Man måste väl nånstans beundra medias sätt att skapa Sudoku-hysteri. Eller, har de skapat någon egentligen, är det någon som fyller i sifferrutorna andra än redaktionsmedlemmarna själva? Formuleringar som ”Nu är det här – senaste trendhjärngympan” bevisar väl om något att någon medvetet försöker plantera ett intresse som ingen ens är intresserad av.
Jag tycker det är så tråkigt att jag lägger ner efter några avklarade rutor. Är det någon av er som är helt hooked?
Oinspirerad söndag. Det i stort sett enda jag konsumerat är kvällstidningarna plus bilagor. Noterar att Aftonbladet Söndag idag har samma matskribent som Expressens bilaga har varje vecka (Monika Ahlberg). I denna tid av av totalt matprograms- och hälsoöverflöd borde det väl finnas nog med matexperter (använd aldrig ordet ”expert” sa man till mig på min högskoleutbildning) så det räcker till två söndagstidningar?
Förresten tycker jag att Expressens hallå! är ganska tom på innehåll trots de hundra sidorna de skryter om. Men jag tycker namnet är helt genialt – skvallertidningen Hello finns ju redan i flera länder och titeln på flera språk. Att ingen tagit hit det enkla tjenauttrycket förrän nu är ju jättekonstigt.
Annars inget som fastnar, förutom en intervju med Ulla Silvstedt, mamma till min favoritblondin Victoria. Alltid roligt att se bildbevis på hur 90-talsmodet verkligen var så… 90.
Nu tänkte jag kolla på ”The Suburbans” på ZTV. Den har bara fått två plus och två getingar men jag är lite kär i Will Ferrell så jag kollar ändå. Och pappa och son Stiller kanske kan vara en kul kombination. Om min pappa och jag hade samma jobb skulle jag jobba med honom hela tiden om jag kunde.
Med på tiotopplistan över mina favoritlåtar någonsin finns definitivt ”I wanna be adored” med Stone Roses. Fråga mig inte på vilken plats eller vilka de övriga nio är för det skulle jag aldrig kunna bestämma mig för, men att den hör hemma där råder det ingen tvekan om.
Och det slog mig starkare än någonsin på Debasers allsång igår. Hela konceptet är lysande, att fylla en lokal med regnvåta ungdomar och låta dem skriksjunga ”I wanna, I wanna, I gotta be adored”. Jag vet inte hur många gånger jag lyckligt kramade låthäftet och sa ”jag MÅSTE blogga om det här i morgon”.
(Men Catti Brandelius var verkligen överflödig. Darling Magnus Carlson hade ju kunnat leda allt helt ensam).
Det har blivit dags för en ny ”kändisar innan de blev kändisar”. Ett tidigare inlägg i samma anda kan du läsa här.
I reprisavsnitt av Baywatch häromdagen var en jätteung Michelle Williams med, hon som sedan blev Jen i Dawsons Creek. Och hon som numera är gravid med Heath Ledgers barn.
Alyson Hannigan, som är ”and this one time, at band camp”-tjejen i American Pie och visst har någon roll i Buffy också, var med i ”Min fru är en utomjording” häromkvällen. Hon var då ca 1o år gammal och hade en konstig röst.
Corin Nemec som spelade Parker Lewis omkring 1990 (Synchronise Swatches!) var med i Beverly Hills häromdagen. Avsnittet var visserligen från 1997, men ändå.
Och sen, det här kanske är överkurs men via det här inlägget hos Trent hittade jag bilder på den här bruden, som spelade Six från serien Blossom. Minns ni? Hennes karriär verkar dock ha… avstannat.
Tänk att sånt här får bli en egen nyhet. Att detta kablas ut i världen och plockas upp och läses. Underbart!
Michael Caine tycker Tom Cruise är för kort för Katie.
Nu gör jag en Linda Skugge och slänger ut en fråga i bloggen och hoppas på en massa bra vägledning.
Någon som varit på Santorini och kan ge mig lite info om det? Vi funderar på att åka dit i augusti och jag vet egentligen inget mer om ön än att den inte har sandstränder. Blir det inte tråkigt då?
Oj, har det redan blivit dags för sommarens fina trädgårdsaktiga musikfestival? En ljummen i gräset i Stockholms vackraste vik Vinterviken (för den enda andra jag kommer på just nu är Nybroviken).
Det började igår, och kommer köra tre gånger till innan den 13 augusti. (bu, det känns redan som sommaren är slut)
Jag har bloggat en hel del om Carina Berg och nu tänker jag göra det igen. Hon är så BRA i Nyhetsmorgon och äntligen har de hittat ett par som funkar ihop i teve (Carina och Lennart Ekdal). För hittills har sommaren varit en stel uppvisning i präktiga personer på fel ställe.
Värst var så klart Linda Nyberg och han Gummesson – maken till omaka och osäkert ”radarpar” har sällan skådats. Pappa Popjunkie var lika upprörd han och berättade om pinsamma tystnader och hur Gummesson (jag minns inte hans förnamn) satt och passade på alla Lindas meningar för att rätta henne om hon sa fel. Pappa Popjunks passade samtidigt på att dissa Suzanne Sjögrens frisyr men den tycker jag är ganska fin.
Nåväl, ljuvliga Carina. Hon är smart, rolig och framför allt snabb. Hon räddar stela situationer och Ekdal är ödmjuk nog att låta henne styra och han mysskrattar ofta åt henne. Och så gillar jag dessutom att hon har en ”vanlig” hållning där i soffan. Många andra sitter sådär småskolefint med knäna ihop och knäppta händer.
Jag kan inte låta bli att bli kär i bra och roliga bloggar. Men ännu har jag inte delat med mig mina favoritbloggare i New York. Deras inägg knarkar jag verkligen tills jag skäms.
Favoriter just nu är annars Love at first site. Dit hittade jag förresten tack vare Diagnos (vars skribenter just nu bemannar Expressens kultursidor – ett offlineknark jag ägnar mig åt).
Embryo verkar dock fortfarande ha sommarlov, bu.
Häromdagen pekade min man på några brysselkex på ICA och sa att han inte gillar dem alls. Jag försvarade dem och utropade dem till godaste småkakan. Och idag skriver Svenska Dagbladet att småkakor blir allt mer trendiga och jag tror det ligger något i det.
Och själva artikeln är lite underhållande. Sveriges osexigaste man har skrivit en bok om kakor och så används ord som ”kakideologi”. Det tycker jag är roligt!
Själv är jag mest förtjust i tvåkomponentskakor, sådana som innehåller minst två olika smaker och konsistenser som är lätta att skilja från varandra. T ex mördeg + sylt eller finsk pinne + hackade nötter. Därför går den tråkiga bondkakan fetbort.
Okej, sista inlägget om Thåström och 80-talet på ett tag. Men den 16 september har Ulf Malmros nya film Tjenare Kungen premiär. Den utspelar sig 1984 och Thåström har specialskrivit en ny låt till soundtracket.
Se en trailer här.
Apropå 80-talskvällen på teve i lördags.
Nu vet jag inte om jag är överdrivet nostalgisk men visst fanns det mer och fler ”riktiga” musikprogram i public service förr i tiden? Livemusik och stora internationella gäster, på teve liksom! För vad har vi nu: en halvtimme Studio Pop i veckan, inköpta BBC-dokumentärer i Musikbyrån och så… Håkan Hellström i Allsång på Skansen en gång per sommar?
Nåväl – i 30 dagar kan man kolla på SVT:s hitkavalkad från 80-talet på webben. Njut av tio sekunder Imperiet och bland andra Ramones som gör ”Sheena is a punk rocker” och en mkt fin Paul Weller från 1981. Kolla samtidigt in när Don Johnson skäller ut Susanne Ljung och den töntiga programledaren som säger ”Adam Myra” om Adam Ant.
För att inte tala om unga Mauro Scocco, en tonårsfjunig Dave Gahan och en ännu yngre Janet Jackson.
Vi såg Sin City igår. Eller, såg och såg, jag som är så jävla rädd för våld och sånt satt mest och gömde mig bakom makens arm. Vi enades efteråt att det var för mycket av allt. Visst, den är baserad på serietidningshjältar, men alla slåss, dödas och överlever hela tiden.
Men så klart vimlade det av snygga karaktärer och effekter (svartvit, grådaskig, regnig bakgrund med klarrött blod t ex). Och de fristående episoderna vävdes ihop på intressanta sätt. Coolast var Brittany Murphy, Clive Owen och Rosario Dawson.
Och ni veeet väl vem Rosario är ihop med?! Smith Jerrod i Sex and the city (vars riktiga namn är Jason Lewis)! Bildbevis:
Jag vet inte varifrån den kommer men i köket på jobbet ligger sedan minst en månad en inscannad bild från Jönköpings-Posten. I en klassisk fråga-fem-personer-på-stan har man ställt frågan ”Ska du på någon festival i år?”. Bertil Ankarbranth, 80, pensionär från Strömsholm svarar:
”Nej jag är för gammal. Men jag har varit på karnevalen i Rio, efter kriget. Jag var på sjön då förstår du. Jag var så full så jag minns inte hur det var men efter det åkte vi till Iran för att hämta olja vet jag.”
Förutom Mystic River är en av de mest överskattade och dåliga filmer jag vet Pearl Harbor. Smetigt dravel där de enda målen är att skapa filmhunkar och trevande kärleksscener. Jag minns särskilt att Pearl Harbor helt saknade kemi och kärleksstämning men hej, helt plötsligt ligger Kate och Ben med varandra.
Därför fnissade jag lite extra när jag såg Team America: World police igår. Animerad amerikasatir av killarna som gjort South Park. Den var inte superduperbra men ändå mer sevärd än jag trodde. Absolut roligast var kärlekslåten där en av killarna saknar en av tjejerna och bland annat sjunger:
I need u like Ben Affleck needs acting school
He was terrible in that film
I need u like Cuba Gooding needed a bigger part
He’s way better than Ben Affleck
Läs hela texten här.
Alltså, i morse satt en kille i morgonsoffan på teve och berättade om att det första han gjorde när han fick tag i Harry Potter-boken häromnatten var att stryka bokryggen.
Vad vad vaaad är det med Harry Potter som får folk att gå bananas? Jag har allvarligt försökt att sälla mig till masspsykosen som råder men ingen av de böcker jag läst har varit så extravaganta att man går sönder av längtan efter nästa bok. Dessutom finns ju Häxan och Lejonet redan!
Jag är på släktträff men har ändå hunnit med lite okynnesbloggande och okynneskoll på 80-talsnatten på teve. Fick på riktigt andnöd när ett snabbt Imperietklipp visades – en ung Thåström i tajta svarta kläder och en bredaxlad, smalbent gitarrposte. De gjorde ”Österns röda ros”. Jag dööör. Kan man köpa SVT-klipp på DVD?
Nu ska jag åka tåg. Men ni ska läsa det här - det gulligaste och finaste omdöme jag någonsin fått. Love!
Ett av de största popjunkiemysterierna på senare år är ju vad som hände med Sanna Bråding efter Tre Kronor. Jag minns henne som en ganska mesig och lillgammal wannabebohem med det långa håret i råttsvansar. Alltid klädd i starka färger och lite önskecrazy outfits, nästan åt hippehållet till.
Sen blev hon blev hiphopare, var med i någon snällsåpa, var med i ICA-reklamen, blev radioprogramledare, filmade en porrig film med Lukas Moodysson och nånstans mitt i allt detta fick hon en mansröst. Vad hände?!
Ni kommenterar