Popjunkskväll
Ni förstår väl vilken mysig kväll av valmöjligheter jag har framför mig?
- Nya nummer av Q, Pause, Nöjesguiden och Elle Interiör.
- Idol - klart Agnes blev wild card
- En ännu osedd film
Ni förstår väl vilken mysig kväll av valmöjligheter jag har framför mig?
Min grötnostalgi från igår ledde till att Annan startade en matblogg. Bokmärk!
Andra matbloggar jag gillar är Ragazze nella cucina, Matälskaren och Aglio e olio.
Här finns en lista på fler matbloggar.
Åh Darin är så genomsnäll och fin. Läste en intervju med honom i Stockholm City i morse och jag log faktiskt för mig själv där jag stod med Björk i lurarna.
Bara en sån sak att han på frågan ”läget?” svarar ”Jättebra. Hur är det själv?”. Och helt präktigt och ödmjukt lägger till ”jag gillar hundar också” när reportern vill hävda att han är lite väl mjuk som gillar katter och inte gillar att röka och dricka sprit.
Och om en månad ska han ta bort tandställningen! Jag funderar på att göra en liten nedräkningskalender med lucköppning och allt för jag är så nyfiken. Jag misstänker att Darin snart kommer ha Sveriges snyggaste gaddar.
Jag trodde ordet ”fars” i sig signalerade att man skulle skratta. Därför blir ordet skrattfars liksom lite kaka på kaka.
Nåväl, jag har tänkt hela året på att jag vill blogga om den här vedervärdiga affischen. Hur är det möjligt att så många människor kan ha så vilt uppspärrade ögonbryn samtidigt?
Jag är inget fan av farser. Jag blir så nervös av alla missförstånd och sexskämt, det ständiga slängandet i dörrar, lyteskomiken och farsmimiken (som Laila Westersund och Ulf Dohlsten illustrerar så bra på affischen).
Plus att det gör mig lite nervös att vistas i miljöer där man förväntas skratta. Som på stand up-shower. Då kan jag bli så stressad av att att jag borde skratta snyggt att jag missar skämtet pga spänning och koncentration.
(Säg inte det här till någon men jag såg faktiskt den där Taxi-farsen med Robert Gustafsson för ett år sedan).
En av 80-talets största myter är ju den om gröten. ”‘Äter du gröt till frukost så står du dig hela dagen”. I hate to break it to you, men det är ren och skär lögn. Aldrig är förmiddagarna så långa och magen så skrikigt tom som när man startat med fiberhavregryn med hemgjord lingonsylt och mjölk.
Gröt vi minns
Chokladgröt - som Linda på dagis alltid skröt om att hon åt. När jag väl tjatade mig till att testa den hemma var den rätt äcklig.
Mannagrynsgröt - enligt mig på topp 3-listan över godaste gröten. Silkeslen och nästan vit, ätes bäst med kanel och sirap ovanpå (allt enligt barndomshemmets bondepraxis).
Grahamsgröt - en bubblare på grötfronten. Både grov, behaglig och extremt god.
Stekt havregrynsgröt – har jag lyckligtvis aldrig ätit men många släktingar har med det-var-sämre-förr-logik berättat om denna läskiga lunch på morgonens leftovers.
Risgrynsgröt - ärligt, vad vore julen alls utan gemensam grötufrukost med denna lyxiga gröt?
Här finns lite grötrecept från Tasteline.
Läser en intervju med Richard Madeley och Judy Finnigan - gift par och legendariska dagtidsteveprogramledare i England.
På frågan ”Do you embarass your kids?” svarar Richard ”I have a strict rule – I never dance in front of my children”.
Ett nog så viktigt motto i föräldraskapet och visst minns man första gången man såg sin pappa dansa discodans? Lite lätt surrealistiskt men mest riktigt rörande. (Pappa du dansar så klart jättefint…)
Det är 2005 och jag lär mig skillnaden mellan Sveriges mest kända Marinor:
Marina Schiptjenko är syntartist och gallerist och spelar nu i Bodies Without Organs.
Marina Kereklidou är stylist och designer och spelar mig veterligen inte i några band. Hon gör däremot helt underbara kläder. Klicka igenom hennes portfolio på länken och kolla själv. Här kan man se en bild på Marina.
Jag har i förvirrade stunder trott att det varit samma Marina. För inte nog med att de har samma namn – de är lite lika också.
En annan marina ligger nära mitt föräldrahem och där kan man sjunga karaoke på lördagar.
Åh gud FCZ är så bra att jag kollar reprisen i realtid med Fashio på MSN.
Overallnörden som läser teknisk fysik är nästan värst av dem alla. Han är intresserad av studentikosa upptåg, att bära overall och att rabbla tekniska formler i alfabetisk ordning. På sin fritid skriver han på ett spex som handlar om Konstantinopel.
Vi fick just höra en rafflande slagkraftig replik ur sagda spex: ”har ni krigskuponger?”
Nu har hon säkert redan stängt resväskan men ni gör väl er bloggplikt och hjälper Isobel med sin bokmässe-garderob?
Jag har under dagen hört flera av varandra oberoende kommentarer om att tweed skulle vara det nya bokmässa.
(Isobel kommer tillsammans med Björn af Kleen att blogga från årets bokmässa i Göteborg).
Min favorit talkshow-host är Fredrik Lindström i ”Ingesson”. Nej jag bara skoja, det är Conan O’Brien. I kvällens USA-program är den oslagbart fina gästkombinationen Martha Stewart och Death Cab for Cutie. De svenska programmen sänds med eftersläpning så på svensk teve är gästerna Sacha Baron Cohen, Liev Schreiber och Jim Gaffigan.
Jag har inte läst den själv än men här kan man läsa en lång intervju om Conan i New York Magazine. Men visst är det lite småkonstigt att det redan nu är klart att Conan kommer ta över när Jay Leno drar sig tillbaka? Fy vad stressigt att försöka göra sitt jobb och samtidigt som vikarien sitter i kulisserna och dreglar liksom.
Tyvärr finns det inga tecken än på att David Letterman också ska lägga av men låt oss hoppas .
Okej, ännu en walk down memory lane hand i hand med popjunkien.
Via Glamourbloggen hittar jag Universums tråkigaste blogg som skrivs av en Rex Gisslén. Om du är lika mycket popjunkie som jag kanske du också känner igen det namnet från 80-talslightrockarna i Shanghai. Ni vet Bang Bang, Rosalina och Toner av en melodi?
Shanghai var väldigt omskrivna i Okej under en period (ca 1985 skulle jag gissa) och de var grymma barn av sin tid. Tuperade hår, kortärmade kavajer etc.
Och nu vet jag inte om jag hittar på men jag har för mig att bandet splittrades efter bråk och att det var sagda Rex som kickades av de andra. Eller, det var nog silverhårige Ulf. Mycket sorgligt tyckte i alla fall jag och min fem år äldre moster tillika stilförebild. Hon lärde mig allt om Imperiet, färgglada bubbelgum, tuperat hår, pyjamasbyxor och Nivea-som-läppglans.
Här verkar man kunna lyssna på Shanghai.
Alla bara pratar om Natacha Peyres av-pappa-betalda-bröst men har ni sett FCZ? Glenn Hysén tränar ett gäng nördar i fotboll över en sommar. Och nördarna är så fascinerat nördiga – hur har man hittat dem? Har de gått fram till en Sagan om ringen-kille på stan och bara ”du som ser så mesig ut, vill du vara med i vårt teveprogram?”. Skulle det hända mig skulle jag bli ledsen och verkligen inte tacka ja.
En av de värre är killen som främst gillar ”studentikosa arrangemang” och ”att bära overall”. Bland de andra syns en tjock kille som reciterar dikter, en kille som har ett favoritslag (alltså krigsdrabbning) i historien, en kille i hellång svart skinnrock och nitar. Och så vidare.
Jag har knappt hört något om detta – har ZTV ingen pressavdelning? Över huvud taget har det varit rätt tyst om kanalen sedan den blev sportkanal.
På den här sidan kan man se en trailer för programmet.
OBS. Detta är inget popjunk.
(Det är tvärtom rätt tråkigt tekniksnack).
Jag storhatar mitt webbhotell och vill byta. Som ni vet ligger bloggen nere i långa perioder ibland och det gör mig deprimerad. Men vad ska jag byta till? Om du som läser är nöjd med ditt webbhotell – please skriv en kommentar och tipsa om just denna leverantör då.
Tack.
Lite bonusjunk för att du orkade läsa ända hit. Oh no they didn’t.
Siege, som är fotograf för Nerve, har startat en insamling för hjälpa sin fattiga mamma som förlorade allt i Katrina för några veckor sedan. Den husvagn som hon bodde i vattenfylldes och allt förstördes/försvann.
I bloggen Operation Eden beskrivs röjningsarbetet i både text och bilder. Gripande dokumentation om orkanens verkningar och långt intressantare än Bush this, Bush that.
Här är själva insamlingen där man kan köpa Siege’s och andras fotografier. Man kan till exempel buda på den här Scarlett Johansson-bilden i 2 dagar och 7 timmar till.
Jag tycker Idol-deltagarna väljer för konstiga låtar. Om jag ville att svenska folket skulle rösta på mig skulle jag välja en gammal klassisk rökare och inte en amerikansk soullåt eller för den delen en B-sida från en gammal Lisa Nilsson-singel. Visst, det kanske imponerar på juryn, men inte på dem som ringer och röstar.
Lektion 1A i den läran visade ju Idol-Daniel när han förra året dammade av Mauro Scoccos Sarah och sopade banan med resten av startfältet under återstoden av tävlingen. Svenskarna slog ju dubbelknut på sig själva i kampen om telefonen ute i stugorna. Allt tack vare det numera klassiska Sarah-tricket.
Trots en rätt okänd låt är Hanna en av mina favoriter just ikväll. Mycket för att hon inte valde en tråkig soullåt utan Cardigans ”You’re the storm”. Däremot står Hanna givetvis helt chanslös i kvällens konkurrens. Jag tror Agnes och Johan går vidare (om nu tittarna kan förlåta Johan för två fiaskon i rad).
Update
Ingen av mina tippade vinnare vann och det är väl en anledning så god som någon att inte spela på trav. Måste bara påpeka att jag skrev posten innan Jens sjöng Robbie Williams. Hade jag sett det publikfrieriet hade jag ju fattat hur det skulle sluta.
Sen skulle jag inte bli förvånad om kvällsisarna kommer skriva om röstskandaler i morgon. Dels schabblade de med kameror och klipp och lappar, dels filmade de Agnes jättelänge fast de precis ropat upp Marième som en av de två vinnarna.
Jag är ingen språkvetare så jag kanske är ute och cyklar här men… Apropå det tråkiga teveprogrammet Sveriges värsta. Borde det inte heta ”Sveriges sämsta”? Om man är riktigt dålig på att dansa, köra bil, laga mat och flirta så är man väl sämst och inte värst?
Av någon anledning har jag pratat mycket H&M de senaste veckorna. Bland annat har jag konstaterat att trots att jag och majoriteten av mina vänner handlar nästan alla våra kläder där så är det väldigt sällan man ertappas med en likadan outfit. Det torde ju visa på två saker:
1) H&M har ett mycket brett utbud inom samma genre
2) Vi är bra på att mixa och matcha och göra plagg till våra egna
Och med detta vill jag tipsa Fashion Faceoff hos People – bilder på när kändisar bär likadana kläder. Det känns så… ertappat på något vis.
Stureplan har gjort en liten grej i samma anda. Läs den här.
Det känns som allt jag får inspiration att skriva om de här dagarna tangerar hemunderhållning.
Om jag inte vore hemma sjuk idag skulle jag gå på Resumébaren på Sturehof. Främst för att höra vad lovely Carolina Gynning har att säga, men även för att lyssna lite på Sara Damber och Christina Jutterström.
Och så gamla Batman och älskade Beverly Hills förstås.
Apropå Bevvan så handlade dagens avsnitt om att Dylan (som spelas av Luke Perry) var med i en olycka. Vilket påminde mig om Anja Pärssons ”Luke Perry”-tröja.
Ni kommenterar