Popjunkien

Bloc Party på Cirkus

Något är fel när liveversionen av en favoritlåt ger en svagare wow-känsla än samma låt på ett svettigt indiedansgolv. För när Bloc Party fem-sex låtar in i kvällens konsert spelade paradlåten ”Banquet” var allt jag kände ett gäspande jaha.

Hela konserten kändes mest som en axelryckning. Konstigt bländande ljus och förskräckligt ljud förtog upplevelsen och även om det glittrade till i de förväntade höjdpunkterna så var det långt ifrån nog. För i det burkiga sångintensiva ljudet lät körerna som hämtade från en vit makt-konsert och det fåniga mellansnacket som om publiken var ett gäng gymnasister. Fast det var den väl egentligen, tjejerna längst fram hade väntat sedan klockan 07.00 och i garderoben hade några hängt in täcken och kuddar. Kanske kom de direkt från valborgsfirande, vad vet jag, Maria Ungdom var tydligen överfullt i natt.

(Läs mer…)

 

Dom jävlarna ska skjutas

Videon till Säkert!:s (eh… hur skriver man det inklusive utropstecknet?) andralåt är klar. Tycker det är en mycket viktig låt, ett mycket viktigt budskap och en helt fantastisk dänga därtill.

Allt som är ditt.

 

När man tolkar låtar fel

Apropå feltolkningar av ord. Hanna tar upp felsjungningar i låtar!

Jag minns en specifik som jag själv ligger bakom. Jag är kanske elva år eller så, vi lyssnar blandband i bilen, aktuell låt är ”When tomorrow comes” med Eurythmics. Jag sjunger ”when you need someone to the telephone”. Mamma rättar mig och berättar att det nog är ”…someone to depend upon”.

Länktips: Kiss this guy.

 

Lavigne, Bowie och de många språken

Avril Lavigne har spelat in refrängen till senaste singeln ”Girlfriend” på sju språk, bl a tyska, japanska och mandarin. Alla finns på Youtube och enligt de flesta kommentarerna verkar den språkliga utmaningen inte gå så bra.

Men hur som helst ett intressant initiativ och smart marknadsföring. Vill gärna kunna dra paralleller till fler artister som gjort liknande inspelningar men kommer för tillfället bara på David Bowies tyska och franska versioner av ”Heroes”: Helden och Héros.

Hittar bara den engelska versionen men väl i ett klipp från tyska Vi barn från Bahnhof Zoo. En film jag såg jättejättemånga gånger under min uppväxt. Inte undra på att jag sedan höll mig undan från a) knark och b) killar med fjunig moppemusche och namn som Detlef.

 

Ikväll var en sån här kväll

 

Girigburk

Kom att tänka på de där Kalle Anka-orden igen. Nu länge sedan de var uppe för diskussion här i bloggen men det är ju ändå en sorts egen genre, de där orden man lärde sig som lite för ung och inte fattade innebörden av förrän långt senare.

Som girigbuk till exempel. Jag lär garanterat har lärt mig det från Kalle Anka-tidningar någon gång i lågstadieåldern. För så vitt jag kan tolka innebörden är ju Joakim von Anka girigbuken personifierad. Fast i flera flera år trodde jag det hette girigburk.

Om jag inte vore så slut i kolan skulle jag försöka komma på fler såna ord, men just nu står det still. Vad säger ni?

 

Kele Okereke

Tack vare en söt bloggläsare med överbliven biljett ska jag också få se Bloc Party på Cirkus på tisdag! Med anledning av detta snubblade jag över en mycket intressant Guardian-intervju med frontmannen Kele Okereke. Fascinerande om mediedrev och utanförskap,bland annat. Och så återges en rolig Gallagher-dissning av bandets pretentiösa stil i början.

Först hade jag tänkt skriva att jag missat att han kommit ut men då är jag ju precis så sensationslysten som han inte vill ha det. Så nu sitter jag och skäms. Och bloggar om det.

 

Lilla jag i Ti’ningen!

Jag som är uppvuxen på den sörmländska landsbygden har en alldeles speciell kärleksrelation till ”min” lokaltidning Eskilstuna-Kuriren.

Otaliga är de morgnar som börjat med mackor och ordentlig genomläsning av Kuriren innan jag 07.40 traskade iväg till skolbussen. Och som utflyttad håller man hyfsad koll på nyfödda och nygifta via den rätt taffliga hemsidan.

Därför är jag så glad att jag rodnar över att lilla jag är med i Kuriren idag. En trevlig promenad i solen och en snabb fotosession vid en dörr resulterade i Promenad med Popkulturjunkie. Det här är större än att prata i tv!

 

Snyggingarna i Brottningsförbundet

Jag skriver under på det Hinseberg skriver. Det är det här som gör att man fortsätter älska kvällspressen.

Apropå att svenska Sofia Mattson utsågs till VM:s snyggaste brottare.

 

Honey, I’m home

Hej hörni, vad snabbt det gick! I morse kom jag hem och hann med en dag på jobbet innan jag äntligen fick komma hem och pussas och kramas med mina killar efter fem dagars frånvaro.

När saker och ting lugnat ner sig lite har jag en hel hög intryck att smälta, en hel hög tidningar att läsa, en hel hög Sour Patch med vattenmelonsmak att äta upp och inte minst en hel hög shopping att blogga om. Håll utkik hos Fashio där jag lovat fylla på cityshoppingtipsen.

Men innan jag går och sover kan jag säga att det mest uppenbara popjunket jag kan blogga om är något ni också sett och hört vid det här laget. Om inte, klicka här för att läsa om och lyssna på när Alec Baldwin skäller ut sin dotter. ALLA pratade om det, samtliga tv-program kommenterade fallet och paparazzis följde Baldwin omkring i New York för att se om han kunde flippa ut igen. Notera att inlägget jag länkar till har fler än 4700 kommentarer!

Jag tycker det är oändligt sorgligt och det lär nog ligga en hel del kanaliserad frustration bakom ett sånt där utspel. Men ändå, så bör man inte prata till sitt barn.

 

New York

Hejdå bloggen och fina läsarna. Ses på tisdag.

 

Sissela Benn

Ännu ett lästips i popkulturens tecken förresten. Älskade dumburk har samlat sina och andras länkar om roliga Sissela Benn. Dvs hon som bland annat gör Filippa Bark i Robins och tydligen var med i sketcher i Melodifestivalen (men som ni vet är jag befriad från sån kunskap just i år).

Sissela själv bloggar här.

 

Vågar man lita på nätrecept?

Mitt i allt börjar jag baka muffins. Och så slår det mig att jag häromsistens dissade internetungdomars brist på källkritik, de googlar fram nåt och tror att alla träffar är officiella instanser. Ni känner ju till min långtgående beef med Bam Margeras svenska fans t ex.

Men jag är ju inte ett dugg bättre själv. Jag googlade* som många gånger förr fram receptet och bakade gladeligen ihop något utifrån den första sökträffen. De blev jättegoda. Men tänk om min uppgiftslämnare varit en illasinnad person som lade ut falska recept på nätet!

Och en intet ont anande googlingsbagare hittar recepten och bara ”okej, låt se… 2 msk vaniljsocker, en skopa hästbajs, 100 g smält smör…”. Eller nåt ännu mer subtilt som att receptet föreslår för mycket eller för lite av en ingrediens, så att bakverken blir nästan riktiga men inte alls ätbara.

* Jag använder inte ens receptböcker längre, gör ni?

 

Accelerator 2007

I år ska jag inte vara nyförlöst. Herregud så sugen jag är!

 

Två underhållande inlägg

Medan jag gör tusen andra saker än att blogga kan jag ju skicka er vidare till finfin bloggläsning. Till exempel:

Johanna kollar Jon Auer-konserten tillsammans med sin kille som har en alldeles särskild bakgrundshistora.

Anna lär oss vad det innebär att göra en Joe.

 

Sveriges sämsta skivomslag

Titta vad roligt! Hos Resumé kan man rösta på fulaste skivomslaget.

Apropå boken Sveriges sämsta skivomslag.

 

TV4-kejsarens nya kläder

Om jag hade tid att blogga skulle jag skriva lite om hur exalterade TV4-arbetarna är över sin nya studio. I både TV4 Stockholm i fredags och sporten igår gjordes små sketcher om att de minsann skulle sända från en helt annan studio nästa gång. I stockholmsvarianten tog programledaren sin stol och gick ut ur bild, bara för att planlöst stå och svaja utanför strålkastarljuset (han trodde alltså inte att han syntes). I sporten ”kuppade” någon mot Peppe Eng och började riva studion mitt i direktsändning. Se ett klipp här. Jag tror hur som helst att exalteringsnivån är mycket större hos TV4-personalen själva än oss tittare. Ska se om jag kollar Nyhetsmorgon i morgon och också får mig en glimt av det nya, för sakens skull.

Men nu har jag inte tid. För jag har supermycket jobb och jättelite Bobo-tid fram till stora dagen D på fredag. Det vill säga dagen då jag drar till… New York!

 

Adam ”Bob Dylan” Sandler

När jag första, andra och tredje gången såg trailern för Vänner för livet trodde jag den handlade om Bob Dylan. Adam Sandlers på grund av sorg dagdrivande person är nästan kusligt lik rocklegenden. Tycker ni inte?

 

Orup, stilikonen

I dagens Expressen Fredag kallas Orup för stilikon. Notisen är illustrerad med några aktuella bilder där han ser väldigt snajdig ut.

För tjugo år sedan såg han förresten ut så här.

Orup - den baggy perioden

(från en intervju i en av de där gamla Slitz från 1998 1988 som jag bloggat om ett tag nu).

 

Konsumentupplysning ang. Kurt Vonnegut

Om ni som jag undrar varför alla skriver ”så kan det gå” apropå att författaren Kurt Vonnegut dog häromdagen så kan jag efter googling berätta att just den frasen är återkommande i hans mest kända bok ”Slakthus 5″.

Eller i originalspråk: so it goes. Enligt Wikipedia återkommer frasen 106 gånger i boken.