¥ som… ostbÃ¥gar gjorde när man var liten. SÃ¥där sprött men med rund eftersmak. Utan att vara sÃ¥där mäktiga som vanliga ostbÃ¥gar lätt kan bli (sorry guys, jag älskar er ändÃ¥).
Och nästan lika goda är de senaste i raden av jumbobågar. Åh jag minns när jag åt den allra första stora ostbågen i mitt liv, i slutet av 80-talet. Jag trodde det var ett fabrikationsfel och hade i en sekund hela världen i mina händer (dvs ett knippe presentcheckar tillbaka som ursäkt) men insåg vid nästa grabbanäve att det var meningen att de skulle se ut sådär. Nåväl. Årets variant är också godare än vanliga ostbågar. Tips!
#blogg100
Under den här bloggens livstid har ju 90-talet varit ett återkommande nostalgiämne. Vilket är lite kul eftersom tiden gått varvet runt och den gamla nittiotalsstilen numera är jättenu.
Därmed bär jag det här bältet med stolthet. Inköpt på Gul & Blå i Eskilstuna ca 1990. Den ballaste accessoaren man kunde bära då. Rätt okej än idag?
Mina dagens outfits hittar du på Instagram.
#blogg100
Hoppsan. Idag ringde Koffertmannen och hade hittat inte mindre än 4 stycken gamla skolkartor över Australien.
Så jag paxade en till. En jättejättefin.
Bild kommer i helgen!
#blogg100
Varje gång jag lagar potatisgratäng, som nu ikväll, så tänker jag på alla år jag famlade i mörker kring bästa receptet. I många år gjorde jag alldeles för blaskiga gratänger för att jag inte visste det enkla lilla knepet att förkoka alltihop så att stärkelsen löser ut.
Men sedan jag snubblade över receptet på (Mat)-Tinas potatisgratäng äter vi alltid himmelskt goda gratänger här hemma. Om jag fick välja bara tre rätter att äta resten av mitt liv, skulle den här potatisgratängen definitivt vara en av dem.
Sådär, det var ett inlägg om potatisgratäng, så här 21 dagar in i #blogg100
När man hör om en tv-serie och det man hör är unisona hyllningar. Och när man själv tittar på det första avsnittet och efter kanske bara en kvart förstår precis vad hajpen handlar om.
Så bra är Gengångare, som visas i SVT Play en knapp månad till.
Något av det mest speciella jag sett på flera år.
Se!
#blogg100
Fredag kväll
Grannarna bjuder pÃ¥ tacos. Vi dricker champagne till. En av sakerna pÃ¥ bordet är hemmagjord guacamole med koriander och lime i. SÃ¥ smart! Jag brukar bara sprinkla’t ovanpÃ¥ när vi gör tacos, nu hittar jag ännu en genianvändning för min favoritsmak.
Lördag kväll
Vill mysäta något med barnen framför Melodifestivalen. Driver planlöst fram och tillbaka längs raderna inne på ICA. Är inte sugen på något alls. Innan 2-åringen gör valet åt oss när han river ner en stapel med glasstrutar. Vi snickrar strutar med tre olika smaker: citron/maräng, massormedchoklad och vanlig vanilj.
Söndag dag
Vi Ã¥ker ut till DjugÃ¥rden för att gÃ¥ pÃ¥ museum. Som vanligt har vi inte planerat maten i tid och blir vrÃ¥lhungriga vid ingenmanslandet Slussen. En affisch pÃ¥ djurgÃ¥rdsfärjan säger: ”ät brunch pÃ¥ Hasselbacken”. SÃ¥ det gör vi. Ett inte jätteomfattande men väldigt gott smörgÃ¥sbord. Tänker resten av dagen pÃ¥ att jag verkligen är mer av en plockmatsperson än en tallriksmodellenperson. Älskar att välja ut det som är allra godast (äggen och osten, vanligtvis).
På kvällen äter vi lax och härmar guacan från i fredags.
#blogg100
För några år sedan såg jag en fantastisk gammal skolkarta inne på Brandstationen. En jättestor rullkarta över Australien för 1200 kronor. Och eftersom jag är galen i Australien kände jag mycket starkt att jag behövde den där kartan.
Men jag tänkte länge och väl innan jag fattade mitt beslut: storleken, priset och det faktum att vi inte hade några väggar över att sätta den på gjorde att jag inte köpte den.
Jag har ångrat mig flera gånger i månaden sedan dess.
Så jag har försökt hitta en liknande på annan plats.
Jag har sökt på nätet, jag har varit i kartbutiken på Vasagatan, jag har hängt på låset hos Empirical style men har inte slagit till för att inköpspris + frakt från Australien blir jättemycket pengar när man inte ens har en ledig vägg att sätta kartan på.
Men nu! Nu ska vi flytta till en ny lägenhet med jättemånga väggar.
Och dÃ¥! DÃ¥ ramlar jag över härliga Koffertmannen och hans – inte koffertar men – skolkartor.
Idag hämtade jag upp min nya 70 x 100 cm stora skolkarta över Australien och Oceanien, daterad tidigt 50-tal. Även om min drömkarta fortfarande är någon av de klargröna och turkosblå som brukar säljas hos Empirical Style, så är den här ett fint steg på vägen.
#blogg100
Idag var en fantastisk dag.
Dels sålde vi vår lägenhet (innan visning!).
Dels köpte jag hos Koffertmannen något jag letat efter länge. Bild och berättelse kommer så snart jag varit och hämtat upp mitt kap.
#blogg100
Jag vill tacka alla er som mejlar mig med demos, pressmeddelanden, erbjudanden och andra saker. Senast idag fick jag ett upprop från en intresseorganisation. Jag är glad och tacksam att ni tänker på den här lilla skruttbloggen i sammanhang som är viktiga för er och era projekt och verksamheter.
Att jag ytterst sällan skriver om några av mejltipsen handlar vanligtvis om två saker: jag har inte tid eller ämnet/låten/nyheten är något som inte passar min personliga smak. Och det är ju mitt perspektiv på popjunk som är fundamentet för den här bloggen.
Men eftersom jag hör till dem som tycker att det är helt okej att företag och privatpersoner tipsar bloggare och att bloggare samarbetar med varumärken så vill jag bara säga tack för förtroendet. Och fortsätt gärna mejla, eller börja mejla om ni inte gjort det tidigare. Jag lär mig massor av det som trillar in. Och endera dagen kanske tipset är rätt och jag skriver något!
#blogg100
ApropÃ¥ programmet om näthatet som visas pÃ¥ SVT ikväll sÃ¥ vill jag lyfta ett av mina favoritinlägg när det gäller saker som folk häver ur sig pÃ¥ nätet. Underbara Nina Ã…kestam – geniet! Jag är tokig i henne! – som sÃ¥ enkelt beskriver en viktig tumregel att använda sig av i diskussioner och debatter. Oavsett om det är pÃ¥ internet eller i verkliga livet.
”En bra tumregel i livet är att inte vara elak. Om man försöker undvika att sÃ¥ra andra människor gÃ¥r det mesta generellt bättre. Om nÃ¥gon tar illa upp av mitt beteende, och informerar mig om det, bör jag naturligtvis att upphöra med det beteendet.”
Nu är uttalandena som beskrivs i just den här filmen ovan mycket grövre än bara elaka men jag tycker det är så viktigt att tänka på. Omtanke och vänlighet är något av det viktigaste som finns i livet. Och det verkar som att det enkla lilla perspektivet har försvunnit helt från vissa arenor.
#blogg100
Kan jag plötsligt börja blogga om träning kan jag plötsligt blogga även om smink, det står i lagen. Annars är väl de två tillsammans med politik de enda ämnen jag inte skrivit om genom alla bloggår?
Jag läste hos favorit-Blankens att 2012 var hennes läppstiftsår. Lustigt att hon uttrycker sig så för jag har flera gånger sedan nyår utlovat att 2013 ska bli mitt läppstiftsår.
Nagellack är ju sen gammalt. Men läppi har jag inte haft rutin på sedan de bruna (!) läppstiften jag hade på 90-talet och några kladdiga läppglans jag höll på med på nollnolltalet.
Förrän nu då. Min favoritnyans heter Vegas Volt och är från MAC. Puss!
#blogg100
Började jobbveckan med att resa tidigt och långt till ett jättehärligt möte.
Landade hemma igen efter 12 timmar och tänker nu göra det enda rätta: somna framför teven med ett paket Chocolate, Pralines & Caramel i famnen.
#blogg100
En härlig sak med detta med #blogg100 (100 inlägg på 100 dagar) är att kommentarsfältet börjat leva igen. Jag frågade ju om träningshår häromdagen och fick så superbra tips att problemet nu är löst.
Extra roligt ur popjunkiehänseende eftersom tipsen både handlade om Britney Spears och den gamla härliga 90-talslösningen sicksackhårbandet. Hårbanden kostade en tjuga styck på Glitter och nu har jag redan hunnit träna tre pass med dem. Sitter som berget. Och jag känner mig som cirka Gwen Stefani eller någon annan nittiotalsikon när jag har det på mig.
Bilden lånade jag från Chic.se som i en artikel från 2010 menar att det är en hårtrend vi helst vill glömma.
Ni förstår ju att jag ska göra allt jag kan för att DET inte ska hända.
Jag läste att träningslÃ¥tar varit de mest spelade pÃ¥ Spotify i januari. Samma här (förutom min all time high mest spelade platta ”Bamse – världens starkaste björn” hehe).
Det finns särskilt en lÃ¥t som alltid spelas i slutet av mina träningspass, precis när man tror att man ska ge upp, när man redan hade givit upp om man hade tränat pÃ¥ egen hand. DÃ¥, när energin är nästan helt slut, sÃ¥ kör de igÃ¥ng Greyhound med Swedish House Mafia och det lÃ¥ter säkert jättelöjligt – men jag vet att det är lÃ¥ten som gör att jag orkar den där sista biten. LÃ¥ten och gruppen.
För det är gruppdynamiken som gör hela träningsformen pÃ¥ Xtremefit sÃ¥ bra – om nÃ¥gon pressar/inspirerar mig att göra 30 armhävningar sÃ¥ gör jag dem. Om jag själv tänker att jag borde göra 30 armhävningar sÃ¥ gÃ¥r jag i stället och skopar upp en tallrik glass.
Inte för att jag inte äter glass, för det gör jag minst en gÃ¥ng i veckan – jag äter alltid vad jag vill, men jag gör det helst inte samtidigt som jag tränar.
#blogg100
Hittade den här artikeln via Twitter häromkvällen.
Det handlar om en rysk familj som valde att leva utanför civilisationen i 40 år. Klicka och läs, så otroligt fascinerande livsöden.
Att läsa om deras sparsmakade kosthållning och samtidigt titta på bilderna ger onekligen historieätarvibbar. För visst är det lite Erik och Lotta i Historieätarna över den här bilden på far och dotter Lykov/Lykova?
(tipstack till Maria Lindholm)
Nu ligger vår älskade lägenhet ute till försäljning och som vanligt är jag nostalgisk på gränsen till patetisk över det faktum att vi ska flytta. Jag kommer sakna lägenheten och gatan så INÅT samtidigt som jag vet att var sak har sin tid.
Men just nu, och ett tag framöver, kommer jag gå runt här hemma och sucka över allt fint som vi inte kommer kunna ta med oss.
Den magnifika balkongen, det lyxiga badrummet, vårt blå sovrum där jag ser Söder från sängen, utsikten, grannarna, mina garderober, kakelväggen i köket, gemenskapen ute på gården på sommarhalvåret (det finns inget mysigare än att sitta i solen med en kaffe och sladdra med någon granne samtidigt som barnen leker på gården. Hela vintern ser jag fram emot vårens första lekdagar nästan mer än barnen själva).
Åh vad jag har älskat att bo här. Men nu är det faktiskt någon annans tur.
#blogg100
Den här klänningen är en av de finaste jag haft på många år. Den är magisk och sitter som en smäck på ALLA jag sett i den. Så fin, enkel och billig, bara 299 kronor på H&M.
Dessutom såg jag nu i min närmsta butik att de rear ut den. Endast 100 pistoler. Kanske gör de det i din lokala H&M också? Spring och kolla!
När bilden togs bar jag hudfärgat nagellack. Just den här veckan matchade jag den med Cute as a button.
#blogg100
Ni kommenterar