Popjunkien

Generationshumor, eller wazzuuup

Pratade med mina föräldrar om det där som nÃ¥gon sa, Schyffert kanske – förmodligen nÃ¥gon annan först, om det förvÃ¥nande i att vÃ¥ra föräldrar skrattade Ã¥t det gÃ¥r precis lika bra med selleri och trollet Rulle. Fast det inte var roligt ens?

Men nÃ¥gonstans inser jag ju att det jag tyckt varit roligt inte pÃ¥ nÃ¥got sätt är tidlöst. Nittiotalsironi och reklamhumor, t ex. Jag förstÃ¥r att vÃ¥r generations barn kommer kolla pÃ¥ gamla klipp och hÃ¥na oss: ”ni skrattade alltsÃ¥ Ã¥t att en gubbe drack klorin?”. För att inte tala om den här:

Jag visade just filmen för min son och han tyckte den var rolig – nu i alla fall. Jag frÃ¥gade varför och han bara ”jamen? De ringer ju till varandra fast de är i samma hus. Och han utanför, han ringde precis när de andra höll pÃ¥ att prata”.

Generationshumor var det ja.

Dela: Facebook  Twitter 

Kommentera