Accelerator var roligt och mysigt och bra. I sammanhanget där popgiganter som Teenage Fanclub och Sonic Youth spelade kan verkas banalt att den enda jag tänker hajpa här är Jenny Wilson. Vilken brud! Jag tycker hon är hur bra som helst och bestämmer härmed att hennes skiva ska bli den här sommarens soundtrack på samma
Skivan har varit ute ett tag men ex-Moloko Roisin Murphy solo är verkligen intressant tycker jag. Hennes namn tillhör för övrigt en kategori ologiska och därmed svåruttalade (ofta irländska) som t ex Sinead, Seamus och Siobhan. För att inte tala om vad brudarna i Marian Keyes böcker brukar heta – t ex Clodagh. (I nästa
Men jag hade verkligen velat se Madonna. Undrar förresten hur man när man har så många hits väljer ut bara tre låtar till ett set? Like a prayer, Ray of light och Music summerar ju knappast den största låtskatten. Mer om konsterterna kan man läsa till exempel här och här, och så kan man kolla
Laddar in ny musik i min iPod och passar på att rensa bort gammal. En massa U2 till exempel – för hur kan 68 (SEXTIOÅTTA) låtar vara med U2? Jag gillar några utvalda fina godbitar med dem, men inte denna totala overload. Dessutom måste det vara något fel på min ”blanda spår”-funktion eftersom det enda
Ca 1992 tokdiggade jag ”What’s up” med 4 non blondes. Ett album som jag för övrigt försökte sälja i på en skivbörs några år senare men inte fick ett enda öre för ha ha. Frontfiguren Linda Perry dök i början av 2000-talet upp som producent och låtskrivare till Pinks ”Get the party started”. Sedan dess
Alldeles torrskodd har jag i helgen tagit del av BBC:s rapporter från Glastonburyfestivalen. För även om det var en intressant line up så skulle jag inte stå ut med all denna lera som det rapporterats om. Tacka vet jag urbana festivaler som Accelerator. Därför är det ganska fint att man kan lyssna på några Glastonburykonserter
Aftonbladet låter några musikprofiler gissa på vilka låtar som kommer bli årets sommarplågor. Samtidigt presenterar de en lista över de senaste 44 årens sommarplågor. Mina personliga favoriter: 1993 : Mr Vain med Culture Beat (önskar jag ibland fortfarande när jag är på discoaktiga ställen, sch… hemlis….) 1990 : I promised myself med Nick Kamen 1986
Nej, det här är ingen nataliablogg men nu råkar det bli två inlägg i rad som länkar till samma expressenkolumnist. Natalia har nämligen skrivit en påprickenbra recension på Doktor Kosmos senaste skiva och bandets politiska agenda och överexalterade musikrecensenter. Och kanske framförallt frånvaron av kritik till formuleringar som ”Vi knullas hårdhänt av makten och pumpas
Snackisarna i London under helgen som jag var där hade lite av ett musiktema. Live 8 och Glastonbury till exempel. De 150 000 biljetterna till Live 8 lottas ut via en SMS-tävling och efter bara in några timmar hade 2,5 miljoner SMS skickats in till tävlingen. Det är några veckor kvar till musikfestivalen Glastonbury men
Bob Geldof har avsöljat upplägget för 2005 års Live Aid, fast nu heter det Live 8. Den andra juli kommer en massa artister att spela i London, Paris, Rom och Philadelphia. Läs hela artislistan här. Och medan London verkar ha flest publikfavoriter i sin line-up är det lite charmigt att tyskarna får t ex A-Ha
I kväll måste alla titta på Studio Pop för: – Stilikonen och Sveriges coolaste brud Nina Persson är med. – Madonna-look-aliken Jennie Löfgren är också med – Och Marit Bergman är ersättningsmedlem i panelen.
Nu är programmet till Popaganda klart. Jag tänker bl a se Britta & Kristofer, Timo Räisänen, Jenny Wilson och Silverbullit.
Åh vad jag gillar Jenny Wilson, hörde precis nya singeln på radion. Och det verkar som jag måste stänga av mitt anti-Pontus Enhörning-filter i eftermiddag för då är Jenny med i Lantz i P3 och spelar live. Och så spelar hon på Popaganda om två veckor. Men jag vill kunna köpa skivan online, kom igen
För ett tag sen skrev jag om den gulliga 3-reklamen med tjejen och körsbäret som sjunger. Låten är ”If you leave me now” och gruppen heter Chicago inget annat. Jag trodde först att det var några andra. Så här såg Chicago ut 1980. Ganska charmiga tycker jag. Om man vill veta mer om bandet kan
Jag har aldrig hört Madrugada men vet vilka de är. Och framför allt anade jag vilka de var när de satt bredvid mig och Fashionista på Skybaren igår. Dels hörde jag att de pratade norska, dels tyckte jag mig känna igen åtminstone en av dem från ett reportage i Metro. Så när jag läste att
Och är det nog lite än. Fast sen vet jag inte om jag gillar musiken så mycket längre, jag har alltid gillat Imperiet-tiden bäst. (Bilden från Thåströms nya hemsida)
Insåg just att min blogg håller på att bli ett robynaltare. Så därför ska jag bara skriva en sak till om Robyn innan jag skriver en ny post och avslöjar hett skvaller om en hollywoodkändis. Jag gick till en skivaffär i alla fall igår och köpte Robyn. Och jag har lyssnat skitmycket på den, särskilt
Efter allas lovsånger och den braiga singeln är jag mycket sugen på att köpa Robyns nya skiva. Men jag är verkligen förvånad över att det inte går att köpa skivan digitalt trots att det har gått flera dagar sedan den släpptes. Jag orkar verkligen inte pallra mig till en skivaffär och som kräsen popjunkie trodde
Någon trodde jag var ironisk när jag häromdagen förklarade min kärlek till Backstreet Boys. Men jag är dödens allvarlig – hittigare och smartare band finns nästan inte. Och det beror så klart på lika delar bra producenter och låtskrivare som snygga omslagspojkar (eller ja, någon av dem i alla fall…). Jag gillar nya hitten också,
Jag gillar verkligen två saker med Håkan Hellström: hans frisyr och hans kläder. Tack och lov är det inte så mycket hängslen och hattar längre utan bara slicka kavajer och tajta jeans. Och så den mörkbruna tjusarlocken till rockabillyfrisyr. Love! Bilder från nya videon, via regissören.
Ni kommenterar