Popjunkien

Kändisar med vitt puder i näsan

Apropå att Timbuktu nu kommit ut som ”den svenska popstjärnan” från förra året och att SVT sände en knarkdokumentär förra veckan är det intressant att dra en parallell till hur ogenerat media hanterar knarkisar i Storbritannien.

Till att börja med är ju knark betydligt mer avdramatiserat där. Kanske just därför hängs de som knarkar ut på ett helt annat sätt än de svenska pixlade bilderna och omskrivningar i stil med ”DN-kokainist” och ”kulturprofil” som nu senast. Det mest påtagliga exemplet jag såg under mina år i London är det med såpaskådisen Daniella Westbrook som till slut snortade sönder näsan. Den håliga näsan prydde omslagen på många tidningar (och jag ryser fortfarande varje gång jag ser den).

Ett halvnytt nummer av Heat magazine samlar under rubriken ”The White nose gang” fler bildbevis på kokainanvändande bland kändisar. Förutom den rätt väntade Pete Doherty bara tjejer med vitt puder i näsvecken: Amy Winehouse, Sienna Miller, Sadie Frost, Kerry Katona och Kate Moss. Konstigaste bortförklaringen kommer från Sadie Frosts pr-ombud som hävdar att det var ett munsår.

Svenska motsvarigheter är så vitt (haha) jag kan komma på Tommy Körberg och Johannes Brost men jag har för mig att de tvingades ut först efter att ha blivit dömda för knarkbrott. Men annars är det mest hysch hysch och omskrivningar kring svenska knarkkändisar fortfarande va? För de utländska läser vi ju om hela tiden även i svensk media.

(L*nda R*sing är diskvalificerad).

 

No one belongs here more than you

Jag Knuffar runt och försöker hitta intressanta inlägg (dvs sånt som inte handlar om salladsbarer och spionskandaler). Via Nikke hittar jag till Miranda Julys hemmasnickrade sajt för sin kommande bok. Och som jag gillar’t! Särskilt när hon färgkoordinerar sina tröjor med de böcker hon läser. Genialiskt.

Kolla här: No one belongs here more than you.

Miranda gjorde ju förra årets favvofilm Me and you and everyone we know och jag tror verkligen att den här boken kan vara nåt.

 

Inne/utelista från 1988

inneute88

(Klicka för större).

 

Mera London live

Förresten kommer London Live tillbaka nu på fredag också. 19.30 varje fredag framöver.

 

Det känns som fredagspepp

Jag peppar inför fredagspremiären av Det känns som fredag. SVT:s nya kulturprogram som börjar på fredag och programleds av inte mindre än två popjunkiefavoriter. Ni vet redan hur mycket jag hjärtar David Bexelius och jag tror nog han kommer göra bra ifrån sig även i det här sammanhanget. Johanna Koljonen har jag inte bloggat om men hennes småplock och krönikor om tv i Nöjesguiden har alltid varit himla läsvärda.

Det enda frågetecknet just nu är premiärgästen. Jill Johnsson?!

 

Ben och Tracey

Åh vad jag fascineras av kända personer som är ihop med varandra. Och lever ett vardagsliv tillsammans därtill. Barn, deras skola, eventuella dippar i relationen och en läskig sjukdomskris känns hundra gånger mer intressanta än rock- och knarkmyten som är den som oftast rapporteras när det gäller personer som inte är paparazzimaterial.

Ben Watts och Tracey Thorn har varit ihop i 25 år i år och är dubbelt sverigeaktuella. Hon med soloskivan Out of the woods och han med den svenska upplagan av Patient (som redan är elva år gammal). Läs den intressanta dubbelintervjun hos SvD.

Annat musikpar vars vardag fascinerar: Thurston Moore och Kim Gordon i Sonic Youth. Vem lämnade på dagis?

Annat musikrelateratpar som inte fascinerar: Kate Moss och Pete Doherty.

 

Blandad kompott, skärtorsdag

Nej, nu ska jag sluta glutta i gamla tidningar och göra nedslag i lite mer aktuella ämnen.

Jag älskar verkligen att Carina Berg och Carolina Gynning ska leda Idol-uttagningarna. Jag är nog en av få som a) tittat på och b) inte haft något emot Förkväll.

Jag har förresten haft två saker emot Förkväll när jag tänker efter. Först Kayo och sen Alexandra Pascalidou.

Jag undrar varför SVT:s musikprogram för unga har ett så krångligt namn. Ordet Grand Prix är väl hyfsat lätt att förstå men kvällens återblick på den gångna säsongen hette ”Grand Prix Deluxe” och i maj är det enligt programledaren dags för ”Grand Prix Deluxe part two”.

Jag håller på att jobba mig igenom Ben & Jerrys nya smaker. Alldeles strax: starkt fulkaffe och Fossil Fuel.

Idag köpte jag jeans av Jay Jay Johansson. (Alltså han var den som expedierade mig i en butik, jag köpte ju inte hans jeans). På kvittot står det ”Jäje”.

Raggadang vad Sahara Hotnights är heta och vassa. Om inte ordet stilikon var så överanvänt hade jag velat säga nåt sånt här. De dyker upp lite överallt nuförtiden och är alltid supersnygga och inspirerande. Soundet har jag inget att säga om än, men tänker definitivt lyssna på nya skivan.

Jag ångrar jättejättemycket att jag inte köpte biljetter till Bloc Party på Cirkus i tid. Om någon som läser detta råkar ha en biljett att kränga, säg till!

Glassen och kaffet var det ja. Måste gå!

 

Den nya…

Okej, lite mer tidningsnostalgi. I senaste fyndhögen hos Stadsmissionen plockade jag även upp första numret av 3NioNio, en kulturtidskrift från 1983 som jag inte visste något om innan och bara vet ytterst lite mer om nu. Den kändes väldigt lillgammal och överkulturig men det kan också ha att göra med att den är 24 år gammal. Enligt ledaren uppstod tidningen efter 2NioNio:s konkurs och man vill bland annat ha en tidning med uppseendeväckande annonser. Någon som var med när det begav sig och kan berätta mer? Chefredaktören var en Niklas Krantz.

Det omedelbara bloggstoffet är självklart framsidan. En bild på en lipande 22-årig Eddie Murphy och så den idag inte så rumsrena rubriken ”Den nya filmnegern”. N-ordsfesten fortsätter inne i artikeln, se en scannad sida här, Murphy kallas för ”den nya filmnegern” inte mindre än tio gånger på två sidor.

murphy1

”Eddie Murphy är verkligen en ny sorts filmneger /…/ En gång i tiden var negrer på film hänvisade till att vara betjänter /…/ och den vita välanpassade negern var född /…/ Det är plötsligt tillåtet att vara neger. Det går till och med att bli rik på det”

De har säkert rätt i sak, Eddie Murphy var något nytt i filmvärlden, men oj så konstigt att se en så explicit terminologi i något som förmodligen var en seriös tidskrift.

Jag scannade förresten en av de där häftiga annonserna. Nämligen den här för Moderna Museet.

moderna

(Klicka för större).

 

Lika som bär för 74:e gången

Hej, jag trodde jag skulle hinna scanna lite fler annonser men det gör jag inte så tills vidare bjuder jag på en lika som bär som jag inte kan släppa.

Räkan i Com Hem-reklamen och Cheap Mondays Örjan Andersson. Minus den där pubertala rosigheten som Räkan har. Antar att det mesta sitter i den jordgubbsblonda frisyr-skägg-kombon.

Eller är de ens så himla lika? Det såg bättre ut i mitt huvud än som blogginlägg.

Update: kolla Carrecas variant från förra året. Klart bättre bildlikhet! Visste väl att de ÄR lika.

 

Inuti Slitz 1988, del ett

Lite om det redaktionella innehållet då. Jag vet att det inte är deras fel att de gjorde tidning på 80-talet och vi kommer garanterat skratta åt dagens media om ytterligare tjugo år, men ändå. Nostalgi på ett charmigt sätt!

Mats Olsson börjar skriva krönikor för Slitz. Han bor i New York och hans kolumn illustreras av gryniga New York-bilder som inte bidrar till någon stämning alls. Sidorna är redigerade i enkel ordbehandlingsmodell med fyra raka kolumner per sida. I en krönika konverterar han till CD-skivan, bl a för att han får plats med motsvarande två ölbackar LP-skivor på en liten hylla, kan snabbspola och märker hur textrader framträder tydligare. Men.

”Tänk om det helt plötsligt inte kommer att tillverkas skivor längre. Vad ska vi göra med skivsamlingen? Det är ekonomiskt olösligt att förnya den och ersätta med en CD. Dessutom tror jag inte de släpper Inmates första LP på CD, till exempel.”

(En domedagstanke han verkar ha haft rätt i faktiskt, har sökt lite på nätet och bara hittat LP- och kassett-versioner).
muschenmats

Klicka för närbild på valrossmustaschen och de tonade glasögonen.

I nästa avsnitt: Jan Gradvall upptäcker Jacob Hellman och hyllar Lili & Susies ”Enkel resa”.

 

Apropå annonser (avbrott från 80-talstemat)

Hahaha, det här var det fulaste och mest osäljande jag sett. Hon kör in flaskan i midjan! Hon har tantklackskor till bikini! Inomhus!

Läs mer om spektaklet hos Dagens Media. Som jag också lånat bilden av, tack tack.

”Vi vill inte skrämma bort männen. Men framför allt tänker vi oss More-drickaren som ung tjej som ser våra kampanjer och tänker ‘herregud, så där vill jag se ut och känna mig’.”

Hur känner ni er brudar? Sugna på vatten? Och killar: är ni skrämda?

(det måste vara fejk va?)

 

En H&M-annons från 1988

Snart ska jag gå in på det redaktionella innehållet också och berätta om vad man skrev i de här tidningarna från 80-talet. Förhandslöfte: det blir roligt. Sen har jag också hittat en ganska underlig framsida från 1983.

Men först ännu en annons från 1988. Den här är för H&M och jag tycker det är intressant att notera att priserna är ungefär samma som nu. Nog får man fortfarande ett par killbrallor för 298 kr och en blazer för omkring sexhundringen?

Och för att riktigt skapa New York-känsla (man flirtar med yuppies även här, precis som i IKEA-fallet) har de ramat in en dollarsedel på väggen. I övrigt känns hela bilden nästan som nutid tycker jag. Med det där utseendet skulle han kunna skriva för Rodeo allra minst.

hmannons

(Klicka för större).

 

En IKEA-annons från 1988

IKEA-annons

(Klicka för större).

 

Slitz för ganska längesen

Jag har fyndat gamla tidningar igen. Idag tittar vi på omslagen, i nästa inlägg ska jag återge lite av innehållet i några av de här rockmagasinen (anno 1988).

slitz2 slitz1

(Klicka på omslagen för större bilder).

 

Vem är Marie Lindberg?

Det var otroligt befriande att inte befinna sig i landet under den värsta schlagerhetsen. Vi satt i Australien och var så naturligt avskärmade från det att det var lätt att inte bry sig. Men jag ägnade ändå en regnig afton åt att leta upp ett klipp på Marie Lindberg; nättidningarna ropade om denna sensation och jag var tvungen att se och höra.

Och jag förstod verkligen ingenting. Vi kan stanna där.

Jan Gradvall bjuder här på intressant bakominformation som jag inte kände till. Vem är Marie Lindberg?

”Om den texten handlar om hennes make, Jan Lindberg, kan dock finnas andra anledningar till att han sover på soffan. Kanske är han helt enkelt utmattad efter familjens alla försök att nå Melodifestivalen?”

 

Annorlunda Marc Jacobs och Blades of glory

Minns ni när Will Ferrell tränade konståkning under en semester i Sverige? Filmen han förberedde sig för – Blades of glory – har svensk premiär i maj och nu har Ferrell börjat köra promotion-tåget i de amerikanska pratshowerna. Jag fastnade för den här bilden från besöket hos Ellen, de små skridskodressarna till hans (halvsvenska) barn är tydligen designade av Marc Jacobs!

Will Ferrells skridskopartner spelas av Jon Heder (Napoleon Dynamite!) och en del av filmen utspelar sig i Sverige. Jag föreslår obligatorisk tittning.

 

Aaah mina ögon!

Det finns ingen ursäkt.

 

Äcklig batik

Jag är inte särskilt kräsmagad av mig men när jag läser att Vice-redaktionen efter två år äntligen (?) tömt sin ”Gross jar” vänder det sig i magen på mig. Jag kan knappt räkna upp vad de lagt i den där burken över tid men det har med det mesta äckliga du kan tänka dig att göra. Döda djur, kroppsvätskor och allehanda små äckliga småbitar. När de väl öppnade locket gjorde de batiktröjor genom att doppa dem i gunket.

Varning!!! men här kan man läsa mer och se bilderna.

 

Celebrity Flipper

Jag fnissar åt Celebrity Flipper på Stureplan-TV där ett filmteam knuffar kändisar på mingelfest.

Klicka här och välj ”Celebrity Flipper” i vänsterspalten.

 

Thåström fyller 50, blir mappie

Min gamle favvo Joakim Thåström fyller 50 år idag och jag får en muntlig rapport om att tidningen M Magasin utnämnt honom till mappie ha ha.

Update
Ja shit, ju mer jag tänker på det är det klart att de är mappies, de gamla rockersarna. De är 50+, har tid och pengar och vet hur de vill spendera dem. Barn, kanske barnbarn, som de absolut inte sitter barnvakt åt medan de dricker dyra viner och ägnar sig åt diverse hobbies. Annat aktuellt exempel: Plura.