Min kärlek till Thåström känns väldigt ohipp. Sunkiga radikalsnubbar är inte riktigt min stil, varken utseendemässigt eller ja sådär åsiktsmässigt. Eller musikmässigt heller för den delen. Men stundtals är jag lika betuttad i Thåström nu som när jag som nioåring tjuvlyssnade på Kanonsång och inte fattade vad han sjöng om. Sveriges enda rockstar liksom. Med
Okej, sista inlägget om Thåström och 80-talet på ett tag. Men den 16 september har Ulf Malmros nya film Tjenare Kungen premiär. Den utspelar sig 1984 och Thåström har specialskrivit en ny låt till soundtracket. Se en trailer här.
Jag är pÃ¥ släktträff men har ändÃ¥ hunnit med lite okynnesbloggande och okynneskoll pÃ¥ 80-talsnatten pÃ¥ teve. Fick pÃ¥ riktigt andnöd när ett snabbt Imperietklipp visades – en ung ThÃ¥ström i tajta svarta kläder och en bredaxlad, smalbent gitarrposte. De gjorde ”Österns röda ros”. Jag dööör. Kan man köpa SVT-klipp pÃ¥ DVD? Nu ska jag
Jag minns inte riktigt hur det gick till men plötsligt känner jag att jag har meddelandeplikt när jag ser kändisar. Vi minns väl alla inlägg som Rikard Palm cyklar och Wille Craaford äter pannbiff med sina barn? Jag såg en del kändisar i vimlet. Mest minnesvärda är väl Bloc Party-trummisen Matt Tong som gick omkring
Och är det nog lite än. Fast sen vet jag inte om jag gillar musiken så mycket längre, jag har alltid gillat Imperiet-tiden bäst. (Bilden från Thåströms nya hemsida)
Ni kommenterar