Vet inte vad jag ska skylla på faktiskt.
Visst, jag är lite bakis idag.
Och jag är jättetrött efter att ha vakat över min son som hade falsk krupp i natt.
Men annars?
Nej, jag har faktiskt ingen bra ursäkt för att jag på Melodifestivalens genrep grät. Inte bara en utan två gånger.
#blogg100
#blogg100
Jag tycker att min långa, långhåriga snart-7-åring är så lik min pappa som ung. Så när jag var hemma hos mamma och pappa i helgen letade jag bland lite gamla bilder. Och visst hittade jag bildbeviset jag sökte, men jag hittade också något mer.
Som den här tagen sent på kvällen under min farfars 50-årsfirande.
Från vänster till höger: min farbror Bernt, min faster Vivi, i hängslen min pappa (naaw) och så min farfar Ewald.
Mest blir jag glad när jag tittar på bilden. Så stilig Mad Men-farfar! Så gulliga ungar som är finklädda men helt uppenbart spelevinkiga. Pappa som är så lik min Bobo. Jag älskar tanken på att de satt stilla medan bilden knäpptes och sedan sprang iväg och spelade iPad. Eller vad man nu lekte med som 7-åring på 60-talet. Utanför bilden någonstans är familjens bebis vet jag.
Men jag blir också så vemodig så hjärtat på riktigt värker. Tanken på att två på bilden inte finns längre. Och att hon som tog bilden snart skulle dö. Tanken på att tiden rusar och att allt är förgängligt. Att vi alla är bara en liten, liten del av vår egen historia.
Alldeles svindlande, sorgligt och övermäktigt.
#blogg100
Att muskler väger mer än fett har man ju fått höra hela livet. Men hur mycket mer?
I mitt fall cirka två kilo, om jag ska gå på hur mycket jag gått upp i vikt sedan jag började träna. Kan det stämma?
Jag har samma klädstorlek som tidigare men betydligt mer muskler. Och konstigt vore väl annars – gud vad vi fokuserat pÃ¥ benmuskler de senaste mÃ¥naderna. Mina lÃ¥r ser ut ungefär som en hockeyspelares (jag sa ungefär).
(Alltså det slutar aldrig vara roligt: jag! Har muskler! Hihi!)
#blogg100
Jag överlade ändå med mig själv en stund innan jag skrev det här inlägget. Jag har skrivit lite VÄL mycket om ostsnacks på senare tid och på Instagram var det till och med någon som kallade det för Popjunkiens kampanj, haha. Nej, jag är inte köpt, bara otroligt förtjust i ostbågar. Som minnesgoda läsare vet har jag skrivit om detta i alla år som jag haft den här bloggen.
Så självklart firar vi ostbågens dag även på Popjunkien!
Det är OLW som tagit hit den men jag tycker att Estrella också får vara med och festa. De har ju ändå den just nu godaste bågen i sitt sortiment.
#blogg100
När jag skrev inlägget om Förr eller senare exploderar jag hade jag ännu inte öppnat boken. Och därmed inte heller sett den lapp som någon omsorgsfullt kilat in mellan bladen.
Det var en hälsning frÃ¥n en nerdfighter, med en kort beskrivning om vad en sÃ¥dan gör. Och sedan avskedshälsningen: ”DFTBA – google it” (kom igen, gör det!)
Och det gjorde mig så glad. Detta superdedikerade gäng fans som dyrkar den här författaren och det han skriver. Lappen kommer jag minnas länge.
Själva boken då? Jo, den med. Den är speciell. Engagerande och rolig trots den hemska inramningen (cancer). En vacker kärlekshistoria på det där intensiva ungdomssättet. Och Augustus Waters ÄR en unik karaktär, det går inte att fly ifrån fascinationen inför honom. Hazel Grace tänker jag är en sorts Agnes i Fucking Åmål.
Två invändningar har jag dock (liten spoilervarning!):
(Läs mer…)
Strunta i alla Harlem Shakes och titta i stället pÃ¥ goat editions av olika musikvideos. Det är vad det lÃ¥ter som: getter som ”sjunger” i en massa lÃ¥tar du känner till sedan tidigare. Jag skrattade tills jag fick huvudvärk. Den allra, allra roligaste är den här:
Men kolla även t ex Usher eller varför inte Robin Stjernberg?
#blogg100
Jag har alltid varit svag för distad sång. Ända sedan Believe med Cher (nej, nu skojar jag faktiskt). Men oavsett, ända sedan jättelänge har jag tyckt om när sången distas.
Därför är The only thing I know min favoritlåt med Gotye. I det här hushållet upptäckte vi honom samtidigt som alla andra men vi har inte slutat lyssna efter det.
#blogg100
Det här hemmahosreportaget har jag både sett skojdelas och åååådelas på sistone.
De har liksom en riktig häst i köket.
Men de har också ett helt ljuvligt hus. Framför allt färgerna i vardagsrummet.
Ni vet hur man tar med sig en bild på en kändis till frisören ibland? (well, alltid hehe)
Så ska jag göra med den här bilden när jag går till färghandeln. Efter fem år av vita väggar drömmer jag om svaga pastelliga toner på alla väggar och flera golv i nya lägenheten. Och exakt den här nyansen i hallen.
#blogg100
Okej alla kreddläsare ni får hålla för ögonen för nu ska jag jättehylla en låt från Melodifestivalen. Både jag och min man tappade hakan i lördags när Robin Stjernbergs låt kom på. Vilken omedelbar hit! Vilken fantastisk refräng! Tyvärr hade han ju lite otur med wailandet i livesändningen, men nu när studioversionen är släppt på Spotify är det inget att bry sig om.
För min del får han gärna vinna hela konkarongen men det lär han nog inte göra. För mycket verswailande för att han ens (?) ska ta sig vidare från Andra chansen.
#blogg100
Gör som Haggis och listar 7 bra:
1. Solen! Vi gjorde det hörni, vi tog oss igenom ännu en vinter! Vi kommer ju få snö och is igen innan våren är här på riktigt. Det är ju sen gammalt. Men att få en liten försmak, huvaligen vad härligt.
2. Jag sprang oväntat på en bästis på tunnelbannan nyss. Vi skrattade hela vägen mellan Medis och T-Centralen. Flinar fortfarande.
3. Jag var ens på tunnelbanan för att jag skulle köpa ett par nya jättefina jeans. Nu har jag köpt dem. De är jättefina.
4. Jag har träningsvärk i hela kroppen efter ett urkul träningspass igår kväll.
5. Jag jobbar med så magnifika saker just nu. Love my job!
6. Mina barn är så härliga och roliga och vi har så mycket kvalitetstid med varandra just nu. Längtar hela tiden efter att få vara med dem.
7. Men… i morgon ska de Ã¥ka till mormor och morfar och vara borta i tre nätter. Tre! Denna lilla mamma ska chocka kroppen med en lÃ¥nghelgs lugn och ro.
#blogg100
Petula Clark är 80 år gammal och släpper en ny skiva. Inspirerande!
Det firar vi med att lyssna på Downtown. En av mina favoritlåtar när jag var liten. Vi hade den på ett blandband i bilen, men inte hela. Mamma hade spelat in den från radion och inte fått med slutet.
#blogg100
Tränade alltså. Efter två veckors latma klädde jag igår på mig den fula Xtremefit-tshirten igen och körde stenhårt. Kul, roligt och (nästan) inte alls jobbigt.
Och nu är jag på väg igen. Dagar då jag både har lunchmöte och hämtningsdag på dagis får jag pussla lite. Allra helst tränar jag på lunchen eller morgonen, men ikväll blir det ett sent pass i stället.
Tack för att ni kommenterar och peppar!
Roligt också att läsa att lilla jag kan inspirera till träning.
Ska hälsa det till mig själv för 10 år sedan.
#blogg100
Det har släppts 51 avsnitt av Värvet och jag har lyssnat på alla utom två.
Till de bästa hör gårdagens avsnitt med Carin Rodebjer. Dels väldigt energigivande och positivt (älskar bonnungar + devisen allt är möjligt!), dels dränerande och gråta-i-kollektivtrafiken-sorgligt när hon berättar om sorgen efter sin syster. Något hon även berättat om i den här DN-intervjun.
Jag går sönder bara av tanken på att mista mina syskon! Så nu måste jag logga ut och ringa dem vart och ett.
#blogg100
Med tanke på hur jag har skrävlat om mina träningsframgångar här är det inte mer än rätt att jag är lika ärlig kring den jättedipp jag har i träningen just nu. Efter att ha tränat tre tuffa pass i veckan i mer än ett halvår har jag inte ens lyft ett litet finger sedan den 15 februari.
Det var som att luften gick ur mig efter den senaste bootcampen, sista veckan var jag seg, trött och hade ont. Kände mig varken stark eller smidig. Fast jag klarade fler reps än någonsin.
Kanske var det allmän februaritröttma. Kanske var det den begynnande feber-och-nåt-sorts-halsont som ännu ligger latent i kroppen och vägrar bryta ut.
Så jag tog mig ett litet träningsbrejk. Tänker (skyller på) att det kanske kan vara klokt att varva ner ibland också. Bootcamperna stegrar ju varje vecka så de sista veckorna är svinhårda. Det finns inte utrymme för någon trött liten gnällis i det sammanhanget (tyvärr får jag väl säga, jag önskar ibland att fokuset var på jämn leverans och inte bara på mermermer).
Men i morgon är det dags igen. Det är redan vecka 2 av 6 på den här bootcampen och om jag inte tvingar dit mig själv kommer det vara för sent.
Har packat väskan och blockat lunchen i kalendern. Wish me luck!
#blogg100
Har läst så mycket om Förr eller senare exploderar jag (The fault in our stars) så nu är det dags att ta reda på vad allt fuzz handlar om.
Ã…terkommer!
#blogg100
Jag kan inte sluta. Först lyssnade jag på hela ostsnacksspecialen, sen gillade jag OLW och Estrella på Facebook sen tittade jag på den här superintressanta instruktionsfilmen om hur ostbågar blir till.
Av alla ostprodukter vi pratat om de senaste dagarna står jag fast vid att Estrellas nya cheddarbåge är den allra godaste.
#blogg100
När jag skriver om tajta gravidkläder får jag ibland konstruktiva kommentarer om det faktum att inte alla känner sig bekväma i tajta kläder, särskilt inte under graviditeten då man kanske är större än man normalt brukar vara.
Eftersom jag hade storlek 42-44 när jag blev gravid första gången, och 36-38 den andra, har jag upplevt båda situationerna. Och jag kan konstatera att jag klädde mig ganska annorlunda första graviditeten jämfört med den andra. Vilket speglade mig som person just då.
2006-graviditeten handlade mycket om jeans, byxor och tajta överdelar. Nog för att jag var mer av en byxperson då.
2010-graviditeten handlade mycket om klänningar, strumpbyxor och tajta helkroppssaker. Nog för att jag var mer av en klänningsperson då (och fortfarande är!).
Så visst ÄR det skillnad. Men det betyder inte att man är dömd till trista kläder bara för att man inte vill visa sina ben.
Jag tycker att raka långkjolar är fantastiskt fina på gravida. Klänningen jag tipsade om igår skulle jag gärna bära med ett par vida tunna byxor under. Supercoola gravidjeans finns på både H&M och Top Shop. Här har ASOS ett par i ledig passform för 260 kr (!). Långa linnen med lite töj i ger bra form för magen i starten av graviditeten, sådana kan köpas för en hundring på Gina och H&M.
Så visst finns det alternativ, även för den som inte gillar kjol och klänning!
Bilden ovan är från Stureplan.se och föreställer mig gravid i nionde månaden för snart 7 år sedan. Iklädd det som i princip var min uniform hela den graviditeten: gravidjeans från Top Shop och lång t-shirt från samma ställe. Och med jättemörkt hår!
När jag ser bilden idag vill jag gå in och stajla om mig själv nåt så jävulskt, men konstaterar att tiden har sin gång, alla har vi varit små osv. Min uniform under graviditeten för 3 år sedan var i stil med denna. Och om jag någon gång i framtiden skulle gravid igen (finns ej i planen) så skulle jag säkert klä mig på ett tredje sätt.
#blogg100
”Kan man fÃ¥ känna sig lite snygg” frÃ¥gar Alexandra som är gravid i sjätte mÃ¥naden. Om vi frÃ¥nser den lilla detaljen att hon alltid är ursnygg sÃ¥ kastar vi oss in i ett svar pÃ¥ den frÃ¥gan.
Hon vill ha billiga kläder som är figurnära, tight, i trikå. Då tycker jag att affärerna att vända sig till heter Gina Tricot, H&M och ASOS. Under min senaste graviditet levde jag i grejer från dem. Ofta tajta kjolar och klänningar med gravidstrumpbyxor under.
Jag klickade runt på ASOS i annat syfte i helgen och fastnade för den här klänningen för 349 kronor. Figurnära, tight, trikå, till okej pris? Check!
Mina gamla gravidklädesinlägg är borta nästan allihop. Men några få finns här. Och Alex, läs gärna hur uppgiven jag var när jag var i sjätte månaden sist.
Jag vågar påstå att den där hopplösa känslan hör till där någonstans i mitten av graviditeten och slutet av vintern.
#blogg100
Helt plötsligt bestÃ¥r alla sociala medier av en och samma fras: ”jaa, han är tillba-Kaah!”
Så alla älskar Kaah helt gränslöst alltså? Varför har de aldrig skrivit om honom tidigare då?
#blogg100
Ni kommenterar