Thåström
Min kärlek till Thåström känns väldigt ohipp. Sunkiga radikalsnubbar är inte riktigt min stil, varken utseendemässigt eller ja sådär åsiktsmässigt. Eller musikmässigt heller för den delen. Men stundtals är jag lika betuttad i Thåström nu som när jag som nioåring tjuvlyssnade på Kanonsång och inte fattade vad han sjöng om. Sveriges enda rockstar liksom.
Med detta sagt så kan jag avslöja att jag engagerar mig mycket i P3:s Thåström-omröstning. De kör ett medley med hans låtar och så ska man mejla in och rösta på en favorit. Personligen gillar jag ju Imperiet-låtarna bäst men vet för den skull inte vad jag ska rösta på (jag är en rätt usel röstningsperson öht).
Om man vågar kan man se Thåström signera skivor i morgon eftermiddag på Åhléns och lite senare på Skivfönstret på söder.
Minns apropå detta ett roligt inslag på Deluxe när de spelar Karenina och har inklippta skrattljud varje gång Thåström sjunger en rödvinsklyscha (dvs ofta).
