Popjunkien

Det som säljer lösnummer

Jennifer Wegerup skriver intressant om att det inte är chockrubriker som säljer flest lösnummer av kvällstidningarna. Det som riktigt välter kioskerna är korsordsbilagorna.

Och det är en skön bekräftelse på det som jag brukar tjata om. Visst förstår väl jag också att löpsedlar och chockrubriker spelar roll, men jag vägrar finna mig i den fördummande grupperingen av mediekonsumenter när man försvarar sjuka eller braskande löpsedlar med att ”de säljer”. Personligen köper jag en kvällstidning för att jag vill och bestämt mig innan, väldigt sällan eller aldrig utifrån vad löpet säger.

Här är förresten de tio mest sålda Aftonbladet-upplagorna någonsin.

Jag hittar inget motsvarande för Expressen annat än att deras mest sålda var den med bröllopskyssen efter kungabröllopet 1976. Tidningen sålde i 957 000 exemplar.

 

Sniff (som Kalle Anka skulle uttryckt det)

I helgen var jag tyvärr varken på Awesome Rags och lyssnade på Strage (nån som var? berätta!) eller på Spy Bar och dansade till käre RWB-Henke (nån som var? berätta!).

Jag var i Eskilstuna och myste med mitt barn och min familj. Grillade, åt rabarberpaj, gick på loppis, läste gamla veckotidningar. Försökte konsumera popjunk men orkade inte ens med Ocensurerat.

Chockerande jag vet, men sen är jag förkyld också. Återkommer med full kraft om nån dag sådär.

 

Strage på Awesome Rags

Åh vad roliga events de har på Awesome Rags på helgerna. Häromdan var det mingel med Modette-brudarna och på lördag ska Fredrik Strage prata om skivomslagen till Roxy Musics Country Life, The Clash London Calling och Kraftwerks The Man-Machine.

Enligt uppgift kommer det handla om hur omslagen och banden påverkat modet och musiken, kopplingar till olika konstgenrer och allmänt dekadent leverne. Missa inte!

 

Legovideos på Youtube

Jag hade missat den här folkrörelsen i folkrörelsen. Folk gör sina egna Youtube-videos med legogubbar, som svar på befintliga videos. Vad sägs om legoversionen av Ok Go:s ”Here we go”?

Eller introt till White Stripes (redan coola) Hardest button to button?

Eller Lego-Thriller?

(Nu blev jag sugen på att leka med lego. Mitt nummer-två-roligaste när jag var barn, näst efter att läsa. Trea var nog leka med Barbie).

 

Sahara Hotnights turnéblogg

Tillfälliga turnébloggar är perfekt bakom-kulisserna-information om band tycker jag. Läs Sahara Hotnights blogg här.

De gör’t tydligen på världens största laptop förresten.

Updat.
På samma tema, läs Sex, Drugs and Updating Your Blog om nätet som marknadsföringskanal för artister. (Via Vassa Eggen.)

 

Att jobba!

Det är många många saker som är supergrymma med att jobba igen men just nu är jag helt kär i det trygga kontorslunket och vardagsfniss med kollegorna.

När jag i fredags kom tillbaka från långt kundmöte hittade jag en hel hög engelska tidningar på mitt skrivbord. Fina kollegan C. hade varit i London och direktimporterat engelskt skvaller och musik till mig. Gissa om jag sträckläste tidningarna från pärm till pärm i helgen. (Senaste numret av Q har ovanligt högt läsvärde faktiskt. Jag som hade tröttnat lite. Heat och Now har exakt samma läsvärde som alltid höhö).

Just nu sitter jag och skriver en grej, sörplar finkaffe och lyssnar på hög musik. Jag glömde min egen spelare idag men vad gör det när en av mina bästisar spelar grymmomusik bara några meter bort? (Liveexempel, precis just nu spelar hon ”Hungry Eyes” från Dirty Dancing)

Men sen försökte jag kolla schlagervinnaren på Youtube och då fräste K. att jag skulle stänga av. Jag kände mig genast mycket ohipp men jag gillar låten. Gör ni? Jag råkade se finalen i bakgrunden på stimmig pub och blev oväntat intresserad. Jag som varit så opepp på Eurovisionen hela våren.

 

Åh neeej

Tänkte vakna till min vanliga lördagsfavvomorgonrutin: dubbelavsnitt av How I met your mother vid halv tio. Så är det inget!

Nu kan jag ju få min dos på annat håll, men ändå. Jag gillar traditionell gammal fulteve.

 

They’ve got the look

Tack till min kollega Anders för bra spaning.

 

Sympatiska Project Runway och Tim Gunn

Den 23 maj är Project Runway tillbaka på svensk tv. Den mycket sympatiska dokusåpan som handlar om att lyckas som designer. En grupp oetablerade designers utmanas varje vecka att skapa kreationer enligt särskilda teman och på givet reality-manér röstas de ut en efter en. Vinnaren får hjälp på vägen i sin karriär, t ex genom att få representation av en manager eller synas i modetidningar och modeshower.

Mest känd är väl initiativtagaren och programledaren Heidi Klum, fotomodellen som varit gravid två gånger under seriens tre säsonger. Min favorit är dock Tim Gunn som är en trygg kreativ coach för seriens hoppfulla designers. Till saken hör att Gunn har en väldigt speciell röst – dels har han som en bubbla i halsen, dels är han väldigt stram i sitt sätt att prata. Därför är det just nu som ljuv musik i mina öron när TV3 kör trailers för serien. Häromdagen var han förresten gäst i Ugly Betty – det vet jag bara för att tv:n stod på i bakgrunden och jag hörde honom.

Här en klassisk Project Runway-scen. Under hela säsong 2 gjorde deltagaren Santino narr av Tim Gunns sätt att prata, specifikt i en sorts fejkad kärlekshistoria där Gunn skulle ha en relation med deltagaren Andrae. Till slut konfronterar Gunn Santino om de olika utspelen.

 

Hasse Aros mustasch

Hasse Aro är ju en av de svenska kändismän som sparar till mustasch till förmån för välgörenhet. Läs om Aftonbladets kampanj här: Mustaschkampen.

Så i kvällens Efterlyst sportar Aro alltså en fjunig mustasch på utväxt. Jag skrockade när jag såg den. Och även övriga tittare verkar förbryllade – när Aro för en stund sedan uppmanade folk att som vanligt sms:a in frågor till professor Leif GW Persson var han tvungen att tillägga att folk inte behövde ställa fler frågor om mustaschen. Han lovade att berätta mer i slutet av programmet ändå.

Hasse Aros kompis Marla skriver lite bakom kulisserna-info här: Klart Hasse Aro ska odla! och Mustaschodling.

 

Regina Spektor på Way Out West

Åh, nu är Regina Spektor också bekräftad till Way out west i Göteborg. Jag älskar hela henne men är specifikt beroende av ”Samson”.

Övriga artister som är klara till festivalen som äger rum på fel sida landet för min del:

Erykah Badu, The Pogues, Primal Scream, Lily Allen, The Hives, Lady Sovereign, The Ark, Mika, CocoRosie, Laleh, Eagles of Death Metal, Juliette & The Licks, Architecture in Helsinki, Spoon, Malajube, Moneybrother, New Young Pony Club, Boredoms, Salem Al Fakir, Säkert!, The Besnard Lakes, The GO! Team, The Hellacopters, Timo Räisänen, Those Dancing Days, Shout Out Louds.

 

Wir kinder vom Bahnhof Zoo

Efter att ha snubblat över ett Youtube-klipp på ”Vi barn från Bahnhof Zoo” häromdagen spontanshoppade jag den på DVD. 49 spänn hos Ginza!

 

På Stureplan, i Fjollträsk

Jag läser på Resumé att en lokal gren av Röda Korset i Östersund har anmält Fly Nordic för diskriminering pga en annons. Texten lyder: ”Fjollträsk från 399:-”

Och jag är beredd att hålla med anmälaren litegrann i alla fall. Även om det är lite väl drastiskt att anklaga för diskriminering så är det en skön markering mot tråkig slentriandissning av huvudstaden. Läs ett gammalt inlägg i frågan hos mig: Niclas Grislund.

Men ska vi fortsätta titta på exemplet Fly Nordic så gör de ju extremt trött reklam med sina överklasspastischer. T ex annonsen med texten ”Hoppsan hoppsan, nu ska man tydligen dela rad med Svensson”.

Nog har svenskar flugit lågprisflyg i så många år nu att ”du får sitta längst fram” inte är ett säljande argument? Jag vill köpa billig biljett, punkt. Jag förknippar inte alls längst fram med överklass och affärsresenärer, gör ni?

Jag blir så trött att jag kräks på att Stureplan och överklass ska vara alltings måttstock nuförtiden. Jag har försökt blogga om det här många gånger men får inte riktigt till det. Det är hur som helst som en ond cirkel där folk tror att det som finns omkring Stureplan är stilbildande även ute i landet när det i själva verket är typ media och en liten klick innerstadsbor som ens bryr sig.

 

Men det känns som hon redan gjort en skiva som heter ”Volta”

Trots en rätt ljummen recension gör Fredrik Strage mig pepp på nya Björk.

 

Ferry och klädminnen

Åh ni måste läsa Annina Rabes minnesanteckning om sin relation till Bryan Ferry, bland annat. Jag fick rysningar av välbehag.

Apropå pinsamma klädminnen så har jag väl ungefär en miljard. Det värsta är att några av dem är helt nära i tid, något som känns väldigt aktuellt nu när jag rensar ut säckvis med kläder ur garderoben. Men ett popjunkigt minne i stil med Anninas är när jag åkte på festival första gången.

Innan jag åkte valde jag ut mina fulaste kläder eftersom jag förstod att jag skulle utsätta mig själv för gegga och fylla och inte ville sumpa mina snygga grejer. Tänk stora tröjor, gamla fula jeans, vanliga skor. Så gissa om jag höll på att svimma när jag kom fram och såg alla eller en del snygga och framför allt stajlade festivalpersoner omkring mig. Tyvärr kan jag absolut inte minnas vilken festival det var. Antingen Lollipop 1995 eller Hultsfred 1996. Mer troligt Hultan för lerans skull, för på Lollipop bodde vi ju ändå i hus.

Jag brukar skamskölja över det här då och då fortfarande. Andra rysningar: två ljusblå nitskärp jag bar hösten 2001. Eller singoallatopparna från cirka samma säsong. Brr…

Någon som gör en kul grej av gamla outfits är Miashopping. Kolla Foton från förr.

 

Världens sämsta låttext?

I en lyssnaromröstning på BBC6 röstades texten till ”Life” med Des’ree fram som den sämsta låttexten någonsin. Och den är ju väldigt dålig – särskilt den där snutten om toast.

”I don’t want to see a ghost/It’s the sight that I fear most/I’d rather have a piece of toast/Watch the evening news”.

Klicka här för en artikel om omröstningen. Jag tycker att vissa låtar är självklara på listan medan andra inte alls är så farliga. T ex tycker jag att den Razorlight-snutt som hamnade på tredje plats är väldigt poetisk. Från låten ”Somewhere else”

”And I met a girl/ She asked me my name/ I told her what it was”

I told her what it was! Genialiskt! Annars tänker jag dagligen (eller de dagar jag lyssnar på P3) på att följande textrader är de sämsta just nu.

”För att du finns/För att du kan /Du leder vågorna mot land /Du river murarna mot världen”

Alltså jag ser ju vad det står. Men vad betyder det? ”Leder vågorna mot land” – som en sorts tsunami då? Ursäkta mig men det tycker i alla fall jag är en dålig egenskap hos en kille. Känns opålitligt att hålla på och knuffas med vatten liksom.

Och de där murarna som rivs – ännu mer förvirrande.

 

Fullänkar

Usch, jag skäms verkligen för att länklistan här nere är så ouppdaterad. Har hört från flera håll att den används som inspirationskälla när alla andra bloggar redan är lästa och det minsta man kan erbjuda då är väl en uppdaterad lista.

För det finns ju så mycket nytt och bra att länka till! Men snart snart kommer en ny popjunkie-design och då ska jag banne mig ha gått igenom länkarna också. Själv har jag allt jag behöver i min Google reader.

 

Mycket ska man läsa

Ni måste läsa de här två läsarkommentarerna som inkom under helgen.

Ett.

Två.

 

Ebba och Didrik i repris!

Jag har ju förstått att det är en hel del Ebba & Didrik-fans som läser här. Då blir ni nog lika glada som jag åt nyheten att SVT ska reprisera serien i sommar! Tio delar med start lördag 16 juni kl 19.00.

Apropå gammal tv som man älskar har jag ju glömt rapportera om att jag såg This Life – Ten years on för ganska längesen nu. Jag grinade flera gånger trots att handlingen stundtals kändes lika forcerad som en sängkammarfars. När jag samlat känslomässig ork ska jag kolla igen, och blogga om det. Promise!

 

Så här fungerar jag

De pratade på radion om nån som hittat tånaglar i nyponsoppan. Någon annan kanske beslutade där och då att aldrig dricka nyponsoppa igen.

Inte jag, i stället hörde jag mig själv säga ”älskling, köper du nyponsoppa också?” till mannen som var på väg på frukostrunda.