När popjunkien var 10 år

Jag har rotat fram fyra stycken ”Mina Vänner”-böcker, tre dagböcker och sex gamla skolkataloger. Samt lite olika porträttbilder och en studiotagen bild pÃ¥ mig när jag var nästan som tjockast i mitt liv. Och gamla uppsatser och ”noveller”. Jag rodnar, skrattar, skäms och fÃ¥r ont i hjärtat om vartannat. Jag ska inte bli sÃ¥ personlig men det är fan för jävligt hur man centrerade sina liv kring förväntningar, redan som tioÃ¥ring. För att inte tala om de förhatliga tonÃ¥ren.

Förväntningar som i att vara populär bland tjejerna, omtyckt av killarna, att vilja bli hÃ¥rfrisörska (sic) eller fotomodell, att ha cendréfärgat hÃ¥r. Ärligt talat – enligt Mina Vänner hade alla tjejer i min lilla klass cendréfärgat hÃ¥r. Men tittar man pÃ¥ klassfotona har vi ju allt frÃ¥n rÃ¥ttfärgat (ursäkta, cendré) till mörkbrunt. Eller att jag i alla ovan nämnda böcker tjatar om mitt intresse för dans. Bara det att jag knappt kan minnas att ett sÃ¥dant intresse ska ha existerat.

Jag har anledning att återkomma till mina gamla loggböcker igen men jag börjar med ett litet Mina Vänner-bidrag.

15/2 1988
Jag vill bli: söt, omtyckt

15/4 1988
Jag vill bli: fotomodell

16/9 1989
Jag vill bli: affärsbiträde

8/3 1990
Jag vill bli: barnmorska, dansös

1/10 1990
Jag vill bli: dansare, artist eller jobba med barn

21/2 1993
Jag vill bli: kurator, präst eller artist

Dela: