Minns ni Gleb? Det var i slutet av 2004 som det rapporterades om att Angelina Jolie adopterat ett barn. Han hette Gleb och kom från ett ryskt barnhem. Det här var alltså innan graviditeterna och barnen med Brad Pitt, det här var medan hon fortfarande bara hade sonen Maddox. Men Gleb dök aldrig upp i
Igår var en förskräcklig dag. Jag var jätteförkyld, hade knappt sovit alls natten innan, ensam med båda barnen hela dagen + kvällen och dessutom tvungen att i det skicket gå på barnkalas. Bobo vägrade låta mig gå hem för att sova och jag ville inte ställa till med en scen inför de andra föräldrarna så
Åh jag älskar det australiska medieflödet. En sorts obalans mellan kändisfixering, egenkärlek, sport och allmänna nyheter som är helt fantastisk att följa. Jag skrev ett långt inlägg om det för fyra år sedan. I början av den här resan präglades nyhetsintaget av översvämningarna i Queensland, så klart. Vi satt dygnet runt och följde nyhetsrapporteringen och
Pratade med mina föräldrar om det där som någon sa, Schyffert kanske – förmodligen någon annan först, om det förvånande i att våra föräldrar skrattade åt det går precis lika bra med selleri och trollet Rulle. Fast det inte var roligt ens? Men någonstans inser jag ju att det jag tyckt varit roligt inte på
Vi var på krokodiljägaren Steve Irwins djurpark Australia Zoo. Och av detta har jag tre bestående minnen: 1. Att inträdet var sjukt dyrt. Klart det inte är svårt att rädda vilda djur när man har stålarna till det. Vi betalade 2 100 kronor för 4 vuxna och 2 barn, och då ljög vi ändå om
Vi har tack och lov inte påverkats alls av översvämningarna här i Queensland. Men det märks att vi är extremt nära katastrofen, därför skriver jag några rader om det som händer. Bilarna i Toowoomba som jag bloggade igår kommer vara ett bestående minne av katastrofen. Det är omöjligt att ens försöka förstå kraften i vattenmassorna.
Parkerar sonen och kusinen framför det de tror heter Bibbel Bibbel. Går till jobbet.
En gammal favoritchef och kollega hade mottot ”hur svårt kan det vara?”. Och det inspireras jag ofta av. Jag är en problemlösare, görförsttänksenare och en jobbajättehårtare. Men idag kom jag att tänka på ett annat motto jag har: det borde vara 25-årsgräns på tatueringar. Vilket betyder ungefär: livet är föränderligt, man blir bara klokare och
Jag har tyckt det varit något bekant över Linda Eriksson som är med i Idol 2010-uttagningarna. Först ikväll kom jag på det. Det är ju Linda från Popstars och Supernatural (senare Caught Up)! Sen sist verkar hon ha testat både en och hundra olika vägar fram till en musikkarriär. Bland annat det tveksamma artistefternamnet Maxx
Ni har kanske redan sett GP:s gigapan från bröllopet? En bild som utgörs av flera hundra småbilder som tagits under en tiominutersperiod, och sedan sammanfogats till en jättezoombar bild. När man klickar på den kan man zooma in och se små detaljer med superskärpa. Klicka här och börja lattja. Borta på Flashback finns sedan länge
Nick Clegg och han den galna ledaren för Ljusets Kyrka i True Blood. (jag orkar inte leta bilder på han från True Blood så ni får helt enkelt tro mig).
Eller mycket ska man läsa på internet innan man börjar Ding Ding Värld-blogga. Det började med att jag såg dokumentären Grizzly Man (som tyvärr inte finns kvar på SVT play längre). Den handlade om smått galne Timothy Treadwell som levde med björnar och till slut blev uppäten av dem. Via hans wikipediasida började jag läsa
Om man vaknar 05.15 och inte kan somna om, då kan man ge sig sjutton på att morgontidningen uteblivit just den här morgonen. I stället: morgonkaffe, morgondator, och Musikhjälpen på TV.
Jag läser en intervju med Alex Turner från Arctic Monkeys. Och jag kan inte slita mig från bilderna. Han har med sitt nya långa hår gått från att vara brådmogen spoling till att vara bildskön rockstar. Och han är fortfarande bara 23. Sen är det ju extra intressant att han bildar par med en av
Det pågår en smiley-fri vecka på Twitter, under hashtagen #nosmiley. Många skriver att det är svårt att klara sig utan sina smileys, andra klagar på attt smileyanvändande ändå är larvigt. Någon tycker det är helt odramatiskt att skriva utan smileys. Jag undrar, i det här sammanhanget och andra, är smileys verkligen så illa att man
Jag och min treåring hade en av våra första reklamdiskussioner idag, på hans initiativ. Än dröjer det nog innan han blir lika kommunikationssavvy som barnen Good (som härligt nog snappar upp bra kampanjer via pappas tårkanaler). Men av dagens dialog att döma är han redan rätt analytisk och söker bevis på effektiva kampanjer. Vi stod
Idag höll de rödgröna partierna en valupptakt i Kungsträdgården i Stockholm. Affischer i kollektivtrafiken har promotat denna dag och varje gång jag försökt begripa vilka artister som ska spela har jag blivit helt matt. Kevin Borg och Stefan Sundström?! Love Antell och Cookies n’ beans?! Lili och Susie?! Å ena sidan har de hittat en
”Maria, du är tillbaka efter föräldraledigheten. Är du laddad?” ”Yes, jag är jätteladdad! Tja, hon ser onekligen jätteladdad ut ;) (jag retas lite, men jag gillar Maria mycket. Hon och Glamours modesidor är toppen. Jag gravidintervjuade förresten henne till salig Grossessan för ett år sedan).
Läste gårdagens inlägg och såg att jag glömt ett o i feelgood. Inte stavat fel, glömt. Att glömma bokstäver är något av det pinsammaste jag vet. Jag kan läsa mejl eller andra texter i efterhand och skämmas så jag ryser. Illa när det är svenska glömskor, ännu värre när det är engelska grejer. *brrr*
Ni kommenterar