Popjunkien

Skrattfars?

Jag trodde ordet ”fars” i sig signalerade att man skulle skratta. Därför blir ordet skrattfars liksom lite kaka på kaka.

Nåväl, jag har tänkt hela året på att jag vill blogga om den här vedervärdiga affischen. Hur är det möjligt att så många människor kan ha så vilt uppspärrade ögonbryn samtidigt?

Jag är inget fan av farser. Jag blir så nervös av alla missförstånd och sexskämt, det ständiga slängandet i dörrar, lyteskomiken och farsmimiken (som Laila Westersund och Ulf Dohlsten illustrerar så bra på affischen).

Plus att det gör mig lite nervös att vistas i miljöer där man förväntas skratta. Som på stand up-shower. Då kan jag bli så stressad av att att jag borde skratta snyggt att jag missar skämtet pga spänning och koncentration.

(Säg inte det här till någon men jag såg faktiskt den där Taxi-farsen med Robert Gustafsson för ett år sedan).

Dela: Facebook  Twitter 

3 kommentarer till Skrattfars?

  1. anna skriver:

    uuuuh. farser. bläää.
    det är som alla dessa eländiga revyer. peter flack och whatnot. ångeeest.
    det jobbiga är ju att inse att så många faktiskt tycker det är himla roligt.

  2. sofia skriver:

    jag har också tänkt skriva ett inlägg om denna horribla affisch. Vem vem vem vill gå att se den här ”pjäsen”?

  3. Tilda skriver:

    Mina svärföräldrar anser på fullaste allvar att vi är lite kulturfascister, deras son och jag, för att vi inte vill följa med på en ”smälla i dörrarna/bussrese – föreställningar”. Men jag kan ta det!

Kommentera