Popjunkien

Grottbjörnens folk – när mellanstadietjejen själv fÃ¥r välja

Vad är grejen med att jag och alla mina tjejkompisar, de som jag känner nu och dem som jag kände då, läste sexboken Grottbjörnens folk när vi var ca 9-10-11-12 år gamla? Varför stoppade inte våra föräldrar oss? Jag ringer till min mamma och frågar:

Varför stoppade du inte mig?
- Men det var väl inte så farligt? Du läste ju redan Mitt livs novell och Kropp & Knopp i KP så det var inte mycket du inte redan visste. Egentligen var ju tonårstidningar mycket värre än romaner. Och jag hade inte läst bokensjälv och uppfattade över huvud taget inte att det handlade så mycket om sex. Grottbjörnens folk var den stora snackisen just då, alla läste den.

Nej, det kanske är så att det är just sexscenerna man minns. Den särskilda ligga-handrörelserna t ex som man sen såg i filmversionen med Daryl Hannah.
- Ja, det hade ju varit mycket värre för dig att se en film med sexscener i än att läsa om det i en bok. Jag tycker man ska uppmuntra till att läsa böcker så jag har aldrig tänkt tanken att förbjuda er att läsa något.

Minns du när jag i tredje klass lånade ut en roman till min klasskompis och hennes mamma ringde till dig för att prata allvar?
- Vadå, det minns jag inte alls! Hur som helst var ju den mamman rätt tråkig, samtidigt som de hemma hos dem kollade på Dallas och Falcon Crest varje vecka. Vilken dubbelmoral! Det tyckte i alla fall jag var mycket värre på den tiden än att läsa romaner.

Haha, ja. Jag minns att vi i vår familj absolut inte kollade Dallas och att jag gjorde lillgamla uttalanden om att det var skräp-tv.

Jag tackar för intervjun och fortsätter fundera.

Jag vågar påstå att Grottbjörnens folk och dylika böcker (t ex Virginia Andrews incestlitteratur) är tjejers version av de tummade porrblaskor som de jämnåriga killarna han ha tittat i senare under uppväxtåren. Inte undra på att vi alltid varit mer upplysta än, och under uppväxtåren mer undergivna, våra partners. Vi drillades tidigt i tanken på att tillfredsställa, minst sagt.

Samtidigt som vi inspirerades på andra sätt. Min kollega berättar nu att hon skrev ett skolarbete om neandertalare efter att ha läst boken.

Har du läst Grottbjörnens folk och vad tänkte du då, och nu?

(Obs att kommentarer kan fastna tillfälligt i spamfiltret eftersom de kan innehålla dekadenta ord som annars inte tillåts).

Dela: Facebook  Twitter 

26 kommentarer till Grottbjörnens folk – när mellanstadietjejen själv fÃ¥r välja

  1. precis. vi tjejer hade varken muntlig berättartradition om sex, som killarna i omklädningsrummet, eller medier som behandlade ämnet. man fick ta det man hittade, hur missvisande det än var.

  2. Stina skriver:

    Jag läste aldrig Grottbjörnens folk men däremot Virginia Andrews. Minns att jag fick hela Blomblad för vinden-serien i julklapp när jag var tolv…. Ärligt talat: helt vansinne att ge till en mycket lättpÃ¥verkad tolvÃ¥ring. Fast jag klandrar inte mina föräldrar, jag var nog rätt övertygande i mitt tjat. :)

  3. Madelene skriver:

    Jag har läst bÃ¥da serierna och än idag kan jag komma ihÃ¥g hur jag med flammande kinder läste om de ingÃ¥ende beskrivningarna av Ayals mans (glömt bort hans namn) ”engagerade” penis :)
    Jag minns dock inte alls hur jag kom i kontakt med de här böckerna. Men jag är glad över att jag gjorde det.

  4. Anna skriver:

    Skyldig! Jag är visserligen född först pÃ¥ mitten av 80-talet men bÃ¥de Virgina Andrews-böckerna och ”Grottbjörnens folk”-serien verkar vara genetiskt inpräntat i oss tjejer att söka upp och läsa i en viss Ã¥lder. Om jag anstränger mig minns jag ännu exakt vilka sidor man skulle tumma pÃ¥ extra ofta..

    Och min mamma visste, absolut! Hon brukade mobba mig för mina blossande kinder när jag lämnade mitt flickrum men jag tror inte hon ansåg att det kunde skada mig, snarare avmystfierade det hela sexgrejen för mig och hon tänkte säkert att det kunde leda till ett positivt, mer avslappnat synsätt på sex.

  5. Hanna skriver:

    Själv läste jag Hans-Eric Hellberg, Puss, Kram och Love love love och de var rätt sÃ¥ snuskiga. Läste Erica Jong ocksÃ¥. Och Lundells Jack, jag dog nästan när han förde in ett finger ”där bak” pÃ¥ en tjej i boken.

    Jag kunde inte somna om jag inte läste en stund och gick igenom mina föräldrars bokhylla när jag inte hade något annat. Ena kvällen Lotta-böcker eller Britta och Silver som jag lånat på bibblan, nästa Selma Lagerlöf och John Grisham.

    Min mamma var nog ungefär som din.

  6. Sabina skriver:

    Jag läste första boken men reflekterade inte så jättemycket över sexet vad jag minns.

    Däremot fick jag inte läsa de efterföljande böckerna för min mor just på grund av sexscenerna. Nej, hon kommer inte alls ihåg det (vi pratade om det för bara ett par veckor sedan) och jag var aldrig intresserad av att läsa böckerna senare heller.

  7. Anna skriver:

    Jag kommer ihåg att jag läste första boken eftersom jag i skolan (!) läste en bok med förslag på böcker, som utdrag av första kanske även andra kapitlet, just för att man skulle läsa mer. Jag tror jag var den enda som läste serien så tidigt som på mellanstadiet, men på högstadiet frossade jag och bästa kompisen oss igenom både grottbjörnens folk-serien och sagan om isfolket. Samesame, men jag läste allt, verkligen allt som fanns i hyllorna hemma eller hos mormor.

  8. Jessica skriver:

    Kommenterar det hela på Bokhora.
    Var ju alltför ung egentligen, men oj vad fascinerande den var! Skulle aldrig våga läsa om dock.

  9. Johan skriver:

    Jag förstår inte vad som skulle vara så farligt vid tanken på sex och att barn skulle läsa om det.

    ”Inte undra pÃ¥ att vi alltid varit mer upplysta än, och under uppväxtÃ¥ren mer undergivna, vÃ¥ra partners. Vi drillades tidigt i tanken pÃ¥ att tillfredsställa, minst sagt.”

    Det där är däremot en högst relevant frågeställning, och någonting som kommer att oroa mig den dag jag får eventuella egna döttrar. Upplysta är bra. Undergivna och drillade i tanken på att tillfredsställa är dåligt.

    //JJ

  10. Tove skriver:

    Men jag har ju aldrig läst de där böckerna! Är nog rätt ensam i min generation. Däremot läste jag ”Mysrysare” (ungefär som Harlequin-pocketar) som jag köpte för nÃ¥gon krona styck pÃ¥ loppisar. De var ofta nÃ¥gon tafflif deckarhistoria som bakgrund, i övrigt var den gemensamma nämnaren i stort sett alltid
    a)hjältinnan är oskuld i bokens början
    b) hon förlorar först oskulden till the bad guy på
    c)hon träffar senare the good guy och blir gift och därmed en ärbar kvinna

    Av verkligheten lärde jag mig senare att könshår inte är silkeslent och att det sällan är skönt att pippa första gången man gör det.

  11. Aino skriver:

    ja ja…pÃ¥ min tid var det ” SÃ¥ngen om den röda rubinen” som var sÃ¥ förbjuden sÃ¥. Usch!

  12. Hampus Eckerman skriver:

    Grottbjörnens folk i all ära, men tvåan, Hästarnas Dal, var långt värre. Låt mig sammanfatta handlingen:

    Jondalar har en jättestor kuk som inte får plats i någon kvinna. När han ligger med dem måste han alltid hålla igen. Därför ger han sig ut och vandrar över världen. På vägen träffar han många flickor som han ligger med, men ingen kan hjälpa honom med hans behov. Därför fortsätter han vandra tills han möter Ayla. Henne sköte kan rymma Jondalar och därför lever de tillsammans med avsugningar, slickningar och bakifrånknull.

    SÃ¥ fint kan det vara!

  13. erika skriver:

    haha, jag läste hela serien som 12 åring, varmt rekommenderad av min mor. Jag gillar hampus sammanfattning av andra boken. det var nog inte så jag tänkte på den då, men nog så korrekt ändå.

    grejen med sexet och grottbjörnsserien är ju att efter första boken så är tanken på att tillfredsställa ganska jämställd, eller till och med väger över när det gäller mannens plikter om min minnesbild inte sviker.

    ergo: läste man hela serien blev man en mycket (mycket!) upplyst 12 Ã¥ring, och drömde kanske till och med om att hitta en man som skulle göra allt allt allt för att tillfredställa en (med sin överdimensionerade ”mandom”) istället för det motsatta

  14. anna skriver:

    haha hampus sammanfattning är exakt så jag minns den boken. jag läste även sagan om isfolket. de var helt sjuka, jag minns speciellt en bok då huvudkaraktären gjorde en bög hetero för hon var så het.

  15. Saga skriver:

    Jag vet inte om man bör läsa dem men det känns som om det är i den Ã¥ldern man fÃ¥r ut mest av den sortens böcker – dÃ¥ man inte vet sÃ¥ mycket om just den delen av verkligheten. Om man tycker att de är lika spännande senare känns det mest tragiskt. Jag läste Virginia Andrews när jag var 11 och Grottbjörnens folk nÃ¥got Ã¥r senare. Och sÃ¥ Lace – jag köpte den i smyg och läste och sedan lÃ¥nade jag ut den till en kompis. Min mamma fick se henne läsa den och rynkade pÃ¥ näsan ”men vad läser du?” och fick veta att det var min bok. Det är enda gÃ¥ngen mina föräldrar haft Ã¥sikter om min läsning.

  16. Molly skriver:

    Haha, läste hela Grottbjörnen-serien flera ggr som 12-13-14åring, slukade vartenda ord och lärde mig allt det jag inte vågat tänka :)
    Virginia Andrews däremot kom jag inte i kontakt med förrän senare, övre tonåren och tyckte det var dåligt/tråkigt efter en halv bok.

  17. annalin skriver:

    amen nää,
    nu klickade jag mig vidare till ditt virginia andrews-minne och wikipediasidan. nu blir jag bara SÃ…Ã… sen till jobbet…!!!

  18. Anna skriver:

    Ja men Hollywoodfruar då! Den läste jag i samma veva som jag läste Grottbjörnens folk, typ i sexan, sjuan kanske. Minns att jag gömde den under sängen.

  19. Astrid skriver:

    Haha, jag har fortfarande aldrig läst Grottbjörnens folk och det där. Jag tror inte vi hade dem hemma. Däremot fanns en Kropp och Knopp-BOK (jag och mina vänner var sjukt fascinerade) och sÃ¥ var det en konstig bok om tonÃ¥rskärlek i skärgÃ¥rden, jag tror den hette ”Emma och Daniel: Kärleken” och den var skitpretto och snuskig. Fridas noveller var alltid ganska snuskiga ocksÃ¥. Ã…h jag kommer ihÃ¥g hur min älskade mami gav mig ett nummer av Frida när jag önskat mig den när jag var elva, och dÃ¥ tejpade hon ihop typ ”Därför ska du säga ja när din kille vill ha analsex – annars är DU onormal” eller ”69 heta sextricks för att fÃ¥ honom att älska dig” och liknande reportage! Hon hade inget emot sexualupplysning men den konstiga och oftast snedvridna bilden av sex som visas i tjejtidningar var inte sÃ¥ omtyckt. Vilket faktiskt känns ok sÃ¥här i efterhand, jag ryser av obehag när jag tänker pÃ¥ Frida och dess budskap.

  20. Astrid skriver:

    Måste tillägga också: Jag prenumererade på KP och hujedamig vad populär jag var när den kom varje månad! Då ville ALLA kompisar komma hem och läsa Kropp och Knopp. Att den alltid är lika populär, år ut år in visar ju på något.

    Och sÃ¥ fick man världens gulligaste affischer. ”Önskebilden: Godis” eller ”Önskebilden: Lejon” och sÃ¥nt där fint.

  21. Brita skriver:

    läste aldrig grottbjörnen och vill understryka att det inte alls bara var en killgrej med tummade porrisar. bland mina kompisar kan alla relatera till att hitta en porrtidningsgömma i skogen. jobbigt (och på vintern: kallt!) det måste varit innan internet alltså.
    vi brukade stämma träff ett helt gäng (både killaroch tjejer) och gå och kolla i tidningarna tillsammans.
    det roliga är att alla jag känner, oavsett hemstad, har minst en historia var om porrtidningsgömman i skogen. min låg under en hink, haha.

  22. Rebecca (admin) skriver:

    det är så roligt att Grottbjörnens folk engagerar så! Här kommer lite blandad respons på era kommentarer:

    jag tycker sÃ¥ klart ocksÃ¥ att unga tjejer och killar ska vara upplysta, men snarare dÃ¥ tack vare typ kropp & knopp och mer ”saklig” info än böcker som beskriver vÃ¥ldtäkt (GB) eller incest (VindsträdgÃ¥rden). Bara det att mÃ¥nga (utom Brita ;) läste boken samtidigt som vÃ¥ra mammor och mormödrar (som var den som lÃ¥nade boken till mig) säger ju en del om hur konstig tajming det var.

    Vad gäller porrgömmor så växte jag upp på landet vilket kanske försvårade det där med gemensamma gömmor en aning. Såna avstånd! I de fall jag minns porrförekomst var det i kompisars pappors gömmor, och ev. någon film vilket är konstigt eftersom vi på landet inte hade den typ av tv-kanaler.

  23. Brita skriver:

    men haha, jag växte ocksÃ¥ upp pÃ¥ landet. i norrland – ENORMA avstÃ¥nd. men denna spännande gömma fanns i tätorten (ca 1000 inv) där jag gick i skola, nÃ¥nstans nära det enda ICAt inom tusen mils radie.

  24. Katarina skriver:

    När jag plockade fram de där böckerna för nÃ¥gra sommrar sen upptäckte jag att jag strategiskt flickat hörnen pÃ¥ de sidorna som beskrev pulserande lemmar och frustande sex…

    Så nog fyllde de en funktion för en
    knoppande tonåring.

    Skrattar högt Ã¥t Hampus sammanfattning av Hästarnas dal… En annan tyckte ju (dÃ¥) att det var superromantiskt när de äntligen fann varann och fick njuta. DÃ¥ var hon ju befriad frÃ¥n all undergivelse. Tycker snarare att dom levde ut sin sexualitet.

    Ett annat minne finns här:

    http://katspostits.blogspot.com/2008/02/approp-det-hr-och-det-hr-har-jag-ocks.html

  25. Caroline Nilsson skriver:

    Har läst bÃ¥de grottbjörnens folk seriens första fyra böcker en gÃ¥ng och hela isfolket triologin (häxmästarna och ljusetsrike med dÃ¥) flera gÃ¥nger. Tyckte att ettan var jättebra, tvÃ¥an var okcsÃ¥ okej sedan trean var rena rama porren. Isfolket däremot är jättebra rakt igenom och ”anna” som säger att en av dem ”omvände” en bög har missuppfattat den historien lite. Men visst Sandemo-böckerna överlag har mycket inslag av sex här och där, bÃ¥de bra och dÃ¥ligt, det är inte för inte par med dÃ¥ligt sexliv rekommenderas att läsa dem :P

Kommentera