Bistro Sûd är officiellt min favoritrestaurang, näst efter Busaba förstås. Åt en ljuuuvlig middag där igår och utropade dill + persilja som världens mest överskattade smaker och mango som världens mest underskattade.

Några andra som uppenbarligen gillar Sûd är Wille Craaford och hans två söta söta barn som satt bredvid oss och dessutom var väldigt uppskattade stamgäster. Craaford-sonen hade fått en alldeles ny iPod mini och försökte lära sig den samtidigt som han diggade varje låt som spelades. Wille myste över hela situationen och far och son enades om att musik är det bästa som finns.

De tre första lyssningarna var nåt med Elvis Costello, nåt med Beatles och sen ”Welcome to the jungle” med Guns n’ Roses. Sonen läste upp varje låt och pappan myste, ”den är bra, den är bra”. Roligast var nog när sonen efter ett tag sa ”nu är det en av dina låtar pappa”, Wille undrade vilken och så var det någon med Just D.

Medan vi satt där funderade jag på det moraliska i att blogga om denna nära-Wille-upplevelse men insåg rätt snabbt att ett blogginlägg så klart var oundvikligt. Jag skulle inte kunna svika er så.