Påskafton på Debaser
Jag spelar skivor på Fritz corner på Debaser Slussen nu på lördag. Kom!
Jag tjatar vidare om Filter
Skriver väl ett samlande inlägg om tidningsskrället nu då. Här kommer några blandade popjunkietankar om första numret.
Premiärfesten var förvånansvärt opremiärig. Nästan bara ett gäng jobba-med-media-typer som stod och glodde på varann. När Kleerup spelade applåderade ingen. På Karin Winthers dansgolv dansade bara Pagrotsky. Jag saknade bland annat en officiell introduktion från redaktionsmedlemmarna. Hade det varit min släppfest hade jag tagit mikrofonen och pratat. Hälsat välkomna, berättat någon anekdot, introducerat någon gäst. Nu hände inget av officiell karaktär. Folk gick innan elva (men vi hade rätt kul så länge vi stod på benen).
Själva tidningen är dock ljuvlig och varm. Formatet är ju en liten pärla i sig. Tonen är undervisande utan att vara mästrande och skön slöläsning som för mig räckte gott och väl över en hel helg. Mer traditionella magasin snittar jag annars på en kvart. Men här tyckte jag att många teman sammanföll med mina egna referensområden just nu. Intervjun med Jesper Kouthoofd är fan-ta-stisk, bilderna i plastjobbet obehagliga så jag inte slutar tänka på dem, artikeln om Thörnström undervisande på ett sätt som gör att jag sätter mig och googlar ryska surdegar och Guide Michelin. Och så det där med att ruccola skulle ha hetat raketsallad en gång (jag som bloggat om senapskålen) men raketsalladen känns inte bekant, nej.
Minus: omslaget med ankan är inte så kul, kultursidorna mot slutet inte heller. Och payoffen ”för dig som vill veta mer – först” tycker jag är lite väl kaxig för en varannanmånadtidning. Ska bli intressant att se om de lyckas upprätthålla den aktualitet de utlovar.
Intressant förresten att omslagshistorien om hur plast förstör miljön dyker upp som huvudstory även i den här månadens Vice. Inte samma text rakt av, men samma huvudperson: Charles Moore. Läs Vice-versionen här.
2 x Marit-nytt
1. I Filter* berättar Marit Bergman om sin nya modell för att sälja musik till fansen. Hon har ju tidigare, lite lillgammalt tyckte jag då, deklarerat att hon vill sluta göra skivor. Men den nya lösningen låter både modern och smått genialisk – prenumerationer! För 85 kr om året får man en låt i månaden, plus lite bonusmaterial. Marit själv får göra musik på mer inspiererande sätt och slipper den traditionella (urtråkiga!) intervjurundan i traditionell press.
Första låten är ute 28 mars. Intresseanmälan görs på Marits sajt.
2. En annan extremt smart sak är att Marit kommer turnéblogga. Men inte hos Aftonbladet som alla andra. Utan hos coola Moderniteter-syrrorna.
* som jag tjatat om ett tag ja, recension av själva tidningen kommer så småningom. Kanske i morgon.
Popjunkiens sjukstuga
Det är rätt behagligt att vara sjuk en söndag:
Ligga i soffan och läsa morgontidning, kvällstidning (dagen efter schlagern = årets bästa kvällstidningsdag!) och slökolla alla kanaler. Krigsdokumentärer, highschoolfilm, nån Top Model-repris, nån annan film, nåt random reseprogram, ett Elake kocken-avsnitt du redan sett två gånger. Kolla Miami Ink på förmiddagen och eftermiddagen, och toppa det med LA Ink på kvällen. Sova som en gris emellanåt, frossa under en filt resten av tiden. Börja läsa några olika pockets för att försöka hitta rätt. Fortsätta läsa Filter.
Mindre behagligt att vara sjuk en måndag då man måste jobba.
Citat
”vad trevligt det är på tjugohundratalet när alla sitter med sina egna elektroniska devices”
Säger Jenny när jag använder Johannas MacBook Air för att blogga samtidigt som Johanna telefongrejar. Två tjejer är utan teknikprylar.
This life plus tio
Jaha, inte hann jag ju blogga om vad jag tyckte om återföreningen innan avsnittet sändes för hej, här sitter jag och avsnittet går på SVT1 just nu.
Men gudars skymning vad svag jag blir i benen bara jag hör Jack Davenports röst. Men Miles frisyr (fniss fniss). Och Anna-Miles-relationen är fortfarande så nerverna utanpå som den var där i slutet på nittiotalet. Man vill!
(Sen har jag jättemycket att säga om Mille och Egg-relationen, det är så mycket tillfälligheter och orimliga passager att man blir trött. Men oj, slutet ändå. Skriver mer en annan dag).
Nästan liveblogg
Sitter hemma hos Jenny tillsammans med Sessan och Jossi, Bobo har däckat, och vi kom just på att vi borde ha livebloggat. Så mycket vi TYCKT om alla bidrag. Så en liten resumé från vårt snack:
1. Hero med Charlotte Perelli
Vi är eniga om att sminket borde avbrytas strax utanför ögonvrån. Fantastisk låt, fantastiska ben. Vi tror att den här kommer bli en hit på Lemon bar. Inte så direktcatchy som man kan önska.
2. That’s where I’ll go med Sibel
Snygg klänning (men vi tycker att vi sett den så många gånger nu, trist att det inte blir några klädbyten mellan deltävling, andra chansen och final).
3. Rongedal med iiiiiiiiiiii
Vi dör. Bröderna Gibbs = inte bröderna Rongedal. De ser ut som Kjell A Nordström (Funky business).
4. Linda Bengtzing
Vi håller med DN om att hennes egen energi kan stjälpa henne. Förskräckliga kläder men Lemon bar-potential på låten. En fjärdedel av oss har vuxit upp på samma ort som hon.
5. Christer Sjögren
Det värsta är att vi kommer skämsönska den här på våra önskelistor på Lemon. Vi kommer praktiskt taget studsa ända in i kaklet på sagda bar, faktiskt.
6. Amy Diamond
Helt rätt outfit. Bra chans. Sjukt bra låt. Känns yngre än Carola när hon var 16. Sen urartade det i en diskussion om huruvida Carola är i vår ålder eller inte. Det var hon inte 1983 men det har hon helt plötsligt blivit. I samingen finns en 29-åring, en 32-taggare, en 33, en 31.
7. Sanna Nielsen
Reblo visar upp ståpälsen på armen (har inte så himla håriga armar dock, obs). Sen är det synd att hon (Sanna!) har för stora byxor. Den här låten kräver en galaklänning, Sanna skulle haft Sibel-klänningen inkl fläktar. Vi tycker att låten är som en Titanic-ballad (jag hoppas att den vinner, reds anm).
8. Nordman
Här tog vi paus. Reblo återberättade Luuks roliga skämt från förra veckan: att dansaren fick brinna på bål en gång till, på internationella kvinnodagen och allt.
9. Frida
Lila är fint. Reblo har köpt en lila kofta idag.
10. BWO
”Han är som himlen”. En lång diskussion om frikort och hur vacker Martin Rolinski är. Det kommer gå hem i östeuropa. Jenny har blivit erbjuden att ha Måns som frikort men hon väljer hellre Schyffert, Johanna väljer full kille på krogen för chansen är större att hon får använda det då.
När Batman är naken
Vi var hos Pandamamman och lekte i pandabarnens rum. Det var dags att städa undan alla leksaker. Mammorna skyfflade ner legobitar, leksaksbilar och små plastdjur i de backar de hörde hemma.
Jag tog upp en mansdocka och frågade: ”var ska Ken ligga?”.
Pandamamman tittade och svarade: ”det där är inte Ken, det är Batman utan kläder. Du ska se Spindelmannen, han ser ännu mesigare ut”. Hon grävde i en leksaksback och drog upp en graciös pojkdocka. En naken Spindelman!
(klicka för större bilder)
Jag tycker fötterna är roligast. Tydligen har manliga superhjältar flickfötter.
För en lång, lång tid
Dagens ros till Anna som löste musikpolisens mysterium angående Håkan Hellströms nya singel. ”För en lång lång tid” påminner om Caterpillar med The Cure!
”Alla låg med alla”
Ett annat Bevvan-fan smsade mig förrgårdagens stora nyhet när jag befann mig i Helsingfors. Tori Spelling avslöjar i sin aktuella bok sTori Telling att alla i Beverly Hills-gänget låg med alla under inspelningstiden.
Jag kan inte släppa tanken på det nu. Vem förbarmade sig över Ian Ziering t ex och gav honom ett mercy f**k? Och betyder ”alla” att även han som spelade Nat var med och kurtiserade?
Jag skulle vilja ge stora journalistpriset till den som gräver fram hela den snaskiga sanningen.
Bloggundersökning
Vi gör just nu en bloggundersökning på jobbet, en uppföljning på förra årets undersökning som man kan läsa mer om här om man vill. Alla bloggar som deltar får en personlig länk och personlig statistik över sina läsare, därför skulle jag bli jätteglad om ni svarade på min undersökning. Vilka är ni liksom?
Klicka här för att delta i undersökningen.
Solo i Stockholm
Jag är också fascinerad av män som går ner i vikt. Ett exempel är Brolle Jr som tappat både mage och yvig lugg och plötsligt blivit lite hunkig.
För att göra en lång historia kort så blev jag nyligen erbjuden att förhöra mig personligen om hans viktminskning men jag avböjde. Men jag är fortfarande nyfiken! Har han varit tvungen att byta ut hela sin garderob och vilken storlek drar han numera i jeans? Vad var det första han köpte och det första han slängde? Tar han också på sig gamla brallor, håller ut linningen och ropar ”kollarå” till folk runtomkring för att illustrera hur smal han blivit?
Om jag är impad av den kroppsliga makeovern är jag är mindre entusiastisk inför hans nya singel ”Solo i Stockholm”. Texten är på tok för banal. Det låter till att börja med så konstigt när en urnorlänning sjunger på rikssvenska att han ”e solo i Ståckhålm”. Men han har ju en bra röst och sjunger otroligt snygga R. Kanske tar den sig?
Edge of seventeen
Det här är en såndär låt som jag hört alltid och tyckt om alltid men aldrig vetat något om. När Chapel Hill-brudarna spelade den i fredags kastade jag mig över bardisken och frågade. Nu bloggar jag om det och kommer därmed aldrig glömma: ”Edge of seventeen” med Stevie Nicks.
I mina tunna lurar
Jag är fascinerad av att titta på folk som går med musiklurar i öronen i kollektivtrafiken. Helst samtidigt som jag själv lyssnar på något. Jag synar folk och försöker gissa vad de lyssnar på samtidigt som jag hör något gitarrigt i mina egna öron. Det är ju så fantastiskt att man inte har en aning! En till synes from dam kanske lyssnar på värsta dödsmetallen och en liten illaluktande tioåring kanske lyssnar på opera. Eller så lyssnar de på exakt det man tror.
Jag tänkte på detta tidigare i kväll då jag mötte en kille på vår gata. En snabbscanning: rätt lång och snygg, intressanta kläder, vackert hår, vita lurar i öronen. Han skulle kunnat vara nån sorts indieräv, kanske ha liknande smak som jag själv. Men med tanke på vad jag själv lyssnade på där och då kanske sannolikheten inte är så stor.
Eller. Undrar om snygga indiekillar också lyssnar på Patrik Isaksson?
Vårens trendfärg: gul
Jag har inget emot den nya tidens rapportering av modetrender. Däri räknar jag smart paketering som Sofis mode, alla tidningars ”modeexperter” och många av de modebloggar som står för både lättsamma och inspirerande intryck.
Men det jag inte kan förstå är hur vissa spanare sätter fingret i luften för att varje år förutspå självklara vårplagg som ”årets trend”. Ni vet exakt vad jag menar men för att tydliggöra det extra ska jag dra tre exempel.
1) Vårens trendfärg: gul
Varje år så här dags ser vi plocksidor och reportage som blandar nån gul sandalett med en orange väska och några H&M-klänningar i olika nyanser av gult. Rubriken? ”Vårens trendfärg”.
Jag vill hävda att gult är en färg som alltid kommer fram kring, säg, påsk för att sedan synas fram till sommarlovet ungefär då folk tröttnar och kryper ner i en pastellkulör i stället.
2) Jeansjackan
Förra våren matades vi med informationen att jeansjackan var årets trendplagg. Säg den som inte burit jeansjacka varje vår sen högstadiet? Inte jag dårå eftersom jag av någon anledning inte fick en jeansjacka förrän jag själv köpte en i gymnasiet, men sen dess har jag burit den i stort sett varje vår.
Jag vill hävda att jeansjackan är ett basplagg.
3) T-shirt med tryck.
Oavsett om det är Kalle Anka eller ett klatschigt texttryck har i alla fall inte jag märkt någon nedgång i tryckta t-shirtmarknaden sedan mitten av 90-talet. Vår generaton är praktiskt taget födda med ett ironiskt tryck på bröstet. I år sägs Disney-trycken vara heta men det var ju typ igår som Jennifer Aniston m fl gick omkring i de där Musse Pigg-tishorna.
Jag vill hävda att även t-shirt med tryck är ett basplagg.
Andra typiska basgrejer som brukar nämnas som vårtrender titt som tätt är marint (dvs randigt) och Converse-dojor. Ni har säkert fler exempel?
Nu kommer Filter
Jag kan inte riktigt förklara varför Filter-peppen är så stor. Men det är den. Antar att det har att göra med att jag inte har haft någon favorittidning på länge, behöver det känner jag, och hoppas att detta kan vara den.
Läser om premiärnumret i Dagens media och längtar till lanseringsfesten på torsdag. Jag har ett par nya högklackade skor som jag kanske måste premiärgå där och då, dagen till ära.
Filter är ett jättefint ord förresten, apropå de engelska ord vi pratade om häromdagen. Svenska ord är jag sämre att samla på tyvärr. Tänker absolut inte utse ”sommaräng” eller ”körsbärsblom” eller något annat krystat.
På svenska gillar jag ord med stuns, typ XXX (här tänker jag infoga något när jag kommer på ett)
Far och flyg
I morgon ska jag till Helsingfors för första gången i mitt liv. Synd bara att visiten bara varar exakt sex timmar och att jag förmodligen mest kommer se insidan av ett mötesrum.
Ser fram emot flygresan dock. Som alla vet är flygplansmat den bästa publika maten, näst efter den man får i skolan. På tredje plats: sjukhusmat. Mmm.
Hela och rena
Kollade lite på fattigmannens Filip & Fredrik igår: Erik och Mackan – Hela och rena. Jämför med F&F gör jag bara för att de i produktionen själva så gärna strävar ditåt, givetvis utan att lyckas. Det är snabba klipp (men inte snabba nog) och vetenskap blandat med galenskap (som är tråkigt ogalen).
Generellt är jag skeptisk till program där de först hittar på en sanning för att sedan försöka motbevisa den som en myt. Ett annat uppenbart exempel är Mythbusters där de skapar actionfyllda myter bara för att ha en anledning att leka med farliga ingredienser.
Nåväl, i gårdagens ”Hela och rena” åkte de till Gran Canaria för att ta reda på om man verkligen blir utvilad efter en veckas charter. Hur tänkte de då?! Är det någon som använder just ”vila” som argument för en resa till bargator, grisfester och loppbitna madrasser? Om nu redaktionen är sugen på att flyga till värmen tycker jag de kan göra det utan att hitta på någon lam ursäkt.
Sen tycker jag i och för sig att svensk snusk-tv är rätt välkommen, vi har väl inte haft något lokalt Jackass sen Wimans på ZTV? Igår testade de bland annat barnpoolsvatten och offentliga toaletter, längre fram ska de testa runkbås och blodiglar.
Jag tänker inte titta.
Guitar hero, popquiz och Chapel hill
I ena örat har jag jobbets Guitar Hero-battle, där jag spelat så länge att jag fått värk i r*nkgitarrmuskeln. I det andra jag har (på för låg volym) Anastelles popquiz* via bambuser på Nöjesguiden**. Jag har själklart tagit alla viktiga band: Meatloaf, East 17 och Midi Maxi Efti.
Det dåliga med att börja kvällen med after work klockan fem är att det är så långt kvar till kl 03. Tänkte gå på Chapel hill crew ikväll!
* hur det ser ut kan man se här.
** Anastelle är instängd i sin lägenhet i en vecka, och borde vara klar i helgen typ? Popjunkiefakta: det här tre år gamla inlägget, från när bloggen var jätteny, är det fortfarande många som hamnar på via google.
Haberdashery
Har jag någon gång bloggat om mitt favoritord på engelska? Haberdashery. Översätts nog bäst till sybehör. Jag älskar det och blir larvigt smajlig bara jag tänker på det. Haberdashery!
Nu öppnar en butik i Stockholm som heter så. Invigningspartaj i morgon. Detaljer som följer:
HABERDASHERY
BUTIKSINVIGNING
FREDAGEN DEN 7 MARS
PRESS 17:00
HERKULESGATAN 24
STOCKHOLM
På fredag slår Haberdashery upp portarna.
Haberdashery har finkammat världen på den mest intressanta etiketterna inom denim och konfektion.
En butik med handplockade produkter med fokus på denim och vad det från början stod för.
Haberdashery presenterar en rad etiktetter som är nyheter för Sverige; Flat head, Free Bee, Iron Heart, Mack Daddy, Good Enough, Van Laack, men också välkända märken som bland annat; A-life, Bayicon, Edwin, Fjällräven, Miska, Nike, Stussy, Ralph Lauren Sugar Kane mfl.
Butiken kommer även kunna erbjuda uppläggning av jeans på en chain-stich maskin så nu behöver inte den kräsne skicka sina byxor till England längre.
Välkomna!
Ni kommenterar