Popjunkien

Popjunkien har installerat sig

Jag har börjat mitt nya jobb och ni kan ju tro att jag har många intryck från denna popkulturens högborg. Jag kommer berätta jättemycket mer sen. Men först lära känna allt bättre (och mota en begynnande förkylning i grind).

På andra fronter tycker jag att det här var så himla ballt. Eleonore Nygårds, den första heltidsavlönade bloggaren, är numera chefredaktör för Modette. Att braiga Eleonore gick från kärnkraftverk till modechefsjobb på bara några år är mitt favoritexempel på hur unga vanliga tjejer faktiskt blivit modemakthavare.

Men jag håller med Ebba von Sydows debattinlägg förra veckan, huvudklicken av modebloggarna är väldigt likriktade.

 

När katten är borta

Äter barnet den förbjudna pizzaingrediensen i sällskap av sin morbror.

DSC00103

 

Gross!

Vill bara tipsa om att min, Annas och Malins gravidmodeblogg Grossessan nu vaknat från sitt sommarkoma.

Ifall ni är intresserade av gravidmode eller allmänt tajta kläder. Gillar du barnsnor får du läsa någon annanstans.

 

I år fyller 78:orna 30

Hurra! Snart fyller jag trettio år. Läser i dagens Metro att det är vanligt med storslagna 30-årsfester. Något jag absolut tänker anordna när jag själv fyller, i nära samarbete med en god vän. Tänk att äga en fest och bara ”den här musiken ska vi spela” och ”där borta är Guitar Hero-rummet”. Helst skulle jag vilja ha ett klädtema men det misstänker jag kan avskräcka potentiella gäster.

Men sen är det lite mycket på en gång. På själva födelsedagen flyttar vi till vår nya lägenhet, och redan nästa vecka byter jag ju jobb. Hur ska jag hinna planera och genomföra på bästa sätt?

Jag tror jag skjuter festen på framtiden en aning, inget fel med ett vinterpartaj, right?

 

Håkan Hellström i Vita Lögner

I kommentarsfältet finns alla godbitarna. I det här gamla inlägget har en Jyrki kommenterat och berättar för oss att Håkan Hellströms besök i Vita Lögner numera finns på Youtube.

Ni som känner mig vet att jag ryser när publik och såpakaraktärer låtsasdansar.

(Rätt konstig känsla faktiskt, att när jag skrev det där inlägget i april 2005 var det fortfarande svårt att hitta videoklipp på nätet).

 

Alla måste lyssna

Mia och Klaras sommarprat. Åh. Så. Bra!

 

Jag är ingen Monkigirl

Enligt mig är Monki en av de mest överskattade klädaffärerna. Det ser bra ut på pappret, det ser bra ut i butiken, men i verkligheten funkar det inte. Monkis utbud av assymetriska stora tygsjok skulle kunna genera även den mest hängivne Konstfack-studenten.

Samtidigt ska de ha cred för att de är egna. De har t ex de här Dr Alban-mönstrade tightsen just nu (jag tänker på omslaget till Hello Africa när jag ser dem). Snacka om nittiotalet i retur!

DSC00723

(Men med allt ovan sagt har jag faktiskt precis fyndat en rymlig partyväska på deras rea. I lördags kväll var den sprängfylld av allt från jackor och plånböcker till smink och ett paraply. Ändå hade jag rum att pressa ner en gratistidning som jag plockade på mig).

 

Fråga kolon

Trots att jag i riksradion sa att jag skulle på Debaser-allsången i fredags var jag inte där. Så nu undrar jag om någon av er var det och om ni i så fall kan berätta vem som var med som gästartist?

 

Hemlis

Jag läser Celebrity baby blog-feeden flera gånger om dagen för att se om Gwen Stefanis nya barn har kommit. Jag vet inte varför.

 

Barn på kontoret

När man jobbar med sånt som jag gör kan man ha en massa snygga accessoarer på jobbet. Allt från höga klackar till gläfsiga kontorshundar. Och barn! Barn på kontor passar ganska bra ibland faktiskt.

Min son Bobo är en stund på eftermiddagen några gånger i månaden och han vet att man kan göra följande på mamma jobb: borsta tänderna (med min kontorstandborste), äta blå risi-frutti, ställa sig bakom den långa gardinen i det lilla konferensrummet, sitta på en av kontorshundarna (tror han ja, det får han så klart aldrig göra, men han försöker varje gång).

På min favorit-pappa-som-skriver-om-sitt-barn-blogg Kalle & Glenn ser jag nu hur man kan dra mer nytta av sitt barn än så. ”Vi behöver någon som kan räkna till tio” haha.

Jag tänker definitivt sätta Bobo i arbete på mitt nya jobb. ”Snabbt, vi behöver någon som kan sjunga Teamwork-låten från Supertrion” (vilket han kan, lite, min älskade lilla unge).

 

Fredag!

Man vet att det är fredag när Rebecca fnissar redan i hissen. Dagens utlösande faktor, helt oskyldig, men nog för att vara en fredagskänslekatalysator.

Jag står och väntar på min hämtkaffe inne på stammiscaféet på hörnet (ni vet Blondinbellas favvoställe). Killen efter mig i kön gör sin beställning: ”en macka med salami och fetta tack”.

Varpå jag, med huvudet bortvänt tack och lov, brister ut i panikfniss så saliven stänker. Och jag har fortsatt fnittra ända sen dess. Åh vad jag gillar fredagar!

 

Poppanelen i Kvällspasset i P3

Jag blev lite stött över att inte ha blivit tillfrågad om tv-panelen i Kvällspasset häromkvällen men så kom jag äntligen in på min bloggmejl* och såg att jag visst blivit det, för två dagar sen dårå, utan att ha vetat om det. Och så missade jag!

Men nu ordnar det sig ändå för ikväll är jag med i samma programs poppanel tillsammans med Christian Egefur från Göteborgs-Posten. Kan hända att jag pratar om popstjärnor som blir ostbönder. Knappa in P3 ca kl 18.20 om ni vill höra.

* Nu har jag äntligen, ÄNTLIGEN, synkroniserat alla mina gamla mejladresser och bytt adress för allt som har med bloggen att göra. Kolla längst ner här om ni vill mejlas eller strössla mig med gåvor.

 

Romeo & Julia # 12

Men det här låter väl förträffligt trevligt: Orup och Johan Kinde gästar Romeo & Julia i Humlegården i morgon. Skulle jag gärna gå på, har inte varit där på hela sommaren.

Det verkar dock som de ska spela låtar som jag aldrig hört talas om, som framförs av artister som jag inte vet vilka det är. Men så är det väl alltid när klubbar skickar nyhetsbrev, så obskyrt och navelskådande som möjligt, för att liksom understryka fin och exkluderande smak.

Sen så kryper hitsen (förhoppningsvis) ändå fram omkring småtimmarna.

 

Succéspyan

Det är ju tydligt att mina favoritkvällstidningsord har med kräks att göra. Idag kör Resumé med det snygga rubrikordet succéspyan.

(nej det är ingen kvällstidning men ordet hör ju hemma där, in i Kvällspress-kategorin med er).

 

Alex James i DN idag

Alex James seglade ju upp på min näthinna i somras och strax därefter är han mer sverigeaktuell än på länge. Hans ”Bit of a Blur” har precis släppts på svenska under namnet Inget annat sätt. Roligt att vara så nyligt påläst på en person strax innan de dyker upp i en stor DN-intervju. Man bara ”ja just, hans fyraåring Geronimo och hur gick det med de för tidigt födda tvillingarna?”.

Tänkte recensera boken men tycker att Helena på Bokhora sagt det mesta så bra så läs hennes inlägg för en insight som jag (som inte gillar Blur) inte kan ge er.

Jag tycker också det var en läsvärd bok, för fastän jag vet hur det går till blir jag lika förvånad varje gång man hör om det dekadenta partylivet mellan spelningarna. Och det blir tydligt rätt tidigt att någon med James ego ska gå en lång väg. Tidigt får man veta att han spelar för att liksom bara kan, och han lär sig franska för att han kan, han lär sig så småningom flyga för att han kan. Något jante-popjunkien omsom stör sig på, ömsom beundrar.

Mamma-popjunkien tycker att nutiden, frun och barnen gott kunde ha fått figurera mer. Genom boken får man läsa om fantastiskt vackra tidiga flickvänner, modeller, snygga tjejer för efterfest-kul. Men när han sen stadgar sig blir han plötsligt saklig och rätt oromantisk.

Och när jag läser alla dessa festskildringar (det har ju blivit en hel del, denna Biografisommaren 2008) kan jag inte låta bli att tänka på hur de luktar och eh… smakar. Tommy Lee gör en stor affär av att dejta Heather Locklear i en svettig t-shirt, tidiga Mötley Crüe har inget toapapper, använder strumpor och bokpapper i stället, men får ändå ligga som djur, Alex James kedjeröker, vaknar på en fest i ett land och flyger direkt till en inspelning i nästa osv.

För min del för mycket ligga-i-studentkorridor för att intressera (kom igen, lukta svett på en dejt över huvud taget?! Inget toapapper?!) men så är jag ju en lukta popgott-junkie också.

 

Oh my sweet Carolina

Det började med att Astrid bloggade om Ryan Adams och hans ”miss you bug”-meddelande till Mandy Moore och sen satt jag visst en hel kväll och youtubade och grinade över det. Särskilt till den här, den ÄR ju så fin.

 

Vilket svärord gillar ni bäst?

Jag har märkt att jag börjat köra med ”jävla” på senare tid. Jag gillar det. Jag tycker det är något retro, nästan sjuttiotal över ett hederligt gammalt jävla.

Har ni något favvosvärord?

 

Årets allsångsrapport

Vi kom dit kanske elva eller nåt och köade i fem minuter och sen var vi inne. Under tiden kunde vi kolla på det snygga 08-fyrverkeriet som Fredrik fångade så här stiligt på bild.

Vilket eventuellt betyder att jag överdriven vikten av att allsångsköa. Det var tydligen likadant förra veckan, visserligen lång kö innan dörrarna öppnade men sen långt ifrån fullt där inne.

Gästartist var Britta Persson som körde sin egen låt Cliffhanger och sedan valde Instant repeter 99 som allsångslåt. Årets låthäfte är för övrigt jättebra, äntligen är den där hemska Happy Mondays-låten borta t ex. Men fortfarande skitlite tjejlåtar med. Fast ja, jag fick sjunga den Säkert-låt jag gissade på häromsistens.

Men hur KAN de frestas med ”Jag är en vampyr” i häftet och sen inte spela den? Min teori är att Markus Krunegård dyker upp som gäst senare och de spar den till dess. Så då kanske jag går igen på fredag då.

 

Kvällens stylingproblem

Den här kvällen bjuder på så mycket kul. Jag är nyfiken på Go08-arrangemangen, dansgolvet vid Stureplan och konserterna på Medis. Och så kanske Allsången på klassiska Debaser, det är fjärde året jag ställer mig i mastodontkön för att få skråla och hoppas på att hemliga gästen är någon bra.

Men. Vädret (som jag egentligen älskar) ställer till det för mig. Chartersolbrända ben kräver kort kjol och kort kjol kräver höga klackar. Men jag har regnsumpat minst ett par skor i Debaser-kö och är inte sugen på att göra det igen.

Vad ska ni ha på fötterna ikväll?

 

Hejdå Broder Daniel

Ikväll gör Broder Daniel sin sista spelning på festivalen Way out west. Efter att en av originalmedlemmarna begått självmord väljer de att lägga ner hela bandet i en sista stor spelning på hemmaplan i Göteborg. Dagens SvD ägnar en helsida till historien om bandet men medlemmarna själva väljer att inte medverka. Och jag kan inte skaka av mig de två motsägelsefulla tankarna jag har om hela grejen.

Å ena sidan: snyggt att sluta med stil och att hedra en kär vän med en sista spelning. Det kommer nog bli legendariskt.
Å andra sidan: lite väl opportunistiskt att gör detta efter ett självmord. Bandet har ju inte direkt varit i ropet de senaste åren.

Eller så är det jag som är cynisk. Här är i alla fall mina två favoritlåtar med bandet. Har väldigt starka minnen till särskilt den sista, närmare bestämt det tv-framträdandet.

Aftonbladets Markus Larsson har också skrivit en lång hejdåtext om bandet.