Popjunkien

Generationshumor, eller wazzuuup

Pratade med mina föräldrar om det där som någon sa, Schyffert kanske – förmodligen någon annan först, om det förvånande i att våra föräldrar skrattade åt det går precis lika bra med selleri och trollet Rulle. Fast det inte var roligt ens?

Men någonstans inser jag ju att det jag tyckt varit roligt inte på något sätt är tidlöst. Nittiotalsironi och reklamhumor, t ex. Jag förstår att vår generations barn kommer kolla på gamla klipp och håna oss: ”ni skrattade alltså åt att en gubbe drack klorin?”. För att inte tala om den här:

Jag visade just filmen för min son och han tyckte den var rolig – nu i alla fall. Jag frågade varför och han bara ”jamen? De ringer ju till varandra fast de är i samma hus. Och han utanför, han ringde precis när de andra höll på att prata”.

Generationshumor var det ja.

Dela: Facebook  Twitter 

Kommentera