Spenderade kvällen och natten på barnakuten på SöS. (Inget allvarligt, bara en intensiv bebisförkylning. Babyn ligger här hemma och sover nu, blek men glad).
Reflekterade lite över medieutbudet. Läsjunkie som jag är vill jag ju ha tillgång till saker att läsa var jag än befinner mig. Problemet är att man redan från början vet att en vårdinrättning har tråkläsning: slitna barnböcker, nåt informationsblad om nageltrång och lite gaaamla husmoderstidningar (om man har tur). Aldrig några riktigt smarriga skvallrisar eller ens nån högkultur. På SöS finns i och för sig Metro och City ofta men hos tandläkaren… don’t get me started.
Så med detta i bakhuvudet blev jag extra förbryllad av gårdagens utbud. För det fanns en massa magasin, jättemånga verkligen, men alla utom ett hade med följande saker att göra: jakt, bilar, motorer, båtar. Så konstigt! Tror någon att just bil- och båtlivsglada människor hänger på barnakuten? Jag bläddrade planlöst i högen tills jag grävde guld: decembernumret av Bon! Den tidningen hängde sedan med mig under kvällen, för med feberbebis på armen går det inte att läsa lika snabbt som i vanliga fall, men jag kan säga att detta var första gången jag verkligen läste Bon från pärm till pärm. Annars får jag alltid lässtress när jag håller i ett oläst magasin. Bland annat fastnade jag för utdraget ur Isobel Hadley-Kamptz ”Jag går bara ut en stund” och jag vill verkligen läsa hela nu.
När pappan löst av mig och jag skulle ta taxi hem irrade jag mig in på vanliga akuten. Där behövs ingen läsning jag svär, hela miljön är så galen och omtumlande att man får sig sin dos av sensationer ändå. Nöjesguidens Adam Reuterskiöld har spenderat en natt där förresten, läs här.
Bilden har jag lånat från Nöjesguidens hemsida, tack tack. Foto: Jesper Ulvelius.
Ni kommenterar