(som jag skrev om igår)
Så läste jag nyligen i en intervju med Håkan Hellström att han var med som ”husband” på krogen i TV3-såpan Vita Lögner! Har googlat lite halvhjärtat med inte hittat någon uppgift som stödjer detta, så ni får helt enkelt bara tro på mitt ord.
Jag tycker att Thorn-reklamen är riktigt bra, men ack så sorglig. Lilla tvättmaskinen förlorar sin kompis när denne träffar en tjej. Och tjejen i McDonaldsreklamen som är hunsad av sin storebror är supersöt.
Och så har jag funderat på hur skådisar skymtas i okreddiga sammanhang för att sedan dyka upp på mer politiskt korrekta platser. Ett bra exempel är Hilary Swank som tidigt i sin karriär spelade servitris på Peach Pit i Bevvan och nu senast vann sin andra Oscar. Undrar om hon själv försöker mörka Bevvantiden eller om hon tvärtom tycker att det är ballt?
Själv gillar jag ju s.k. skräpkultur en hel del så för min del är det varken plus eller minus att ”seriösa” skådisar började på det viset (tänk Lena Endre och Varuhuset t ex). Under dagen har jag sett en hel del såpor och reflekterat över några som gjorde tidiga inhopp för att sedan gå vidare till andra saker.
Jag tänker främst på Skilda Världar där både Tuva Novotny och min favorit Daniel Larsson var med.
Andra exempel är Kristin Davis som gick från lagom snaskiga Melrose Place till superhiten Sex and the city och Marcia Cross som spelade elaka Kimberly i Melrose är nu en av hemmafruarna i Desperate Housewives (en av förra årets mest populära teveprogram i USA).
Men jag har också märkt att vissa skådisar går åt det andra hållet – Courtney Thorne Smith som spelade Alison i Melrose Place och sen var med i Ally Mc Beal är nu frun i en trist sit com med James Belushi. Samma sak med Kelly i Bevvan – hon är numera i ngn flamsig sit com.
Nej nu måste jag sluta, snart börjar ”En härlig tid” på TV4+ – där har vi ett exempel på någon som inte funkade alls när han försökte göra vuxenkarriär. Jag minns någon pinig serie om honom som kontorsarbetare.
(i feberfrossa bestämmer jag mig för att gå till botten med den svenska rapporteringen av ett av världens mest seglivade rykten)
I fredagens Expressen spekulerades det igen om Britney Spears eventuella graviditet. Hon har tydligen slutat röka, slutat festa, börjat äta skräpmat och blivit tjock. Så himla taskiga bilder av Britney i biniki och knölig mage och en rubrik i stil med: gravid?. Samma sak med Kylie häromdagen förresten, en rubrik över en bild med bylsiga kläder: ”gravid eller en dålig kläddag?”
Hur som helst, jag är ganska less på att svensk media direktöversätter små notiser från engelsk tabloidpress och kallar dem nyheter. Och så vitt jag kan minnas så har väl Britney kallats gravid i flera år?
Jag gillar inte Lars Winnerbäck ett endaste dugg, men jag gillar den här idén. Winnerbäck ska spela på alla tre dagar under Hultsfredsfestivalen i juni. Ett intressant idé för att serva sina fans och ge festivalbesökarna (nåja, lite i alla fall) valuta för sina 1 290 kr.
Jag är sjuk och kommer ikväll ligga nerbäddad och titta på min favoritfilm, Say anything.
En tidig Cameron Crowe-film, en tidig John Cusack-roll och en tidig total förälskelse för mig. En nördig slacker blir kär i skolans pluggo i en film som kryllar av populärkulturella referenser.
Diane Court: Are you shaking?
Lloyd Dobler: No.
Diane Court: You’re shaking.
Lloyd Dobler: I don’t think so.
Diane Court: You’re cold.
Lloyd Dobler: I don’t think I am.
Diane Court: Then why are you shaking?
Lloyd Dobler: I don’t know. I think I’m happy.
Att jag ogillar Pontus Enhörning är ju ingen hemlighet och dagens insats i Lantz i P3 tar fan priset. Hans tråkiga skämt och rosslande groggskratt gör mig ledsen, arg och förvirrad (nästan i alla fall).
Jag förstår verkligen inte hur man som radiokanal kan vara så bakåtsträvande att man kastar in honom i alla program. Han har ju redan varit där i hundra år och haft samma jargong i alla hundra år, kan man inte leta upp några yngre förmågor nu när man har chansen (och Annika Lantz tack och lov är mammaledig)?
På samma tema kan jag säga att det var lite kul att Anders och Måns var tillbaka i radion i morse, men var de inte lite väl nervösa?
Nu är jag ju ett fan av stenåldersdieten och artiklar om den men jag stör mig något otroligt på bilden:
Bar grottfolket verkligen kläder av sammet/velour? Och hölls dessa velourskynken uppe av resårband? Och hade de hårnålar av metall i håret? Och åt de färdigkryddade kycklinglår från Konsum?
Det tog några lyssningar innan jag fattade att det var Marit Bergman som sjunger i ”She can’t love you” som är ett samarbete med Spånka Nkpg. För det låter (lite) som Madonna!
När jag skrev inlägget om vilka glansiga magasin jag brukar läsa glömde jag bort några av de återkommande gratistidningsfynden jag gör. Några av dem är glansiga (typ Pause), några i såndär papperskvalitet som luktar starkt och svärtar fingrarna (typ Nöjesguiden).
Favvon just nu är Vice – en elak och cyniskt cool tidning som ganska nyligen kommit till Skandinavien. Do’s and don’ts!
Jag läste en intervju med Filip Hammar och Fredrik Wikingsson i senaste numret av Shortcut och kollade därefter in deras hemsida. Den verkar vara sjukt dåligt uppdaterad men en sak var riktigt kul: man kan ta del av de legendariskt medieskvallriga nyhetsbrev som de skickade medan de hade något odefinierbart jobb på Jarowskij.
Jag är storkonsument av tidskrifter och jag inleder den här posten med att beklaga mig över att det inte finns något bra svenskt ord som beskriver dem så bra som det engelska glossy magazines: glansiga magasin. Det är ju just vad de är – både till yta och innehåll.
På jobbet ger vi dem olika namn (t ex magasin, livsstilspress, vecko/månadstidningar eller tidskrifter) men inget av dem låter särskilt sexigt.
Nåväl, här är ett urval av mina månatliga läsmåsten (och dessvärre orkar jag inte länka till mer info om dem, men googla dem gärna om ni vill veta mer):
Glömde mitt filmfynd från helgens shopping spree: Fame på Åhléns rea.
Och den sitter fint i min växande samling chick flicks.
För första påsken i mitt liv har jag inte firat den (dvs ätit påskmat och prinskorvar) utan bara softat och varit ledig. På långfredagen hyrde jag bil och åkte till Kungens Kurva för en heldag på de stora affärerna med hemmatema som ligger där. Fatta att jag hann med två besök på IKEA under samma eftermiddag!
Känslan av att ha en bil och att få åka vart man vill så fort man kan var hur bra som helst. Hyrbilskillen skrattade dock när jag lämnade tillbaka bilen morgonen efter: ”du har ju bara kört fyra mil!”. Jag sade inte så mycket i mitt försvar men tänkte för mig själv att om jag inte åkt vilse genom södra länken tre gånger hade mätarställningen säkert varit minst en mil lägre.
Nåväl, ett urval ur min shoppinglista från Kungens Kurva-turnén:
(Läs mer…)
Jag gillade verkligen nya Studio Pop och jag tror att en av de främsta anledningarna var att panelen inte kändes så pretentiös. Jag gissar t ex att tidigare panelisten Dennis Lyxzén inte lika nonchalant kunnat säga att han gillar Queens of the Stone Age som Jonna Bergh gjorde igår.
Och tidigare paneler har ofta bara handlat om att varje enskild deltagare ska kunna leverera snyggas oneliners eller dissa dåliga band, medan den nya panelen (sagda Jonna, Karin Magnusson och Lisa Milberg) förde lite mer diskussioner.
Precis när man går och funderar på vilka vårjackor man ska ha dimper ett bra H&M Club-erbjudande ner i inboxen: 50 kr rabatt på utvalda kavajer. Jag är himla kavajsugen faktiskt och ska så klart kolla in om erbjudandet innebär några snygga varianter. Jag vill ha en kort kavaj med 3/4-dels ärm.
Nu har H&M en hemskt jobbig och trögladdad hemsida men om man vill kan man kolla på kollektionen i en onlinecatwalk.
Som den populärkultursjunkie jag är har jag redan hunnit äta på McDonalds en gång och på Max en gång sedan jag kom hem från semestern. Det mest intressanta förutom att Max GI-hamburgare var supergod är att båda restaurangerna (som ligger mittemot varandra på Hamngatan i Stockholm) spelade Lena PH:s senaste skiva. Hur konstigt är inte det?
Störst eloge går i det här fallet till McDonalds för att personalen faktiskt dansade och sjöng med, medan tjejen som sålde mig Max-burgaren mest log artigt.
Och så får bloggen så sjukt mycket spam, så om ni läser konstiga kommentarer om onlinepoker och billig medicin så är det inte så att jag har konstiga vänner/läsare utan bara att jag inte hunnit rensa. Bakom kulisserna får jag 60 spammeddelanden om dagen. Men så snart jag har lite tid ska jag lägga upp en antispamlösning och göra om designen lite mer, grönt och rosa var fint ett tag men nu vill jag göra något nytt. Håll utkik!
Jag såg MTV:s Lars Beckung i tidningen i morse och såg till min lycka att han klippt sig lite. Hans blonda i-ansiktet-frisyr är annars en som jag inte tål (se bild):
Men den fulaste frisyren alla kategorier har den här killen, tänk om han tror att han är tuff, 60-tal och egen som har den.
Hos Ida snubblade över ett roligt bloggtema, favoritklänning från Sex and the city. En av mina favoriter har länge varit den knallgröna Juicyklänningen Carrie bar när Sarah Jessica Parker var gravid, men när jag nu bläddrade igenom ”The look” på SATC hemsida hittade jag en massa nya intressanta.
Den här är lite rolig eftersom den är väldigt mycket Flashdance:
(Läs mer…)
Ni kommenterar