Åh vad jag fascineras av kända personer som är ihop med varandra. Och lever ett vardagsliv tillsammans därtill. Barn, deras skola, eventuella dippar i relationen och en läskig sjukdomskris känns hundra gånger mer intressanta än rock- och knarkmyten som är den som oftast rapporteras när det gäller personer som inte är paparazzimaterial. Ben Watts och
Nej, nu ska jag sluta glutta i gamla tidningar och göra nedslag i lite mer aktuella ämnen. Jag älskar verkligen att Carina Berg och Carolina Gynning ska leda Idol-uttagningarna. Jag är nog en av få som a) tittat på och b) inte haft något emot Förkväll. Jag har förresten haft två saker emot Förkväll när
Det var otroligt befriande att inte befinna sig i landet under den värsta schlagerhetsen. Vi satt i Australien och var så naturligt avskärmade från det att det var lätt att inte bry sig. Men jag ägnade ändå en regnig afton åt att leta upp ett klipp på Marie Lindberg; nättidningarna ropade om denna sensation och
Min gamle favvo Joakim Thåström fyller 50 år idag och jag får en muntlig rapport om att tidningen M Magasin utnämnt honom till mappie ha ha. Update Ja shit, ju mer jag tänker på det är det klart att de är mappies, de gamla rockersarna. De är 50+, har tid och pengar och vet hur
Jag satt egentligen och letade ett klipp till ett annat inlägg men nostalgifastnade så klart på Youtube. För jag har ett litet problem som hänger ihop med den här låten och kom jag på att nån läsare kanske vet. I mitten-slutet av 80-talet nån gång lyssnade jag och min syster alltid på kassettband från Haléns.
Jag fastnade aldrig för nya Nelly Furtado i somras (men jag var värsta fanet av gamla, så o-PK) så då är det ju fantastiskt att vara helt ny inför den här låten nu. ”Say it right”. Tänk att när jag skriver detta har jag ännu inte lyssnat sönder den. Påminn mig att titta in på
I helgen gick jag igenom två månaders postskörd. Förutom det vanliga – typ räkningar, blöjerbjudanden och Ellos-reklam (ärligt vad ÄR det med Ellos och deras tvångsutskick? Jag har tom ringt och bett dem sluta) – fick jag ett anonymt kuvert med en CD-skiva i. Väldigt spännande och mystiskt innan polletten trillade ner. Shanghai-bloggen erbjöd CD-skivor
Åh det är så fint att vara jetlaggad och leka lite med en vaken unge vid 04.00, söva honom igen och sedan tjuvstanna uppe och läsa ikapp lite av det jag missat när jag varit borta. Egentligen ska jag väl sova lite till men det vill jag inte. Att sova är sånt himla slöseri med
Det ar skont att se att det inte bara ar spam bland kommentarerna. Petra tar upp en skon trad och tipsar om tva sjalvklara uppsattningar musiksyskon, namligen broderna Gallagher och Lili och Sussie. Jag kan ju bjuda pa ett australienspecifikt tillagg: brorsorna Nic och Chris Cester i Jet och systrarna Kylie och Dannii Minogue forstas.
Melbourne är fantastiskt när det kommer till livemusik. Varje kväll pågår kanske trettio spelningar i alla möjliga genrer och kändissnivåer och vid den här tiden på året är många internationella akter på besök. Den traditionella festivalen Big Day Out i slutet av januari gör att många stora band turnerar runt i landet i samma veva.
Den har reklamfilmen paverkar mig pa tva satt.. 1) Jag blir sugen pa att dansa. 2) Jag langtar efter min iTunes. (Laten ar ”Flathead” med The Fratellis. Ett sant dar band som engelsk musikpress gillar att hajpa i en sasong vad jag forstar. Reklamfilmen en som rullar frekvent pa australiensisk teve just nu).
(Ett gästinlägg av Svante) Med 2000-talsglasögon känns konceptet ”pojkband” som någonting från, ja, sextiotalet snarare än tidigt nittiotal. Det är svårt att inse att det för bara tio-femton år sedan eller så ansågs fullkomligt naturligt att via auditioner dra samman fem eller fyra killar, där alla har en ”roll”, och sedan spela in smörig musik
(Det här inlägget börjar med ett i-landsproblem som jag sedan löser under skrivandets gång). Jag vill ha en ny ringsignal till min rosa lånetelefon. Helst vill jag ha en helt vanlig ring ring-signal men det är den här telefonen konstigt nog inte utrustad med. Den förinställda låter som en väckarklocka. På den trasiga telefonen (snyft)
Det här rör ingen förutom mitt resesällskap men jag har redan bloggat om att jag ska se Jenny Wilson i Australien och se här, ännu ett svenskrelaterat musikevenemang pågår när jag är där, Laneway festival. Svennarna Love is all och Peter, Bjorn and John spelar. För att inte tala om The Sleepy Jackson och Yo
Förra veckan försvann ju ett inlägg och några kommentarer och sen dess har jag grubblat järnet på vad det var jag skrev som försvann. Kom på det nu när jag håglöst försökte bringa ordning i den stora hög av blandat junk som ligger på vårt skrivbord. Tidningar, räkningar, sladdar, resehandlingar, att-göra-listor och… en viss CD-skiva.
Nåt knas hos mitt webbhotell har gjort att gårdagens inlägg och kommentarer har försvunnit, tyvärr. Så om du skrev något du saknar vet du nu att det inte är jag som raderat det. Jag skrev en sak om finalen i Idol igår men minns nu bara hälften. Så här kommer lite mer av samma grej:
En märkbart och uttalat nervös Badly Drawn Boy (Damon Gough) spelade på Nalen igår. En alldeles för jämn och ospännande konsert kan jag tycka, även om den hämtade upp sig mot slutet. Första gången jag såg BDB blev jag helt golvad av den till synes spontana publikkontakten och galna uppbyggnaden av konserten. För trots att
Vanligtvis när man går på organiserade arbetstillställningar och sådant som heter ”mingel” så får man hålla till godo med en avdankad gammal Fame Factory-artist. Men i torsdags, på Spinngalan på Café Opera, uppträdde Robyn! Cool som alltid, iklädd en Leila K-tröja och uppbackad av en enda kompkille framförde hon fem låtar. Nördig som jag är
Enligt den här artikeln ska Jenny Wilson spela i Australien precis när jag är där. Klart jag ska kolla! Luger har lite mer info.
På den årliga musikgalan Q Awards i Storbritannien tilldelades Oasis utmärkelsen ”best act in the world today”. Ungefär världens bästa nu verksamma band. Läs mer hos BBC och Q själva. Det här tycker jag påvisar problemet med Q. Det är engelsk pubrock magasinifierad och de kommer liksom aldrig förbi att en nostalgiskt gubbig redaktion och
Ni kommenterar