Popjunkien

Dafo

På den småbarnsvänliga tiden 07.15 repriseras just nu den vuxenvänliga tv-versionen av Dafo. Det slutar oftast med att jag sitter ensam kvar för mina barn (6 och 2) är definitivt mindre i målgruppen än vad jag (33) är.

Sven och Olof från Klungan och Mammas nya kille har gjort Dafo i snart tio år, sedan några år i tv-form. De spelar också seriens huvudpersoner som inte leker med dockor – de jobbar med miniatyrer. I den senaste säsongen blir de hela tiden störda av den nya karaktären Matte vilket har lyft hela serien.

Mina favoritkaraktärer är Skuggan och Mia pga deras fantastiska röster. Och samtliga versioner av Mattes muskeldocka. Det här avsnittet summerar på ett bra sätt.

Det är många saker jag älskar med Dafo. Men jag tycker att framför allt Olof Wretling har en tajming och en ton som är både rolig och vemodig. I allt han gör. Om ni inte lyssnat på hans vinterprat och sommarprat – gör det. Några av de bästa jag någonsin hört.

 

999 mönster

Har ägnat hela kvällen åt att surfa inredning och mönster. Jag vill ha något lätt aztekmönstrat i vardagsrummet när vi nu rensar bort 70-talslooken. Har i sakta mak börjat bygga mig ett litet mood board för nya inredningen borta på Pinterest.

Tänkte avsluta kvällen med att kolla på Kents nya videon ”999″. Och vad skådade mitt öga? En matta med aztekmönster! Skulle passa ypperligt i vår nya crib.

Nä, godnatt nu.

 

Förvaring till barnrummet – steg 1

Hur har ni organiserat barnrummen? frågade jag innan jag snabbt dömde ut de köksskåp vi haft i tre år. Men det var innan vi testade att sätta ihop dem till en fyrkant på en vägg som inte haft skåp förut. De sväljer fortfarande hur mycket som helst och barnen kan själva ställa in och lyfta ur.

Så här ser det ut i steg ett. I steg två ska dörrarna bytas (till högblanka vita, tror jag) och leksakerna ovanpå och under ska in i lådorna i den nya våningssängen.

Fler bilder kommer!

 

Michael Hutchence och Paula Yates

Häromdagen hamnade jag i en såndär surfningskedja som aldrig tar slut. Jag lär ha börjat med något om Australien, och satt sedan i timmar och läste om Michael Hutchence och Paula Yates. Det är något med deras historia som är så fascinerande och så sorglig.

Att det gick många år från första mötet innan de blev ett par.
Att de då fick en så jättekort stund ihop.
Att de båda dog så himla onödigt och tidigt.
Att deras dotter blev föräldralös vid 4 år.

Kolla deras första möte 3.16 in i det här klippet. Den unga, oförstörda attraktionen! De blev inte ihop förrän många år senare.

Hutchence bildade ju powerpar med flera andra kända kvinnor innan han blev ihop med Yates. Helena Christensen till exempel. Och Kylie Minogue. Älskar par man glömt att man minns! Påminner om Old Loves igen.

 

Vinylnaglar och silverkavaj

Jag använder nagellack vareviga dag men har först nu upptäckt att det finns matt överlack. Det jag har är från China Glaze och gör att ett vanligt svart dussinlack förvandlas till vinyl, saltlakrits och tajta skinnbrallor.

Häromkvällen matchade jag vinylnaglarna med min nya silverkavaj från H&M. Trekvartsärm och chockrosa foder för bara 399 kronor. I ärlighetens namn är den alldeles för lättskrynklad men det syns ju inte när man visar upp det via ett Instagram-filter.

 

Min fotoperation

Det finns en dag för allt. Idag var t ex första gången (hoppas jag!) någon googlade mina fötter och kom till bloggen.

Jag gissar att någon kanske är nyfiken på om jag gjort den där operationen jag hojtade om i höstas? Svaret är faktiskt: nej.

Tack till svensk sjukvård som gav mig en tid så snabbt – mycket snabbare än jag trott – men jag orkade helt enkelt inte ta tag i det i höstas. Gör ett nytt försök till hösten i stället.

Därför kommer jag med stort intresse följa Emis operation. Heja!

 

Förvaring för barnrummet?

Känner mig sällan så härlig som när man en dag bara ”nä, ska vi inte måla om barnrummet?” och så gör vi det ;PppPPPp

Infallet kom i fredags, inköpet gjordes i lördags och i söndags började vi. Bort med de ganska stökiga serietidningsväggarna och in med lugnare och barnsligare toner. Väggarna blir vita, golvet rött, våningssängen likaså. Det slog mig igår att färgskalan kommer kunna funka som bakgrund i en video med White stripes.

Och sen ska någon smart förvaringslösning in.
Och här känner jag mig helt blank.

Jag tycker det är svårt att hitta lösningar som är både snygga och bra. Ni småbarnsföräldrar som läser här – hur har ni löst det med leksaksförvaring?

Vi har hittills haft vägghängda fläktskåp från IKEA med snäppdörrar (syns lite här). Ganska yteffektivt – de tar lite plats och slukar mycket – men det är inte särskilt pedagogiskt att barnen är beroende av oss vuxna för att städa undan leksakerna.

Ett enkelt sätt vore väl att flytta ner skåpen på golvnivå men det tar lite för mycket plats i det lilla rummet.

Tips någon?

(bilden ovan är den tavla vi ska ha i alla fall, en pixeltavla från Ixxi).

 

Aztek, navajo eller ikat? Allihop.

Ordet aztek har inte bara fått ett uppsving tack vare Wordfeud. Det är också ett samlingsnamn av flera på det mönster som har en liten revival just nu. Eller ja. Ett samlingsnamn av flera samlingsnamn på flera mönster.

För några veckor sedan köpte jag ännu en kjol. Inne på Urban Outfitters fanns mängder av plagg i liknande mönster och jag frågade tjejen i kassan vad de brukar säga. Aztec sa hon, på engelska. Men de senaste månaderna har jag hört så många varianter att jag kände det var dags för en grundlig efterforskning.

Gick tillbaka till moderskeppet, dvs ASOS, för att hämta in bevis. Och det visar sig att ett plagg som exempelvis det här går att hitta med så spridda sökord som aztec, navajo, ikat, mexican, och peruvian. Vi talar alltså om mönster som liknar varandra – men en kulturell och geografisk skillnad som sträcker sig från Indonesien till USA, från mellanöstern till Mexico. Hur DET hänger ihop historiskt kan man läsa om t ex här.

Och vad kan vi dra för slutsatser av detta? Tja, att de som taggar upp sökorden hos ASOS är cyniskt smarta, att modebranschen som så ofta är rätt enkelspårig och att jag som konsument är lika blasé inför mönstrens historia.

Men från och med nu är vi i alla fall lite mer upplysta. Väl?

 

Att tupera håret

Jag är 33 år gammal och har precis lärt mig något riktigt viktigt: att tupera håret.

Jag hade länge en luggbubbla + hästsvans som standardfrisyr mellan två tvättar, ni vet när håret är för smutsigt för att ha utsläppt men för rent för att orka tvätta. En luggbubbla kan jag med mitt spikraka hår bara åstadkomma om jag tuperar och sprayar. Problemet är att jag aldrig har kunnat göra en sofistikerad volymtupering utan jobbat mer med stickig hårspray från Proffs och många hårspännen.

Men efter att ha frågat min frisör om råd och experimenterat lite själv har jag nu lärt mig denna OVÄRDERLIGA kunskap.

Hemligheten:

En kam
Två hårspännen

Sen är det inte svårare än att man drar kammen uppifrån och ner på varje hårtest. Man ska trycka ner det tuperade håret hårt mot hårbotten, och – mycket viktigt – lyfta ut kammen mellan varje drag. Sen är det i princip klart.

MEN NU KOMMER DET: här kan man addera lite torrschampo. Här har jag i åratal hårdsprayat med typ… lack. När allt man behöver är småsmå dutt med lite torri. Sitter som berget.

Förra helgen kombinerade jag en tunn luggbubbla med den så trendiga hårmunken*. Längesen jag kände mig så lyxig i håret.

* Obs att jag faktiskt inte härmar Nöjesguiden-folket utan min kära vän Kicki som munkat länge. Köpte den på Glitter.

 

Nagelstickers

I helgen testade jag för första gången att använda nagelstickers. I samma leopardmönster som här uppvisat av min vän (och sedan i höstas kollega!) Cissi.

Det var lite krångligare att klippa till varje enskild nagelbit än jag räknat med, men när det väl satt så var det så klart fint, coolt och lite konstigt. Klistret höll i två dagar inkl dusch och disk. Jag köpte mina på Åhléns men de finns även på Kicks.

Och, upptäckte jag nyss, på mitt moderskepp ASOS. Med aztekmönster!

*lägger i varukorg*

 

Familjen Defalurs största fan

Jag har aldrig spelat Sims. Men jag tror att jag skulle tycka väldigt mycket om det.

Det måste vara en anledning till att jag känner mig lite för intresserad av Kaospatrullens bloggande om sina simmar. Nu har hon precis bytt familj, från Monroe till Defalur, och jag hänger lydigt med i turerna via min RSS-läsare.

Egentligen borde väl andras upplevelser av virtuella världar vara lika intressant som att lyssna på folks drömmar, dvs inte alls. Men det är lite som Big Brother på syra, dvs extra kul, över meningar som de här.

”Ingen annan av familjemedlemmarna reagerade över Mangolds tilltag. Hennes mamma dansade obekymrat och gick och lade sig ganska tidigt. Det är bara Puma som är en sådan moralist”

”Nu försöker jag bjuda Manolito, som den bortadopterade sonen heter, på fester och så vidare, men även fast han säger att han ska komma, dyker han inte upp”

”Mangold är för övrigt värsta slackerdottern. Hennes båda trillingbröder jobbar inom musikbranschen och jobbar ganska hårt för att avancera, medan Mangold arbetar med privata “projekt” hela dagarna, som att titta på nya galaxer i sitt teleskop eller måla ganska fula bilder. På vardagskvällarna jobbar hon tre timmar i en bokaffär”

Jag som känt så länge att jag måste skaffa mig en ordentlig hobby. Kanske är det Sims som är grejen?

(tyvärr faller det på att det är digitalt. Jag måste ha ett analogt intresse som inte liknar mitt jobb. Jag har precis börjat sy litegrann igen).

 

”Vinterskor”

Jag satt och skummade igenom gamla blogginlägg och fastnade i ett från 2005 där jag (som varje år) ältade vinterskor. Men det roliga är att bilden som jag en gång länkade till har bytts ut till en helt annan.

Originalinlägget handlade om Sorels *var så före min tid* men bilden föreställer nu (säkert sedan jättelänge) några skor med tja… ganska motsatt modegrad och funktion, faktiskt.

”Vettiga, snygga, vattentäta och varma.”

 

Instagram förändrade mitt liv

Att ha en iPhone höjer livskvaliteten med 20% sa min granne en gång. Och gud så många gånger jag återkommit till den sanningen. Jag älskar min smartphone och den har givit min vardag en helt ny dimension.

Den första förälskelsen har ju hunnit lägga sig för längesen. Det där med att pekstyra internet, att hela tiden ha faktaunderlag till vilken diskussion som helst och att kunna snuttifiera allt hela tiden.

Men den STORA förändringen i mitt liv har varit att jag äntligen, äntligen har enkla fotoredigeringsverktyg och en bra kamera på fickan. Jag har otaliga gånger försökt göra den här bloggen mer bildig. Men det har länge varit alldeles för tidskrävande att ta bilder, ha nån himla sladd för överföring, redigera i ett ointuitivt datorprogram, ladda upp på nåt jobbigt Flickr-konto osv. Men för ett drygt år sedan började jag med olika bildappar och känner att jag aldrig kommer orka fota med vanlig kamera igen. För äntligen kommer bilderna till användning.

Kort om mina favoriter:

Instagram så klart. Aldrig hade jag väl trott att jag skulle vara en del av ett bildcommunity. Men det är jag, Instagram har sedan länge blivit den app jag kollar mest och först när jag flipprar med telefonen. Vad jag fotar varierar, jag försöker låta bli att fota min mat hela tiden, och fota mer kläder. Vill inte vara sådan som bara fotar mina barn (men när jag gör det blir det så jävla fint). Följ mig!

Används bäst: vardagsfoton där man vill filterbriljera.

Tiltshift. Jag har älskat tiltshifteffekt längre än jag kunnat tillverka dem själv. Tidigare använde jag en webbvariant men nu kör jag hellre med appen från samma ställe. Man kan tiltshifta inne i Instagram men jag vill kunna jobba med fler reglage.

Används bäst: på foton med mycket detaljer, t ex folkmassor, bebyggelse, detaljerade mönster. Och sen en tid tillbaka mycket i diverse tv-vinjetter, va?

Picstitch. Det är bara ett år sen jag köpte ett program till datorn för att kunna göra kollage på mina barn. Nu bara: dra och släpp och effekta litegrann så har man dem direkt där man vill ha dem (dvs på internet).

Används bäst: när du har lite tid. Tycker det är lite tidsödande att få till riktigt snygga kollage – men det är ofta jättevärt mödan.

Pic collage. Här vågar jag inte exemplifiera med någon egen bild, för jag har inte lärt mig klart än. Men säg så här: hade pic collage funnits 2005 hade den här bloggen varit en modeblogg. Här finns det jag saknat så länge: ett enkelt och självförklarande verktyg för att klippa och klistra bland dina bilder. Bara det att man kan beskära en bild bara genom att peka – genialiskt.

Vilka är era fotofavoriter?

 

Ålderschock?

Det började på Twitter. Via Renntun och Bisonblog konstaterades att Alfons Åbergs pappa är 36 år gammal. Någon kontrade med att Homer Simpson är mellan 36 och 40 år gammal.

Och tanken på de där två… gubbarna är nästan lika gamla som jag fick mig att ålderschocka en aning och söka vidare. Här är åldrarna på några andra fiktiva karaktärer.

Carrie Bradshaw: 32 (när hon träffar Big, som då är 43).

Ross Geller: 26 (när Vänner börjar).

George Costanza: 33 (i säsong två av Seinfeld).

Kalle Anka: 20-nånting (när han gör sin långfilmsdebut, några år innan Knattarna kommer in i hans liv).

Stig-Helmer Olsson: 40 (i Sällskapsresan).

Vad vill jag ha sagt med det här? Egentligen inte mer än att ålder inte känns särskilt definitivt. Minns när jag tyckte alla i Vänner var så GAMLA. Samma sak med tjejerna i Sex and the city, de var det där utopiska trettinånting. Nu är jag där själv och känner mig fortfarande väldigt ung.

Och det finns ju också ålderschocker åt andra hållet. T ex:

Edward Cullen: 104 (i Twilight).

 

Lucka 13. En favoritsak i mitt hem.

Har ju hembloggat en del på sistone: läs här.

Och den absoluta favoritsaken i mitt hem just nu är vårt nymålade sovrum. Det blev till och med finare än jag hoppats, detta gråblå lilla mästerverk till sovsal.

Det allra bästa är att jag fick sån energi och inspiration av det här att jag nu ska ta tag i resten av hemmet också. Barnrummet får bli tvåbarnsrum, trots allt.

 

Lucka 12. Om någon du saknar.

Min farmor hette Rut. Hon blev 48 år gammal och dog i en bil som blev till skrot framför ett framrusande tåg. På en simpel järnvägsövergång utan bommar, bara några hundra meter från hemmet och rakt framför farfar där han stod och råkade se hela olyckan.

Pappa var bara 11 år då, det var på vintern för han var på skidresa med skolan och fick inget veta förrän han var tillbaka hemma igen. Jag tror att begravningen redan hade varit, i alla fall sörjer han än idag att han inte fick vara med och säga hejdå.

Jag har hela mitt liv saknat en farmorsrelation och jag sörjer så att pappa och hans syskon växte upp utan en mjuk och bra mamma.
(Läs mer…)

 

Lucka 11. Berätta om dina framtidsdrömmar

Lättaste luckan hittills?

Jag dagdrömmer varje dag om att vara ute ur småbarnsåren.

 

Lucka 10. Vad finns i min väska?

Jag har många, många väskor. Väskor var länge mitt shoppingkall, sådär som vissa kan hålla på med skor. Det gör då att jag har många olika väskors innehåll att redogöra för här. Jag nöjer mig med två: vardagsväskan och partyväskan.

Som vardagsväska har jag en Emma från Sandqvist och den är perfekt. Stor nog att funka som övernattväska när jag reser i jobbet, liten nog att ha till och från jobbet. Innehåller förutom dator, plånbok och telefon ALLTID miljoner taxikvitton, tusen visitkort (mina egna och dem jag träffat), hundra näsdukar, tio hårnålar och ett par extra linser.

Eftersom jag partar så sällan nuförtiden har jag knappt hunnit lufta reafyndet från i somras. Det innebär alltså att det fortfarande sitter ett butikslarm inne i väskan (se ovan). Expediten glömde ta bort det, larmet utlöstes inte, och nu är det för sent för att gå tillbaka. Jag skulle enkelt kunna klippa bort det själv men det har liksom blivit en grej nu.

Så det sitter kvar som ett minne om att jag – som aldrig någonsin skulle våga snatta – går omkring med något som kanske kan uppfattas som ett stöldgods.

 

Partypopåret 2011

Medan jag funderade över favoritlåt i förra inlägget tänkte jag på de låtar jag lyssnat mest på under 2011. Ett partypopår, tydligen, med ett litet, litet indiestråk.

Till the world ends med Britney Spears.

Firework med Katy Perry.

S&M med Rihanna.

We found love med Rihanna.

Islands and shores med Deportees.

Someone like you med Adele.

E.T. med Katy Perry.

Shake it out med Florence and the machine

 

Lucka 9. Berätta om en av dina favoritlåtar.

Som med många andra ämnen i den här utmaningen är det svårt att välja bara en. Och efter alla år med den här bloggen har jag redan hunnit skriva mycket om vad jag lyssnar på.

Men så kom jag på att 2011 var året då jag äntligen fick se Arcade Fire live. Och att de till på köpet spelade Neighborhood #3 som sedan länge är en av mina favoritlåtar i hela, hela världen.

Kvällen minns jag som en av de trevligaste – och konstigaste – i år. Spelningen var på Popaganda. Strax till höger om stora scenen kunde jag se ända hem till mig själv. Framåt slutet av konserten lade sig en dimma över hela Årstaviken och stämningen var (faktisk!) lite trolsk sådär. När låten började gjorde hjärtat kullerbyttor och jag dansade i utkanten av folkmassan. När jag strax efter kollade mobilen hade jag 8 missade samtal från min man.

Ringer hem och bara ”Levi andas så konstigt”. Så jag springer genom hela området, upp till Ringvägen, in i en taxi. Hela tiden hör jag tonerna av konsertens sista låt. Är hemma på två minuter, kliver ur taxin och hör konserten sluta på andra sidan viken. Ser inget för att allt är inbäddat i tjock dimma. Går in och upp och konstaterar att Levi ”bara” har krupp. Enligt 1177 var det många barn som hade det just den kvällen. Kanske hängde ihop med dimman och luftfuktigheten. Eller med Arcade Fire.

Lisa och jag på Popaganda. Hög luftfuktighet var ordet.