Litteraturspaning tidigare publicerad i Glamour, oktober 2007. Den första delen känns ju lite trött nu, men Holly’s inbox kan ju vara kul att klicka på om du inte sett den.

Du mejlar dina kompisar förtroliga mejl varje dag – men har du tänkt på att alla de privata texter du skriver kan vara underlag för en roman? Nu i höst släpper mediepersonligheten Alex Schulman och skandalblondinen Carolina Gynning ”Privat – Mejlkorrespondens”, en gemensam bok baserad på de många mejl de skickat varandra sedan de blev vänner. Det är ännu mycket hysch-hysch kring boken men de utlovar ett öppenhjärtigt samtal om livet, om fester och terapeuter, om kärlek och sex, om ångest och glädje. Det är långt ifrån den första boken som byggts upp på det här sättet men det visar hur en berättelse kan växa fram fritt och ocensurerat i ett slutet sammanhang.

Mejlböcker kan vara avsiktliga också. I våras spreds en sajt på nätet – det såg först ut att vara en hackad inbox men visade sig vara ett chick lit-projekt. ”Holly’s Inbox” blev en e-postbok i realtid där läsare genom att tjuvkika på alla e-postmeddelanden på skärmen kunde följa receptionisten Holly på hennes nya jobb på ett finanskontor i London. Det plingade till dagligen och de påhittat privata mejlen som handlade om kärlek, tårar, glädje och skvaller blev som ett egna små kapitel i en bok. Och mycket riktigt, i början av hösten släpptes ”Holly’s Inbox” som en 800-sidors roman.

(Tillägg: nu till sommaren kommer nästa del i det som tydligen är en serie. Holly’s inbox – Scandal in the city).

Vad är grejen med att jag och alla mina tjejkompisar, de som jag känner nu och dem som jag kände då, läste sexboken Grottbjörnens folk när vi var ca 9-10-11-12 år gamla? Varför stoppade inte våra föräldrar oss? Jag ringer till min mamma och frågar:

Varför stoppade du inte mig?
- Men det var väl inte så farligt? Du läste ju redan Mitt livs novell och Kropp & Knopp i KP så det var inte mycket du inte redan visste. Egentligen var ju tonårstidningar mycket värre än romaner. Och jag hade inte läst bokensjälv och uppfattade över huvud taget inte att det handlade så mycket om sex. Grottbjörnens folk var den stora snackisen just då, alla läste den.

Nej, det kanske är så att det är just sexscenerna man minns. Den särskilda ligga-handrörelserna t ex som man sen såg i filmversionen med Daryl Hannah.
- Ja, det hade ju varit mycket värre för dig att se en film med sexscener i än att läsa om det i en bok. Jag tycker man ska uppmuntra till att läsa böcker så jag har aldrig tänkt tanken att förbjuda er att läsa något.

Minns du när jag i tredje klass lånade ut en roman till min klasskompis och hennes mamma ringde till dig för att prata allvar?
- Vadå, det minns jag inte alls! Hur som helst var ju den mamman rätt tråkig, samtidigt som de hemma hos dem kollade på Dallas och Falcon Crest varje vecka. Vilken dubbelmoral! Det tyckte i alla fall jag var mycket värre på den tiden än att läsa romaner.

Haha, ja. Jag minns att vi i vår familj absolut inte kollade Dallas och att jag gjorde lillgamla uttalanden om att det var skräp-tv.

Jag tackar för intervjun och fortsätter fundera.

Jag vågar påstå att Grottbjörnens folk och dylika böcker (t ex Virginia Andrews incestlitteratur) är tjejers version av de tummade porrblaskor som de jämnåriga killarna han ha tittat i senare under uppväxtåren. Inte undra på att vi alltid varit mer upplysta än, och under uppväxtåren mer undergivna, våra partners. Vi drillades tidigt i tanken på att tillfredsställa, minst sagt.

Samtidigt som vi inspirerades på andra sätt. Min kollega berättar nu att hon skrev ett skolarbete om neandertalare efter att ha läst boken.

Har du läst Grottbjörnens folk och vad tänkte du då, och nu?

(Obs att kommentarer kan fastna tillfälligt i spamfiltret eftersom de kan innehålla dekadenta ord som annars inte tillåts).