Popjunkien

Stockholm om sommaren

Jag är kär i Stockholm i alla årstider men extra mycket på sommaren. Allt detta vatten! Alla snygga människor! Uteserveringarna!

Allt detta i kombination är dagens anledning till extas. Sommarens första tur till Trädgården visar sig helt överraskande innebära mer än bara trevligt häng, för Khonnor är i stan!

Andra fina och aktuella stockholmshäng är Kulturhusets tak och speciella Nox (där man förutom att titta på söta mörkhåriga bartendern bara vill stjäla med sig en av lamporna hem).

 

Mer om SVT:s 80-talskväll

Medan jag själv är på släktträff måste ni andra njuuuta av SVT:s 80-talskväll på lördag. De kommer bl a visa Live Aid, en massa Madonnavideos, Purple Rain, Depeche Mode – 101 och gamla liveklipp från SVT-arkivet.

Gå in på hemsidan och var med och rösta fram favoriter, t ex bästa låten och bästa teveprogrammet. Jag röstade hejvilt och råkade bara välja ”Oh mama” med Lili & Susie och så ”Alf”. De som fått flest röster hittills är ”Som stormen river öppet hav” med Susanne Alfvengren + Mikael Rickfors och ”Goda grannar”.

det var alltid lite synd om Nanne för hon var den >>fula< <

 

Ingen sommar i min lur i alla fall

Handen på hjärtat, är det någon som lyssnar på Sommar? Jag har gjort något försök att tajma någon intressant person men har ändå inte lyckats pricka in en enda persons prat. Tur att man kan lyssna på webben efteråt om man vill, kanske kan bli ett semestergöra att lyssna igenom gamla inslag. Marit vore intressant t ex. Och Mauro!

Idag pratar Jonas Karlsson och det kanske kan vara värt en lyssning. Han är ju en duktig skådis plus att han kanske kommer med en förklaring till sin konstiga, teateraktiga södermalmklädstil med trasiga t-shirts och insvängda 90-talsjeans.

 

En hel dag utan blogg

I denna ljuvliga värme får jag inte till några vettiga blogginlägg så idag blir det bara länkdump över de tre populärkulturella intag jag väljer mellan i kväll:

1. St. Elmo’s Fire på teve. Har jag visserligen redan sett men en god 80-talsflick med schyst soundtrack är aldrig fel.
2. Senaste Q. Har jag visserligen nästan läst färdigt men en god intervju med bröderna Gallagher i sitt esse är aldrig fel.
3. Middlesex av Jeffery Eugenides. Har jag visserligen redan spenderat flera kvällar på men en beroendeframkallande berättarröst är aldrig fel.

           

 

Robert Wells och självinsikten

Hörni, nu ska jag göra något som jag aaaldrig trodde skulle ske. Jag ska hajpa Robert Wells lite. Tar ett djupt andetag och… nu kör vi.

I Expressen igår fick han frågan vilken hans favoritsommarbok är och svaret var i stil med ”Jag orkar inte läsa böcker, läser mest serietidningar”. Tidigare i år avslöjade han i Filmkrönikan att hans favoritfilm är den helt okreddiga School of rock! Skönt tycker jag – att han svarar helt ärligt och inte låtsas att hans favvofilm är någon obskyr armensk film om svåra vedermödor på nåt berg. Och lika skönt att han inte heller börjar tjata om t ex Da Vinci-koden när det handlar om favortläsning på sommaren.

Att Robert Wells sedan tillhör den kategori tråkmänniskor som har samma frisyr hela sitt liv (hur KAN man inte tröttna?!) är ju en helt annan story. Samma story som den om hans flygplan

 

Am I tall or not?

En läsarfråga gav mig inspiration till följande inlägg. Jag fick frågan om jag vet hur långa kändisar är och det gör jag inte på rak arm, annat än att Kylie Minogue är 158 (eller är det 157 cm?). Men jag googlade lite och hittade t ex här informativa sidorna:

Celeb heights listar jättemånga kändisar (men bara i feet och inches). Kolla t ex ett bildbevis på Anna-Nicole Smith. Inte nog med att hon är 175 cm lång – hon har varit snygg en gång i tiden också.

Am I tall or not? . Jämför om du är längre eller kortare än en kändis. Själv är jag exakt lika lång som Winston Churchill och även om det säger mer om honom än mig så önskar jag mig fortfarande några extra cm (så Gud, om du läser detta, låt mig blir minst 170 cm. Tack!)

 

Agnetas musikkarriär (och lite om Mel B)

Nej, jag köper det inte, att Agneta Sjödin får göra försök till sångkarriär är bara orättvist och onödigt. Vad har hon för kvalifikationer för att åka gräddfil in i en av sommarens största turnéer och få sjunga arm i arm med självaste Lasse Holm (som ju ansvarar för det fantastiska 80-talseposet ”Canneloni Macaroni”)?

Nej, jag har inte hört henne och kanske sjunger hon underbart, men jag bryr mig inte. Det enda lite överraskande i sammanhanget är ju att hon under premiären sjöng Madonnas ”Material girl”.

Och apropå detta är det fler som borde ha lite självdistans. Är det NÅGON förutom hon själv som är förvånad över att Mel B:s senaste skiva bara sålde i 600 exemplar?

 

Kändisar på Accelerator

Jag minns inte riktigt hur det gick till men plötsligt känner jag att jag har meddelandeplikt när jag ser kändisar. Vi minns väl alla inlägg som Rikard Palm cyklar och Wille Craaford äter pannbiff med sina barn?

Jag såg en del kändisar i vimlet. Mest minnesvärda är väl Bloc Party-trummisen Matt Tong som gick omkring helt inkognito bland publiken en timme efter ett helt sjukt styrkepass på scenen (det är om hans svettiga bringa nästa inlägg ska handla).

En rolig sighting var när någon svennig ölkille ropade ”snygg t-shirt Fredrik” till Fredrik Strage som svarade ”tack, jag köpte den idag faktiskt”. Tjejen i Fredriks sällskap sa då ”gjorde du?!” uppriktigt förvånad över att han hade shoppat utan att meddela. Bredvid dem gick Andres Lokko och smilade i pastellrandig skjorta.

Förresten minns jag nu att jag såg Christian Falk också i sällskap med några som förmodligen är hans barn. Varför ser man honom ofta men aldrig Thåström? Ge mig Thåström nuuu.

 

Jenny Wilson love

Accelerator var roligt och mysigt och bra. I sammanhanget där popgiganter som Teenage Fanclub och Sonic Youth spelade kan verkas banalt att den enda jag tänker hajpa här är Jenny Wilson. Vilken brud!

Jag tycker hon är hur bra som helst och bestämmer härmed att hennes skiva ska bli den här sommarens soundtrack på samma sätt som den här skivan ramade in den galna sommaren 2002.

 

Det här är inte popkultur

Problemet med en nischad blogg är att få plats för allt det andra. Det där personliga och ledsna som inte kan skojas bort eller raljeras över. Inte ens analyseras.

Jag har en personlig långvarig relation till London som stad och Storbritannien som land. Viktiga personer i mitt liv finns just där. Nu verkar alla må bra tack och lov men dagens attentat har satt ett spår framför allt i min känsla av ”det händer inte här, det händer inte mig”. Trots att vi pratat om det så länge, senast i juni när jag var i London sist. Och om jag som privatperson ”förväntar” mig en attack, vad borde inte myndigheterna göra?

Nåväl, i morgon ska jag blogga om lite popkultur från Accelerator i Stockholm: t ex om huruvida musiker får vara barbröstade på scen eller inte och om att jag tycker att Sonic Youth är så himla skräniga.

Sajter jag inte kan sluta kolla på idag:
BBC News
Sky news
Flickr (privatpersoners bilder)

 

The return of Slick

Ännu ett skönt återseende – Slick - som var den största klubbsnackisen den heta sommaren för två år sedan.

Efter två år av saknad är de alltså nu tillbaka på Kägelbanan vid Södra Teatern. Hemsidan säger att de är queer-indie-krazy-artsy-punk-soul och det kan jag intyga. Dansar gör man hur som helst.

 

The return of Rolandvraket

En gammal klassisk lunarstormprofil har nu en egen blogg: Rolandvraket.

 

Everything about Janice is fake

”Du bloggar aldrig om Top Model” sa min mejlvän, och det har jag ju faktiskt inte gjort innan inlägget häromdagen. Och efter att ha skrivit om Tyras vredesutbrott ville jag se hela avsnittet idag och vips hade jag googlat Janice Dickinson.

Hon är domare i Top Model, har jättebra självförtroende och är jättesnygg och jättefejk. Allt är ”jätte” liksom. Nåväl, bilderna på den här fansajten visar en intressant inblick i 70-talets och 80-talets modefoto och ger lite lagom kändisgossip i uttalanden som:

Janice Dickinson was the world’s first supermodel, or so she says. She also bedded Jack Nicholson and Sylvester Stallone, insulted Giorgio Armani and tried to drown a traumatic past.

Enligt FAQ handlar de mest ställda frågorna uteslutande om hur gammal Janice är. Det finns flera uppgifter men de flesta pekar på att hon är född 1953 och alltså är 52 bast nu.

 

Aftonbladet och bloggarna

Det är ju tydligt att Aftonbladet fattar mer blogg än Expressen, inte minst när det gäller funktioner och utseende. Lite synd eftersom Expressen ju har mer intressanta skribenter i sitt bloggstall.

Inte nog med att Aftonbladets Sluta röka-blogg var den första mediebloggen, den ambitiösa Dagens Sommarblogg är ju också ett kul sätt att visa att man intresserar sig för bloggosfären även utanför medieskribenterna.

Och idag presenterar de ännu en skitsmart satsning: Turnébloggen. Hur coolt är det inte att Darin bloggar? Hoppas t ex att han skvallrar lite om sina groupies och om huruvida Martin Björk följer med turnén som lyxhustru till Lena Ph eller inte.

 

Roisin Murphy

Skivan har varit ute ett tag men ex-Moloko Roisin Murphy solo är verkligen intressant tycker jag.

Hennes namn tillhör för övrigt en kategori ologiska och därmed svåruttalade (ofta irländska) som t ex Sinead, Seamus och Siobhan. För att inte tala om vad brudarna i Marian Keyes böcker brukar heta – t ex Clodagh.

(I nästa avsnitt i popjunkiens anglosaxiska namnmysterier besöker vi Wales.)

 

Lika som bär

Charlotta Gustafsson (Vecko-Revyn) och Viktoria Tolstoy (som sjunger jazz).

Foto: Joerg Grosse Geldermann/ACT

 

Varför kommer aldrig Fragglarna tillbaka?

Drabbades plötsligt av ett intensivt längt efter Fragglarna. Jag tycker det är riktigt konstigt att den serien aldrig repriserats (mig veterligen). Så vilken tur att internet finns, på Fraggle Rocker kan man läsa, kolla och lyssna på gammal fraggeltrivia. Ni vet skräphögen, gorgerna och dozarna?

På ett foto från dagis när jag var fem år har jag lång lugg (som nu!) och en vit fraggeltröja. Min lillasyster hade en likadan och vi gillade båda Vips bäst.

Update: läste min egen länk nu och ser att Fragglarna tydligen gick i repris 2001. Men då bodde jag utomlands och kunde inte kolla ju.

 

Tyra Banks blir jättearg

Jag är inget Top Model-fan. Efter första säsonges favvisar white trash-Adrianne och indie-Elyse har jag inte fastnat för någon/något så jag har därför knappt kollat.

Men jag har inte kunnat undgå trailern inför nästa program då Tyra Banks går helt bananas för att någon inte respekterar henne och showen. Hittade klippet på nätet, så kolla du också på en overkligt arg Tyra här (men inte om du inte vill bli spoilad!)

Adrianne som vann första säsongen var tydligen med i Surreal Life samtidigt som Marcus Schenkenberg, men blev ihop med nån annan i huset. Härfinns en liten update på vad hon gjort sen sist inkl nya bilder.

Elyse verkar har fortsatt modella även hon, trots hennes övertydliga indielöften om att plugga till läkare. Kolla hennes nätdagbok här. Hon är förresten ihop med en av killarna i The Shins. Apropå det har ni väl inte missat den roliga popjournalistikbloggen som är döpt i deras ”ära”? Läs hur bandrecensioner lyfta ur sitt sammanhang blir nästan sorgligt underhållande plattityder: The Shins will change your life.

 

TV-repliker

Var på en tillställning i helgen och köpte den här till värdparet (som visade sig vara en värdtrio, men men): NICOS Sitcom TV-replikbok (I know, konstigt namn). Måste nog köpa den till mig själv också.

Hey believe me, baldness will catch on. When the aliens come, who do you think they’re gonna relate to? Who do you think is going to be the first ones getting a tour of the ship?

George Costanza, Seinfeld. Mer på Seinfeld Scripts.

 

Jag såg nästan inget av Live 8

Men jag hade verkligen velat se Madonna. Undrar förresten hur man när man har så många hits väljer ut bara tre låtar till ett set? Like a prayer, Ray of light och Music summerar ju knappast den största låtskatten.

Mer om konsterterna kan man läsa till exempel här och här, och så kan man kolla på bilder hos annars enbart snaskiga The Sun.