Popjunkien

The Osbournes

Vissa program ser man alltid samma reprisavsnitt på. Simpsons är ett exempel, The Osbournes ett annat. Alltid lyckas man knäppa på teven när Sharon Osbourne är bortrest och Ozzy fyller kökslådan med chokladkakor från England eller när Kellys kompis försöker spela trummor i Kellys band.

Men: jag såg just ett avsnitt jag inte sett tidigare. Nämligen det där Kelly avslöjas som drogberoende och läggs in på rehab. Och hela avsnittet var rätt starkt tycker jag, riktigt intressant för att vara Osbournes. Pappa Ozzy försökte påpeka att dottern uppvisade tecken på smusslande med droger, mamma Sharon försökte skydda dottern genom att blunda, dotter Kelly piercade läppen i ett utbrott av tonårsangstande pillertrillande och brorsan Jack var lite besserwissrig och skvallrig och solade sig för en gångs skull i föräldrarnas kärleksstrålar. Annars brukar han ju alltid stå i Kellys skugga.

Mest spännande i hela Osbournes-gänget tycker jag nog ändå att deras nanny, Melinda Varga, är. För det första att hon är nanny till vuxna barn. För det andra att hennes arbetsplats är hemma hos the Prince of darkness. Och hennes australiska dialekt intresserar mig också – undrar om hon kom från down under, svarade på en annons om nannyjobb och och snart befann sig på intervju hos… Ozzy?

 

”Bono juckar försiktigt mot en dvärg”

Själv har jag alltid tyckt att starka känslor för är mycket sexigare än starka känslor mot, åtminstone när det gäller popkultur.

… säger Billy R i en bloggpost som bland annat handlar om den kommande musikrecensionssajten Shaktar som lovar att vara ett superalternativt alternativ till ”de stora drakarna” när det gäller bevakning av musik. De är lite arga och tycker att popjournalistiken av idag fördummar den som verkligen älskar musik.

Jag håller med Billy helt och fullt – det är så himla osexigt att vara rabiat anti. Mycket roligare att skriva upp det man verkligen gillar i stället. Sen gillar jag att vara så opretentiös och så kommersiell det går. Visst, jag gillar också det smala och obskyra men fördrar det i en skön Dr Alban-aktig mix. (och här slutar väl eventuella likheter med Billy R och Shaktar misstänker jag).

Men jag tycker också att det är sjukt att som kvällspressen ägna helsida efter helsida åt U2, Allsång på Skansen, Gyllene Tider eller whatever. Så klart skrattar jag så jag frustar åt Shaktars låt-för-låt-genomgång av U2-konserten på Ullevi. Smakprov:

Party girl
The Edge fördömer malaria och kastar ut fadderbarn till publiken. Starkt!

Sunday bloody sunday
En personlig favorit. Någon kastar upp Nelson Mandela på scen. Bono biter huvudet av Mandela i tron att han är gjord av plast.

With or without you
I låtens crescendo juckar Bono försiktigt mot en dvärg. Grym scennärvaro!

 

Maratonbloggar

I söndags hade TV4 Plus ett Batman-maraton. Tio timmar med 60-talsserien med Batman och Robin. Minns ni att serien visades på SVT på söndagsmorgnarna i slutet av 80-talet? Lasse Åberg var programledare i något mysprogram på morgonen, temat var Musse Pigg om jag inte missminner mig.

Nåväl, under söndagen snubblade jag in på Batman Maraton 2005 där två killar kommenterade avsnitten som visades på teve under hela dagen. Lite kul tycker jag, skulle själv kunna tänka mig en tidsbegränsad temablogg i samband med ett Sex and the city-race. Live 8 hade ju varit ett annat passande tillfälle.

Samma killar gjorde även Oscarsgalan 2005 under en natt i februari.

 

Om man vore filmjunkie kanske man skulle ha såna här samtal

Från Toothpaste for dinner.

 

Inte mer Kurt Cobain tack

Senaste Q är ute i England nu. Jag är lite förvånad över deras toppstory – jag tycker att man redan har läst ”den definitiva historien” om Kurt Cobain är inte särskilt sugen på att läsa den igen. Men men, det finns ju annat kul i tidningen som vanligt.

De tipsar t ex om femtio låtar att ladda ner, både gammalt och nytt. Läs den och lyssna på listan här. Och på sajten kan man kolla lite nya videos (Q:s text, mina länkar):

VIDEO OF THE WEEK – THE MITCHELL BROTHERS
Mike Skinner’s proteges The Mitchell Brothers are back with the summer’s lairiest hit, Excuse My Brother.

GWEN STEFANI
Fancy seeing Ms Stefani as you’ve never seen her before? She’s rocking her very best Marilyn Monroe look in the video to new single, Cool.

SEE BABYSHAMBLES FUCK FOREVER
Check on Pete Doherty’s health in the new video from Babyshambles. There’s a bit of a story, as well…

 

Tråkiga kändisar

Ronan Keating beskrivs som ”A staggering goody two-shoes who makes Cliff Richard look like Mick Jagger” när Handbag.com listar topp tio tråkiga kändisar. Jag håller med helt och fullt om nästan alla i listan – det finns knappt tråkigare personer än Celine Dion, Ben Affleck och Moby (som jag länge tänkt ägna ett helt dissande inlägg).

Det finns många svenska kändisar som skulle platsa på listan tycker jag. De här är minst lika tråkiga: Fame-Magnus, Göran Hägglund och Rally-gänget.

Vilka tycker ni är tråkigast?

 

Vice Photo Issue

Enligt ett nyhetsbrev ligger nu den årliga fotoboken från Vice även ute på deras hemsida. Har du tur kan du fortfarande hitta den på lite olika gratisställen också.

Jag har bläddrat i den och minns främst två saker:
1. Varje uppslag har minst ett artsy foto av smala toplessbrudar
2. Varje medverkande fotograf får vara med längst bak i tidningen med ett litet foto på sig själv. Som klassfoton förr i tiden – en karta med singelfoton på alla i klassen.

 

Grattis Madonna

Idag fyller Madonna 47 år (vilket gör henne exakt 12 dagar yngre än min mamma).

Enligt fansiten Madonnalicious har en del födelsedagsfester hållits runtom i världen (bl a en på Green & Brown i ”Moscow, Russia”). (Sajten rapporterar också att hon ramlat av en häst idag men verkar må bra efter omständigheterna).

Popjunkiens bonusfakta: Madonna gifte sig med Sean Penn för exakt 20 år sedan. Om de inte hade skilt sig fyra år senare hade de kunnat fira porslinsbröllop idag.

Uppdatering: Aftonbladet rapporterar också om dagens ridolycka.

 

Sudokuhysterin FINNS

Lite semester, lite strategisnack med min smarta man, sen hände det. Jag är också fast i Sudoku.

 

Mats Olsson-historien, del två

Och OM det nu är så att Expressen suspenderat Mats Olsson pga det roliga uttalandet om Patrik Kristiansson så är det ju jättekonstigt att samma tidning just nu toppar med den här nyheten.

 

Karaokesemester

Jag har glömt rapportera om mitt stora semesternöje på Rhodos – karaokeklubbarna!

Vi gick på flera olika karaokebarer och hann med en hel del gamla och nya slagdängor. Min man lurade in mig i en svår version av en Alanis-låt och sen var jag tvungen att hämta hem min heder med Bryan Adams Heaven (ha ha). Roligaste låtarna på popjunkierepertoaren var annars Bitter End med Placebo och Downtown med Petula Clark. Den senare är också min favorit när vi spelar Singstar hemma.

Kom hem och kände att jag saknar karaoke som inslag i Stockholms uteliv. Anna tipsade mig om ett karaokehak på Luntmakargatan – men finns det fler? Och då menar jag inte wallmansproffsig karaoke a la Engelen eller fylleindiekaraoke på Metropolis. Jag vill ha mer normal och opretentiös kompiskaraoke i en liten (gärna sunkig) lokal.

 

Mats Olsson-historien

Som bekant är jag värsta Expressen-fanet. Mest eftersom jag gillar flera av deras skribenter och krönikörer mer än t ex Aftonbladets. Mats Olsson är en av dem – men jag hade heeelt missat ”bråket” som föregick VM och tydligen är en anledning till att Mats inte skrivit krönikor på ett tag. Jag skyller på semester.

I den här krönikan antyder Mats att Carolina Klüfts svåraste skada heter Patrik Kristiansson. Efter detta vägrade friidrottsparet Klüft och Kristiansson att bära expressensponsrade kläder under VM. Mats Olsson har gått under jorden och vissa hävdar att det är en direkt följd av sponsordilemmat efter hans uttalande. Kanske är det så, kanske är han ”bara” utbränd/sjukskriven. (jag tycker det låter så på hans kommentar: Jag är ledig väldigt länge och jag är sjuk).

Hanna skrev en kommentar om detta när jag bloggade om Kristiansson förra veckan, och då tyckte jag bara att det var en rolig och träffsäker kommentar. Inget att förlora jobbet över direkt.

 

Lite Office så här på morgonen

Karin ställde en fråga om The Office. Och jag kan tipsa om seriens hemsida där man förutom avsnittsguide och trivia kan kolla in Gareths privata hemsida, läsa ett nyhetsbrev från Brent, skicka in bilder på ”brentalikes”, kolla in trailers från den amerikanska versionen osv.

 

Jag mötte Lassie, del två

Expressen verkar ha blåst liv i sin gamla ”jag mötte Lassie”-vinjett. De vill att läsare ska mejla och berätta vilka kändisar de sett i sommar.

Popjunkieläsarna rapporterar ju annars sina kändisspaningar i det här fantastiska inlägget. Vem har ni sett sen sist?

 

Elizabethtown

Min favoritfilm är ju Cameron Crowe-regisserade Say Anything. Såg nyss en trailer för hans kommande film: Elizabethtown. Jag tror den kan ha några feel good-kvaliteter och popkulturella referenser i sann Crowe-anda.

Minns Singles där halva grunge-Seattle hade statistroller och Almost Famous som baseras på Crowes erfarenheter som ung reporter på Rolling Stone. Läs trivia från den filmen här.

 

Grattis Världen!

Jag vet, det har varit mycket Filip&Fredrik ett tag nu, men jag tror ändå att deras nya reseprogram kan vara nåt. Säkert lite roligare än förutsägbara När & Fjärran-reportage där Peter Siepen och Hans Fahlén dansar disko eller blir masserade.

Se ett förhandsklipp här (där Filip vägrar hoppa bungyjump).

 

Eftermiddagsteve

Jag vill hävda att en av de stora fördelarna med semester är att man kan titta på teve vilken tid på dygnet man så önskar. Bäst är eftermiddagsrepriser av Simpsons, Beverly Hills, Melrose Place och Vänner.

Kommer ni ihåg när eftermiddagsteve gjorde entré på bred front? Jag tänker främst på när nya kanalen ZTV startade som program i TV4 på eftermiddagarna. Jag var 13 år gammal och älskade att komma hem från skolan, käka ostmackor och kolla på musik och prat. (jag växte upp på en bondgård och var extremt popkulturhungrig redan då, MTV hörde jag rykten om i flera år innan jag fick tillgång till en efterlängtad parabolteve hos en släkting).

Andra eftermiddagsshower under samma period var Kosmopol och PM. Och minns ni Degrassi Junior High?!

(Många teveminnen nu. Både Sigge och Ulla har recenserat dokusåpor vi minns).

 

Blandat semesterjunk

  • Hörde ni att Carina Berg ska vara programledare för Nyhetsmorgon två morgnar i veckan under hösten precis som vi önskat?
  • Om nu Matt LeBlanc går på strippklubb och betalar för en privat dans och tjejen sedan ”går över gränsen” så är det väl inte så svårt att säga nej?
  • Det är dags för final i engelska Big Brother. Det fascinerar mig hur mycket den numera klassiska dokusåpan med inlåsta människor engagerar allmänheten där. Okej, där sänds den i en markbunden kanal som nås av en majoritet av alla teveinnehavare, men ändå. BB-yran i England är mycket större än Robinson-yran någonsin var här. Alla kollar och alla pratar om det. Både tabloider och skvallertidningar har särskilda BB-sidor varje dag/vecka (kuriosa: min kompis lillebror jobbar faktiskt som dedikerad Big Brother-reporter på en av kvällsisarna).
 

Med små seriffer

Radar Online listar världens gayigaste logotyper. Det skulle man nästan kunna göra en kommentarsutmaning på – kan ni komma på andra logotyper som är väldigt stereotypt homo eller väldigt hetero?

This guy’s not butch. Having squandered his clothing budget on matching accessories, he races down the street naked (note shaved chest), late for a date with his boyfriend and his boyfriend’s whippet.

 

Byggare Bob – Construction Craig?

Vilken tur att Bob the Builder heter just Bob. Om han hade hetat t ex Construction Craig hade det inte varit lika lätt att översätta det till svenska.

Och det slog mig nu att det funkar på alla språk – Byggare Bob heter just Bob i alla länder. ”Bob der Baumeister” i Tyskland till exempel. Fast i Spanien heter serien ”Bob och hans amigos”.