Popjunkien

Att tupera håret

Jag är 33 år gammal och har precis lärt mig något riktigt viktigt: att tupera håret.

Jag hade länge en luggbubbla + hästsvans som standardfrisyr mellan två tvättar, ni vet när håret är för smutsigt för att ha utsläppt men för rent för att orka tvätta. En luggbubbla kan jag med mitt spikraka hår bara åstadkomma om jag tuperar och sprayar. Problemet är att jag aldrig har kunnat göra en sofistikerad volymtupering utan jobbat mer med stickig hårspray från Proffs och många hårspännen.

Men efter att ha frågat min frisör om råd och experimenterat lite själv har jag nu lärt mig denna OVÄRDERLIGA kunskap.

Hemligheten:

En kam
Två hårspännen

Sen är det inte svårare än att man drar kammen uppifrån och ner på varje hårtest. Man ska trycka ner det tuperade håret hårt mot hårbotten, och – mycket viktigt – lyfta ut kammen mellan varje drag. Sen är det i princip klart.

MEN NU KOMMER DET: här kan man addera lite torrschampo. Här har jag i åratal hårdsprayat med typ… lack. När allt man behöver är småsmå dutt med lite torri. Sitter som berget.

Förra helgen kombinerade jag en tunn luggbubbla med den så trendiga hårmunken*. Längesen jag kände mig så lyxig i håret.

* Obs att jag faktiskt inte härmar Nöjesguiden-folket utan min kära vän Kicki som munkat länge. Köpte den på Glitter.

 

Nagelstickers

I helgen testade jag för första gången att använda nagelstickers. I samma leopardmönster som här uppvisat av min vän (och sedan i höstas kollega!) Cissi.

Det var lite krångligare att klippa till varje enskild nagelbit än jag räknat med, men när det väl satt så var det så klart fint, coolt och lite konstigt. Klistret höll i två dagar inkl dusch och disk. Jag köpte mina på Åhléns men de finns även på Kicks.

Och, upptäckte jag nyss, på mitt moderskepp ASOS. Med aztekmönster!

*lägger i varukorg*

 

Familjen Defalurs största fan

Jag har aldrig spelat Sims. Men jag tror att jag skulle tycka väldigt mycket om det.

Det måste vara en anledning till att jag känner mig lite för intresserad av Kaospatrullens bloggande om sina simmar. Nu har hon precis bytt familj, från Monroe till Defalur, och jag hänger lydigt med i turerna via min RSS-läsare.

Egentligen borde väl andras upplevelser av virtuella världar vara lika intressant som att lyssna på folks drömmar, dvs inte alls. Men det är lite som Big Brother på syra, dvs extra kul, över meningar som de här.

”Ingen annan av familjemedlemmarna reagerade över Mangolds tilltag. Hennes mamma dansade obekymrat och gick och lade sig ganska tidigt. Det är bara Puma som är en sådan moralist”

”Nu försöker jag bjuda Manolito, som den bortadopterade sonen heter, på fester och så vidare, men även fast han säger att han ska komma, dyker han inte upp”

”Mangold är för övrigt värsta slackerdottern. Hennes båda trillingbröder jobbar inom musikbranschen och jobbar ganska hårt för att avancera, medan Mangold arbetar med privata “projekt” hela dagarna, som att titta på nya galaxer i sitt teleskop eller måla ganska fula bilder. På vardagskvällarna jobbar hon tre timmar i en bokaffär”

Jag som känt så länge att jag måste skaffa mig en ordentlig hobby. Kanske är det Sims som är grejen?

(tyvärr faller det på att det är digitalt. Jag måste ha ett analogt intresse som inte liknar mitt jobb. Jag har precis börjat sy litegrann igen).

 

”Vinterskor”

Jag satt och skummade igenom gamla blogginlägg och fastnade i ett från 2005 där jag (som varje år) ältade vinterskor. Men det roliga är att bilden som jag en gång länkade till har bytts ut till en helt annan.

Originalinlägget handlade om Sorels *var så före min tid* men bilden föreställer nu (säkert sedan jättelänge) några skor med tja… ganska motsatt modegrad och funktion, faktiskt.

”Vettiga, snygga, vattentäta och varma.”

 

Instagram förändrade mitt liv

Att ha en iPhone höjer livskvaliteten med 20% sa min granne en gång. Och gud så många gånger jag återkommit till den sanningen. Jag älskar min smartphone och den har givit min vardag en helt ny dimension.

Den första förälskelsen har ju hunnit lägga sig för längesen. Det där med att pekstyra internet, att hela tiden ha faktaunderlag till vilken diskussion som helst och att kunna snuttifiera allt hela tiden.

Men den STORA förändringen i mitt liv har varit att jag äntligen, äntligen har enkla fotoredigeringsverktyg och en bra kamera på fickan. Jag har otaliga gånger försökt göra den här bloggen mer bildig. Men det har länge varit alldeles för tidskrävande att ta bilder, ha nån himla sladd för överföring, redigera i ett ointuitivt datorprogram, ladda upp på nåt jobbigt Flickr-konto osv. Men för ett drygt år sedan började jag med olika bildappar och känner att jag aldrig kommer orka fota med vanlig kamera igen. För äntligen kommer bilderna till användning.

Kort om mina favoriter:

Instagram så klart. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle vara en del av ett bildcommunity. Men det är jag, Instagram har sedan länge blivit den app jag kollar mest och först när jag flipprar med telefonen. Vad jag fotar varierar, jag försöker låta bli att fota min mat hela tiden, och fota mer kläder. Vill inte vara sådan som bara fotar mina barn (men när jag gör det blir det så jävla fint). Följ mig!

Används bäst: vardagsfoton där man vill filterbriljera.

Tiltshift. Jag har älskat tiltshifteffekt längre än jag kunnat tillverka dem själv. Tidigare använde jag en webbvariant men nu kör jag hellre med appen från samma ställe. Man kan tiltshifta inne i Instagram men jag vill kunna jobba med fler reglage.

Används bäst: på foton med mycket detaljer, t ex folkmassor, bebyggelse, detaljerade mönster. Och sen en tid tillbaka mycket i diverse tv-vinjetter, va?

Picstitch. Det är bara ett år sen jag köpte ett program till datorn för att kunna göra kollage på mina barn. Nu bara: dra och släpp och effekta litegrann så har man dem direkt där man vill ha dem (dvs på internet).

Används bäst: när du har lite tid. Tycker det är lite tidsödande att få till riktigt snygga kollage – men det är ofta jättevärt mödan.

Pic collage. Här vågar jag inte exemplifiera med någon egen bild, för jag har inte lärt mig klart än. Men säg så här: hade pic collage funnits 2005 hade den här bloggen varit en modeblogg. Här finns det jag saknat så länge: ett enkelt och självförklarande verktyg för att klippa och klistra bland dina bilder. Bara det att man kan beskära en bild bara genom att peka – genialiskt.

Vilka är era fotofavoriter?

 

Ålderschock?

Det började på Twitter. Via Renntun och Bisonblog konstaterades att Alfons Åbergs pappa är 36 år gammal. Någon kontrade med att Homer Simpson är mellan 36 och 40 år gammal.

Och tanken på de där två… gubbarna är nästan lika gamla som jag fick mig att ålderschocka en aning och söka vidare. Här är åldrarna på några andra fiktiva karaktärer.

Carrie Bradshaw: 32 (när hon träffar Big, som då är 43).

Ross Geller: 26 (när Vänner börjar).

George Costanza: 33 (i säsong två av Seinfeld).

Kalle Anka: 20-nånting (när han gör sin långfilmsdebut, några år innan Knattarna kommer in i hans liv).

Stig-Helmer Olsson: 40 (i Sällskapsresan).

Vad vill jag ha sagt med det här? Egentligen inte mer än att ålder inte känns särskilt definitivt. Minns när jag tyckte alla i Vänner var så GAMLA. Samma sak med tjejerna i Sex and the city, de var det där utopiska trettinånting. Nu är jag där själv och känner mig fortfarande väldigt ung.

Och det finns ju också ålderschocker åt andra hållet. T ex:

Edward Cullen: 104 (i Twilight).

 

Lucka 13. En favoritsak i mitt hem.

Har ju hembloggat en del på sistone: läs här.

Och den absoluta favoritsaken i mitt hem just nu är vårt nymålade sovrum. Det blev till och med finare än jag hoppats, detta gråblå lilla mästerverk till sovsal.

Det allra bästa är att jag fick sån energi och inspiration av det här att jag nu ska ta tag i resten av hemmet också. Barnrummet får bli tvåbarnsrum, trots allt.

 

Lucka 12. Om någon du saknar.

Min farmor hette Rut. Hon blev 48 år gammal och dog i en bil som blev till skrot framför ett framrusande tåg. På en simpel järnvägsövergång utan bommar, bara några hundra meter från hemmet och rakt framför farfar där han stod och råkade se hela olyckan.

Pappa var bara 11 år då, det var på vintern för han var på skidresa med skolan och fick inget veta förrän han var tillbaka hemma igen. Jag tror att begravningen redan hade varit, i alla fall sörjer han än idag att han inte fick vara med och säga hejdå.

Jag har hela mitt liv saknat en farmorsrelation och jag sörjer så att pappa och hans syskon växte upp utan en mjuk och bra mamma.
(Läs mer…)

 

Lucka 11. Berätta om dina framtidsdrömmar

Lättaste luckan hittills?

Jag dagdrömmer varje dag om att vara ute ur småbarnsåren.

 

Lucka 10. Vad finns i min väska?

Jag har många, många väskor. Väskor var länge mitt shoppingkall, sådär som vissa kan hålla på med skor. Det gör då att jag har många olika väskors innehåll att redogöra för här. Jag nöjer mig med två: vardagsväskan och partyväskan.

Som vardagsväska har jag en Emma från Sandqvist och den är perfekt. Stor nog att funka som övernattväska när jag reser i jobbet, liten nog att ha till och från jobbet. Innehåller förutom dator, plånbok och telefon ALLTID miljoner taxikvitton, tusen visitkort (mina egna och dem jag träffat), hundra näsdukar, tio hårnålar och ett par extra linser.

Eftersom jag partar så sällan nuförtiden har jag knappt hunnit lufta reafyndet från i somras. Det innebär alltså att det fortfarande sitter ett butikslarm inne i väskan (se ovan). Expediten glömde ta bort det, larmet utlöstes inte, och nu är det för sent för att gå tillbaka. Jag skulle enkelt kunna klippa bort det själv men det har liksom blivit en grej nu.

Så det sitter kvar som ett minne om att jag – som aldrig någonsin skulle våga snatta – går omkring med något som kanske kan uppfattas som ett stöldgods.

 

Partypopåret 2011

Medan jag funderade över favoritlåt i förra inlägget tänkte jag på de låtar jag lyssnat mest på under 2011. Ett partypopår, tydligen, med ett litet, litet indiestråk.

Till the world ends med Britney Spears.

Firework med Katy Perry.

S&M med Rihanna.

We found love med Rihanna.

Islands and shores med Deportees.

Someone like you med Adele.

E.T. med Katy Perry.

Shake it out med Florence and the machine

 

Lucka 9. Berätta om en av dina favoritlåtar.

Som med många andra ämnen i den här utmaningen är det svårt att välja bara en. Och efter alla år med den här bloggen har jag redan hunnit skriva mycket om vad jag lyssnar på.

Men så kom jag på att 2011 var året då jag äntligen fick se Arcade Fire live. Och att de till på köpet spelade Neighborhood #3 som sedan länge är en av mina favoritlåtar i hela, hela världen.

Kvällen minns jag som en av de trevligaste – och konstigaste – i år. Spelningen var på Popaganda. Strax till höger om stora scenen kunde jag se ända hem till mig själv. Framåt slutet av konserten lade sig en dimma över hela Årstaviken och stämningen var (faktisk!) lite trolsk sådär. När låten började gjorde hjärtat kullerbyttor och jag dansade i utkanten av folkmassan. När jag strax efter kollade mobilen hade jag 8 missade samtal från min man.

Ringer hem och bara ”Levi andas så konstigt”. Så jag springer genom hela området, upp till Ringvägen, in i en taxi. Hela tiden hör jag tonerna av konsertens sista låt. Är hemma på två minuter, kliver ur taxin och hör konserten sluta på andra sidan viken. Ser inget för att allt är inbäddat i tjock dimma. Går in och upp och konstaterar att Levi ”bara” har krupp. Enligt 1177 var det många barn som hade det just den kvällen. Kanske hängde ihop med dimman och luftfuktigheten. Eller med Arcade Fire.

Lisa och jag på Popaganda. Hög luftfuktighet var ordet.

 

Gamla kärlekar

Jag är ohälsosamt förtjust i bloggen Old Loves. Den med bilder på gamla hollywoodkärlekar.

Jag älskar att titta på korniga bilder från förr och se hur gamla Brad Pitt-flickvänner radas upp. Inläggen faller liksom så att ett Juliette Lewis-inlägg följs av ett Gwyneth Paltrow som följs av Jennifer Aniston. Osv.

Det påminner dels om hur bräcklig och förgänglig en kärlekshistoria kan vara.

Och vilka som varit ihop med varandra genom åren. Som man glömt eller inte ens visste om.

Diana Ross och Gene Simmons?! Som också varit ihop med Cher?!

 

Lucka 8. Berätta om ett av dina favoritplagg.

Jag har sällan utvalda favoritplagg. Jag jobbar snarare med kollektioner eller seriemönster.

En gång satte jag på mig alla mina leopardmönstrade kläder på en och samma gång. Jag skulle utan problem kunna göra en 2.0 av den där bilden med en helt ny uppsättning leo, med stråk av zebra och tiger. Nuvarande favoriter i just den kategorin är nog den här klänningen och de här tajtsen.

Efter den här hösten är jag redo att köra en ny sorts all in-klädsel. Mönstrad i det jag skulle kalla inkamönster, men som hos åtminstone ASOS kallas för aztec. Aztek och inka – är inte det två helt olika tribes?

Nåväl. Just nu väntar jag på leverans av följande godingar:


Under hösten har den här skalan bjudit på favoriter som (varsågod för hissbilder):

1. Poncho från Zara.
2. Tajts från Monki.

Avslutar med halsduken i samma mönster som tajtsen. Notera akupunkturnålen som sitter i mitt huvud.

 

Kakan och Julia

Att slänga sig med omdömen som GENIER kan ju kännas lite väl 2011 men det är det enda ord som funkar när man ska beskriva duon Kakan Hermansson och Julia Frej. Deras musikaliska, svinroliga, slackiga, feministiska humor är det bästa som hänt svensk tv på flera år.

Jag fastnade för Kakan första gången i ZTV-serien Locash. Men det var först när hon formade radarpar med Julia som den riktiga magin inträffade. Här en favorit ur förra årets Kakan & Julia (som fortfarande kan ses på SVT Play).

Just nu rullar talkshowen Kaka på Kaka med ett avsnitt i veckan på webben och i tv-rutan på sena lördagskvällar.

Jag har svårt att berätta vad som är så bra och vad som är bäst. Men bara några exempel: Kakans tonläge, båda tjejernas självförtroende, Julias specialskrivna låtar och de annorlunda valen av gäster.

In å kolla!

 

Allram Eests Nobelfest

Hajade till när jag skummade igenom Aftonbladets nobelbevakning

Kronprinsessans festfrisyr har klara likheter med tv-dockan Allram Eest.

 

Viktig fråga

Jag har alltid gillat Union Jack-mönstrade kläder. I alla fall sådana som använder mönstret på ett sofistikerat sätt och INTE blandar det med en massa grafittidetaljer eller textapplikationer. Minns en klänning som var med i ett studentreportage i morgontidningen i somras. I stället för en vit studentklänning bar en tjej en tunn, nästan nattlinneliknande klänning med ett svagt mönster av den brittiska flaggan. Ursnyggt!

Men sedan den stora stjärnkuddetrenden utvecklades till en allmän flaggkuddetrend har jag känt att det här mönstret håller på att urvattnas. Det började med New England och amerikanska flaggan. Nu går det inte längre att öppna en tidning utan att det trillar ut annonser och mäklarbilder med den brittiska flaggan draperad över chesterfieldsoffor och massiva träsängar.

Min fråga lyder således: är det okej att man som person Med Smak bär brittmönster ändå (som halsduken från ASOS på bilden ovan) eller ska man ligga lågt tills flaggtrenden jobbat sig österut?

 

Nobelsk grinfest

När Tomas Tranströmer idag tar emot nobelpriset i litteratur tänker jag på när han tilldelades priset. Videoklippen från den dagen får mig fortfarande att storböla. I någon intervju med Monica Tranströmer samma kväll berättade hon om telefonsamtalet från Peter Englund, att hon innan hon sträckte över luren sa något i stil med ”nu har det hänt Tomas”. Så fint!

(Men den där förnumstiga spexaren som pratar 2 ggr precis i början av klippet. Kunde skulle jag kliva in i skärmen och ruska om honom).

 

Lucka 7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.

Sista familjeinlägget på ett tag nu. Men det här fotot älskar jag. Det bör vara taget sommaren 1979 och bilden föreställer mamma, pappa och mig.

Jag gillar att pappa ser ut som en rockmusiker.
Jag gillar att mamma är sommarfräsch i skjorta och röda byxor.
Jag gillar att se mig själv i dem och mina barn i mig.

 

Lucka 6. Berätta om bloggarna du läser.

Jag läser mina vänners bloggar.

Jag läser smarta skribenter som får mig att skratta.

Jag läser många journalister men ingen pr-konsult.

För jag läser bara sociala medier-skribenter som också skriver om livet.

Jag läser många vardagsbloggar som utgår från föräldraskap.

Bland modebloggarna följer jag fler gamla än de lite nyare. Skönhetsbloggar är relativt nytt för mig.

Storbloggarna följer jag nästan bara via BK.

Jag läser många unga inspirerande förebilder i medievärlden.

Jag läser ingen Schulman. Eller jo, en, ibland.

Det här är bara ett urval av mina hundratals prenumerationer. Enligt analysen i Google reader har jag läst 206 000 blogginlägg på sex år.