Nästa gång jag skäms lite över att jag som så många andra föräldrar blippar på min telefon i närvaro av mina barn ska jag tänka att det gör inget. För det gör faktiskt självaste Joakim Thåström också! (Bild från hans dotters Instagram-konto. Jag erkänner att jag tvekade en stund innan jag postade men hon har
I år var det extra roligt att fylla år. Jag kan inte minnas när jag senast fick så perfekta presenter på en födelsedag. Säsong 1 av The Wire, Thåström-biografin, en champagne från 2002 och i lördags ett lite försenat paket: hett efterlängtade och så himla rebecciga vinylramar.
Förra veckan missade jag världens chans att knyta ihop åtminstone en öppen ”vem/vad/hur var det”-tråd i den här bloggens historia. Vi börjar med att backa bandet: För fyra år sedan såg jag en skådespelerska som jag kände igen men inte kunde placera. Jag skrev ett inlägg om det och många läsare engagerade sig i att
Förra helgen såg jag Thåström live för kanske tionde gången någonsin. En relativt bra gång, även om jag av diverse orsaker stod längst bak och aldrig fick så här bra vy som någon på konserten i Lund hade. Jag kan på riktigt knappt andas i slutet av det här klippet. Scenen var den snyggaste jag
Jo, det var väl okej för att vara på festival. Låtlistan var tråkig men vissa versioner av låtarna helt fantastiska. Jag tyckte om ”Kärlek är för dom” med Anna Ternheim. En rätt lugn men maffig version av ”Alla vill till himlen”. ”Var är vargen” för sakens skull men undrar hur det känns att köra samma
Tiger Lou, ett av festivalens sista band, visade sig också vara det bästa. Jag minns inte när jag såg dem live senast men jag minns väldigt tydligt att jag i natten till igår hörde tonerna till Sam as in Samantha på håll och att jag sprang för att hinna fram. Den här festivalen var det
Jag har alltså träffat Thåström. Tagit i hand, pratat med och fått en hejdåkram av. Och jag kan inte sätta ord på det.
Här skulle det egentligen vara en recension av konserten med PJ Harvey och John Parish men gårdagskvällen kom att domineras av en helt annan sak. Jag mötte Thåström.
Jag fattade alltså först idag att Annika som skriver om musiktexter fina Waiting around to die är Annika Norlin. För mig en kvalitetsstämpel på en blogg jag redan tycker mycket om. Och kudos till den som vågar blanda kredd med t ex Thåström (yes, som jag själv gör höhö).
Det är faktiskt nästan så att alla andras (läs: modebloggarna och glossy-magasinens) förhandspepp inför Sex and the city gjort mig opepp. På torsdag är det min tur att se filmen och efter det tänker jag somna av utmattning efter att ha undvikit 100 spoilers dagligen i två månader. Till en början kändes det lite som
Jag har ju förmånen att sitta jättenära Bison-Fredrik, bara två meter ifrån typ. Han säger mycket tänkvärda saker. Alldeles nyss om popkultur. ”Jag tycker inte Madonna och Justin Timberlake funkar ihop. Varken röstmässigt eller varumärkesmässigt”. Jag håller med! (nu ber han mig citera honom ang. en Thåström-diskussion vi hade igår. Det tänker jag inte göra,
Kollade Musikbyråns åtta år gamla intervju med Thåström igår och det var en fin upplevelse. Inte för att intervjun var särsilt intressant, det ställdes ju inte en enda fråga, eller levererades några svar heller för den delen, men alla gamla bakåtklipp var bra och det var kul att se en så naturlig, avslappnad och… normal
Min man börjar jobba kvällar igen samtidigt som tv-säsongen drar igång på allvar. Plötsligt känns det inte alls tokigt att vara fjättrad vid hemmet en hel höst. Här är bara några av de program jag vill kolla på: Musikbyrån (som bloggar här) sänder i helgen reprisen av en Thåström-intervju som gjordes 1999. Den har inte
Min gamle favvo Joakim Thåström fyller 50 år idag och jag får en muntlig rapport om att tidningen M Magasin utnämnt honom till mappie ha ha. Update Ja shit, ju mer jag tänker på det är det klart att de är mappies, de gamla rockersarna. De är 50+, har tid och pengar och vet hur
Ni som hängt här ett tag vet att jag, av en även för mig okänd anledning, verkligen vill se Thåström IRL. Därför kan jag inte undanhålla er mitt senaste Lassie-snack. Det gick ute lite på att man minsann kan se samma kändisar i vardagssituationer om och om igen eller springa på bekanta på oväntade ställen.
Jag vet, min Thåström-fascination börjar bli osmaklig, men har ni SETT senaste videon?! Kolla här. Jag hyperventilerar nästan av välmående. Det är något med raspet i både röst och ögon som tilltalar. Därtill det intensivt mörka.
”Jag står just och ser på när Thåström äter toast på ett fik vid Gate 5″. (Tove, på väg till Paris). Regelbundna läsare vet vad jag känner just nu. Han är min barndomskärlek och min dröm-Lassie.
Fniss. Paolo Roberto lyckoskuttar till Thåström. Apropå Thåström så fick jag kämpa med fejset första gången jag hörde ”The Haters” från nya skivan. Den handlar om hur Ebba Grön bildades och är en nostalgisk återblick. Men texten är så himla töntig att känslan går lite förlorad. Jag skrattar på riktigt högt när jag hör den
(Tidigare publicerad på annan plats 2004-11-22 . Länkar har uppdaterats). I andra forum har jag berättat om olika crushes jag haft på kända killar genom åren, t ex Joakim Thåström, Isak i Dårfinkar och Dönickar och så Den lille vampyren. Minns ni honom? Ett teveprogram som gick i mitten av 80-talet och jag tror att
Min man visade mig just en tjänst i iTunes som säkert inte medvetet ska vara så underhållande som den är. ”Just for you” ska matcha de köp man genomfört med liknande låtar. Skrattar gott åt följande förslag: You bought Fanfanfan (Thåström). We recommend Tripping (Robbie Williams). You bought You could have it so much better
Ni kommenterar