(sorry lite busy, mer popjunk kommer när jag klarat av viktiga jobbsaker)
Men jag reflekterade över att fredagar i bloggosfären innebär några roliga teman. Jag gillar särskilt Anna och Mel E:s finfredag.
En annan är Fredagsfyran där en administratör lägger ut fyra frågor varje fredag. Sen får alla svara i sina egna bloggar.
Kanske Kn*llfredag blir nästa tradition?
Fatta att folk ska tälta som värsta Sagan om Ringen-fansen utanför Metropolis inför den sista kvällen! Stockholms populäraste indieklubb lägger ner när de har som roligast och det tycker jag är rätt sympatiskt. Det har ju varit en rad fantastiska kvällar på det stället genom åren (och enligt ett envist rykte har ju en av dessa kvällar blivit en låt som handlar om två jättekända popstjärnors one-night-stand).
Jag hade inte tänkt gå dit själv men känner jag T. rätt kommer hon att sms:a mig vilken sekund som helst och säga ”Jag vill gå på Mettan i morrn!” och så går vi dit fast vi egentligen tycker att vi är för gamla . (sorry att jag drar upp det där gamla argumentet igen).
Här presenterar jag min senaste kändistrojka: Ulf Ekberg, Jesper Sahlén och Big Brother-Dominique. Jag vet, ingen av dem särskilt speciell och jag är besviken på mig själv. När ska jag få se någon riktig tiopoängare?
Om jag hade bott i New York kanske jag också skulle få se Maggie Gyllenhaal ibland.
(bilden från Papermag)
Hej kompisar! I helgen skrev jag lite om Guilty&Guilty – som jag tror ligger bakom de roliga klipp-och-klistra-löspedlar som syns i Stockholm just nu. I fredags var det ”Kenny Bräck otrogen i het bil” och nu ikväll cyklade jag förbi två nya. Den första vid Kungsträdgårdens t-bana och den andra nära Slottet.
En överflödig typ av musikjournalistik är när kvällstidningarnas musikredaktörer flyger tvärsöver Atlanten för att betygsätta en konsert. Sen åker de hem igen.
Jag skulle precis lika gärna läsa en lokal Boston-journalists betyg på Rolling Stones-konserten och sedan vänta till Stones kommer hit nästa sommar för att höra Anders Nunstedts tankar kring spelningen. Vill man ändå ha subjektiva kommentarer kring en konsert är det för mig mer naturligt att leta upp dedikerade diskussionsforum på nätet än att köpa en svensk kvällstidning.
Ibland åker skribenterna först till USA-premiären, därefter till Europa-premiären innan de hårdbevakar eventuell Sverige-premiär.
Lite roligt att Aftonbladet anordnar en mejltävling där vinsten är en laserbehandling för att ta bort en ful tatuering. Undrar om Sveriges alla dokusåpadeltagare underrättats? Kanske vinner Big Brother-Alex?
(Lite mer popjunk på tema dokusåpatatueringar här och här).
Jag har hört den i bakgrunden någon gång och älskat den men inte fattat vad det var. Men det var ”What else is there” med Röyksopp featuring Karin Dreijer och nu har jag köpt den. Karins röst är verkligen helt wonderful och det är faktiskt ett gäng gamla Honey is cool-låtar som är några av de mest spelade i min iPod.
Och medan jag skrev det förra inlägget om dolda kameran-teve så kom jag att tänka på ett ännu värre program i lurarklassen: Viva la Bam (ser ni MTV-trenden i den här typen av program?). Den före detta Jackass-medlemmen och musikvideoregissören Bam Margera plågar sina vänner och bekanta på äckliga och elaka sätt. Hans kompisgäng består av äckliga och övertatuerade losers som höhö-skrattar åt allt som Bam gör.
Bams mamma ser ut och låter som hon ska få en hjärtattack när som helst och tjocka farbröderna (pappan och Bams uncle) kommer att få hjärtattacker när som helst.
Jag är ju från Eskilstuna och jag surfar ganska ofta på Eskilstuna-Kurirens hemsida. Förväntar mig svar på brännande frågor som ”vem har fått barn” och ”vem har gift sig”? Och av en fin slump jobbar lovely pluggkompis M. där nu.
Men men, det jag skulle blogga om var att jag via E-Kuriren hittade en länk till Kents nya video ”Den döda vinkeln”. Jag får det inte att funka, men det ska gå att kolla på den här.
Jag tycker lurendrejerishower som Punk’d, Jamie Kennedy Show och gamla klassiska Dolda Kameran är så tråååkiga. Riktigt omodernt att lura varandra och jävligt osexigt att skratta som en hyena åt folk som blir lurade.
Senast var det Avril Lavigne som lurades att tro att någon körde in hennes bil rakt in i en motorcykel. MC-killen började skälla på henne och Avril började gråta när Aston Kutcher (programledaren) kom fram och sa att allt var på skoj. Klart man skulle göra det!
(Jag har inte kollat själv men man kan ladda ner klippet här om man vill).
Idag såg jag en bild på Bingo Rimér och så kom jag och tänka på ett obehagligt faktum. Säkert sju personer har, oberoende av varandra, påpekat att min make är lik Bingo. Min man blånekar men det värsta är att… jag håller med lite!
Men jag vill förtydliga tre saker.
1. Min man är som en snygg version av Bingo (även om ni säkert inte tror att det är möjligt).
2. Han har absolut inte 90-talsblekt hår (killar – blek ALDRIG ert hår)
3. Hans yrke innebär inte fotografering av lättklädda tjejer
Tack Peter. Och Peter är ju en av alla dom som väntat hela sommaren på att Lattjo Lajban ska komma tillbaka.
Det är ju just då hon är så rolig. Carina Berg tackar meteorolog Peter Kondrup för väderleksrapporten och påar Lattjo Lajban. Ingen brukar väl köra med nonsens och ironi på det viset i morgonsoffan? Jag minns bara ospontana Malou, präktiga Linda N, stiffa Anna L och fel-kille-på-rätt-plats (Jonas Gummesson).
(Apropå att den här bloggen har kört Carina-tema hela sommaren).
Roxy Music-medlemmen och David Bowie-kollaboratörenBrian Eno är den som komponerat den tresekundersjingel som hörs när man startar upp Microsoft Windows. Ni vet samma jingel som avslöjar en om man försöker starta upp datorn diskret i bakgrunden fast man pratar i telefon.
Han tog fram 84 versioner och fick $35,000 för besväret.
Jag har hört ryktas om den där 80-talistlistan ett tag, därför är det kul att ta del av den nu. Det relativt nya affärsmagasinet Att:ention listar unga, coola och framgångsrika svenskar som är födda på 80-talet.
Expressen gjorde ett uppslag på det igår eftersom ”deras” Ebba von Sydow finns med i toppen av listan (förstaplatsen innehas dock av Sophie Stenbeck). Jag vet att Ebba framkallar lika mycket hatkärlekkänslor hos folk som t ex Linda Skugge men personligen gillar jag Ebba. Jag tycker hon är smart och har tagit plats på ett bra sätt. För inte skriver hon något banbrytande bra eller har extrem trendkoll, hon var bara först med det hon gör. Bara en sådan sak att hon ensam lanserade Paris Hilton som begrepp i Sverige. Jag tycker hon har gnetat på med sin version av Fredag ett tag nu men uppmärksamhet och framför allt cred kommer först nu.
Nä, nu ska jag åka och gratulera en gravid 80-talist till lillasyster. Grattis på 25-årsdagen love.
Jag brukar nästan aldrig svara på Fredagsfyran eller Söndagsfemman, men när det handlar om kul prylar så är jag på! Fyran den här veckan: tema radio.
1. Ditt första radiominne?
Svensktoppen med Kent Finell och jag är ca 8 år. Jag lyssnade säkerligen på radio tidigare än så men mitt första minne är hur jag sitter med fingret på REC-knappet och väntar på någon bra låt att spela in från just Svensktoppen. En period lyssnade jag varje söndag och gjorde blandband med schlagers.
2. Vilket är ditt favoritprogram?
Jag lyssnar massor på radio men jag har nog inget favvoprogram. Det blir mest P3 eller skvalradio på jobbet, ibland ”Chelsea” hos Spraydio. Min favoritstation var länge Xfm i England men jag har inte lyssnat på den på väldigt länge.
Förresten, det här är ingen überfavvo, men jag tycker att Deluxe har varit rätt kul sen Pontus Enhörning slutade.
3. När stänger du av radion?
När jag hör Pontus Enhörning, Rally-gänget eller Transit i P3. Jag har också extremt svårt för pretentiösa radiodagböcker som alltid handlar om folk som tror att de är de enda som fattar något i den småstad där de bor. När ska ungdomar fatta att det inte är så himla speciellt att vara speciell?
4. Drömmer du om att någon gång göra ett eget radioprogram?
Nej inte direkt. Jag har en målbrottsröst som inte skulle göra sig bra i etern. Det skulle så klart vara roligt att ta fram underlag för ett radioprogram (research, låtlistor, vara osminkad på jobbet etc) men jag när ingen dröm om en radiokarriär.
En hög dos Peter Forsberg de senaste dagarna.
Så det är klart att jag sen drömde en lång och komplicerad dröm om just Foppa. Har tänkt på honom hela dagen.
Jag har inte hunnit läsa det själv än men jag såg hos grannen att DN Kultur toppar med ett reportage om 90-talet idag. Jag fastnade så klart för Spice Girls på framsidan. I övrigt verkar resten av kartläggningen handla om ironi.
Artikeln verkar inte finnas på webben än, men DN stoltserar med ngt sorts bildspel om 90-talet iaf.
Åh vad sweet – sötaste killen i Westlife kommer ut som gay. Undrar om någon hunnit underrätta Grynet?
På en vägg utanför mitt jobb sitter en löpsedel med texten ”Kenny Bräck otrogen i het bil”. Vi fnissade åt den innan jag tittade närmare och insåg att det måste vara en av de legendariska falska löpsedlar som Guilty Guilty sätter upp. Jag har läst mig till att de träffas en gång om året för att klippa och klistra ihop löpsedlar och sedan tapetsera Stockholm med dem. Jag har aldrig sett en live förut, bara kollat i boken som samlar olika löpsedlar.
Jag minns bara några få nu men lovar att återkomma med fler:
I samma tidsanda läste jag Brev till samhället. Eric Ericsson skrev brev med galna påståenden och erbjudanden och skickade dem till olika myndigheter och offentliga instanser. Erics brev och myndigheternas stiffa svarsbrev publicerades så småningom i bokform.
Eric Ericssons senaste projekt är förresten en bok som kan vikas ut och bli gigantiskt stor (21 meter!). den föreställer ett tecknas stadsmyller och kostar modiga 2 200 kr att köpa.
Igår fick Carin Rodebjer Guldknappen. Stureplan har redan lagt upp mingelbilder, kul! (men kan inte fotograferna se till att få namnen rätt? Ibland är det hilaaaariuos att läsa hur de uppenbarligen inte hört vad personen sagt och gissat att ”Jonny” heter ”Ronny”).
Damernas Världs hemsida avslöjar än så länge inget.
Samtidigt hade Carolina Gynning smygläsning för sin nya bok ”Ego Girl”. Dit verkar resten ha gått, de som blev utan inbjudan till Guldknappen. B-laget if you like.
Ni kommenterar