Igår läste jag artikeln om Choice Hotels väckelsemöte i Globen. Då min lillasyster jobbar inom koncernen och var på plats letade jag automatiskt efter henne i bilden på publikhavet. Döm om min förvåning när just hon är den på bilden som syns allra klarast. Så jag ringde: – Alltså vad är oddsen för att just
Enligt Aftonbladet. Ser ju vilken lika-som-bär-polis som helst att det är Olle Palmlöf.
Min man: bla bla bla Blondie Bella Jag: Blondinbella Min man: men, spelar roll? Jag: jaa, det spelar roll. Det är precis som när folk ska raljera över Victoria Silvstedt och säger Silverstedt. Okunnigt. Ska man raljera ska man veta vad man talar om. Ett gammalt inlägg om ungefär samma sak: Persbrandt är töntig och
Jag spände mig nog lite när jag på nyårsnatten utropade 2008 som ett rockande år (pinsamt ordval, jag vet men jag var slav under skumpan). När Josefine bad mig exemplifiera detta guldår så tog det stopp vid ”jag började mitt nya roliga jobb”. För när jag ska försöka komma ihåg förra året så känns det
30 december 1988 Kära dagbok, God jul i efterskott. För sex dagar sen var det julafton. Jag ska berätta vad jag fick i julklapp. Frimärksalbum, jacka, byxor, skiva, tidningar, skidor, pjäxor och stavar, monopol, gummisnodd, armband och massor av andra saker. 26 december 1990 kl 19:27 Kära dagbok, Det har varit jul. Jag fick: säng,
Vi kikar lite i min gamla dagbok. Soundtracket finns på Spotify: The diary years 88-93. 10 december 1990 Tidigare ikväll skulle jag lyssna på en låt (”Listen to your heart”) på skiva. När jag gjort det lyssnade jag på ”Cry” en låt på andra sidan av Roxettes LP (där Listen to your heart också är
Jag har rotat fram fyra stycken ”Mina Vänner”-böcker, tre dagböcker och sex gamla skolkataloger. Samt lite olika porträttbilder och en studiotagen bild på mig när jag var nästan som tjockast i mitt liv. Och gamla uppsatser och ”noveller”. Jag rodnar, skrattar, skäms och får ont i hjärtat om vartannat. Jag ska inte bli så personlig
Äntligen har jag också blivit uppringd av ett +88-nummer. Ni vet de där man inte ska svara på eller ringa tillbaka till för det kostar skjortan när man gör det? Bara det att jag är så grymt sugen på att ringa upp! Min ringtumme lattjar dagligen på ”ring” på just det missade samtalet. Ska jag
Varför får inte Leif GW Persson hantera alla mordutredningar i Sverige? Han verkar ju alltid veta vem som är, eller framför allt vem som inte är, mördaren. Om jag vore polis skulle jag ringa GW först.
Jag bor nära Paola Bruna och ser henne och hennes son ibland. Fast jag inte känner dem det minsta så skär det i hjärtat när jag tänker på att lillkillen inte har någon pappa längre. Och så tänker jag steget längre, tänk om det skulle hända oss något och Bobo skulle bli utan… nej usch
En gång bloggade jag om korta armar i populärkulturen och gav tre exempel. Legendariske popjunkiekommentatorn Malte skällde lite (berättigat) på mig så jag plockade bort inlägget. Fakta: en av få gånger jag raderat något jag skrivit. Nu läser jag hos Brita att det till och med finns någon hemsida (är jag förvånad egentligen?) om korta
Jag tänker på två saker när jag ser IQ:s informationsfilm om farorna med alkohol. 1. Fan vad bra den är. Så snyggt gjord, så snyggt stajlad, så snygga effekter, så dekadentsnygga festdeltagare. 2. Vad kul de verkar ha, innan det spårar ur. Tror jag aldrig varit på en fest som är sådär KUL. Måste komma
08-702 00 90 255 52 031-17 09 20 12 23 05
Jag läste en krönika i Aftonbladet idag. Den började typ ”för en vecka sedan visste jag inte vem Sarah Palin var”. Och så fnissade jag lite åt att det visste minsann jag, trots att jag inte är det minsta politiskt intresserad. Varför? Jo, Palin fick ju barn i april och var omnämnd på Celebrity baby
Jag har märkt att jag börjat köra med ”jävla” på senare tid. Jag gillar det. Jag tycker det är något retro, nästan sjuttiotal över ett hederligt gammalt jävla. Har ni något favvosvärord?
Sofi Fahrman har varit hos Kat von D på High Voltage Tattoo och tatuerat sig. Det vill jag gärna läsa ett reportage om. Ni vet ju att jag är Miami/LA Ink-besatt. Här är en närbild på Sofis tatuering.
Det är ingen principsak alls. Ibland är jag jätteintresserad av sportevenemang, ibland inte. Just nu: not so much. Så jag kollar inte matchen utan lyssnar på musik, läser bloggar och jobbar om vartannat. Chattar samtidigt med en vän i London. Men det gör ju inget för precis som under VM för två år sedan (och
Hubert länkar till en fantastiskt intressant Wired-artikel om en otäck företeelse i Mexico: emo-bashing. Att ge stackars emoungdomar stryk för att de symboliserar t ex homosexualitet. Hoten har snabbt engagerat tusentals emo-kids att starta ett motstånd med demonstrationer och protester. Även om de mexikanska emo-oroligheterna är rätt långt från de rosahåriga svenska medelklasstjejerna som cirkulerar
Jag är helt däckad i en klassisk mansförkylning. Därför kommer nu ett inlägg med snytanknytning. Vintertid har jag alltid en caféservett i fickan, redo att snyta järnet när så behövs. De är oftast från någon av följande ställen: Pressbyrån, 7Eleven, Wayne’s coffee eller McDonalds. I helgen noterade jag för första gången detta peppmeddelande på Pressbyråns
Vi var hos Pandamamman och lekte i pandabarnens rum. Det var dags att städa undan alla leksaker. Mammorna skyfflade ner legobitar, leksaksbilar och små plastdjur i de backar de hörde hemma. Jag tog upp en mansdocka och frågade: ”var ska Ken ligga?”. Pandamamman tittade och svarade: ”det där är inte Ken, det är Batman utan
Ni kommenterar