I sista stund
Hade tänkt hoppa av #blogg100 men så ångrade jag mig.
- Posted using BlogPress from my iPhone
Stark
Jag ville skriva någon rad apropå Claras inlägg om varför hon tränar. Jag skriver under på så mycket i det hon säger!
Att som hårt arbetande tvåbarnsmamma vara det starkaste jag någonsin varit i mitt liv. Det är en av de största saker som hänt mig de senaste åren.
Men mer om det en annan gång för jag måste 1) återhämta mig från kvällens fantastiska pass och 2) jobba lite.
#blogg100
Generationsboende

Familjen vi köpte lägenheten har haft den sedan byggåret på 1960-talet. I femtio år har samma familj levt och vårdat det som nu ska bli vårt hem för lång tid framöver.
Och det är så känslosamt! Alla små tecken på att människor har levt hela sina liv här, och att vi nu har ansvaret att ta rummen vidare in i nästa epok.
Som i det rum som ska bli Levis. Där den här tapeten fanns under lagren.
Sist den var i ljuset var det 60-tal och familjens tonårsdotter bodde i rummet med den sneda väggen. Nu har hon precis städat ur det sista från sina föräldrars lägenhet.
Sorgligt och fint på samma gång.
#blogg100
Vegetarian på stan
Vi håller ju på att dra ner på köttätandet i vår familj.
Jag skulle vilja fråga er vegetarianer om råd. Vad äter ni/vad köper ni till era barn i en situation då vi köttisar väljer stödkorven? Det vill säga den som räddar alla typer av blodsockerfall och ser till att berörda parter åtminstone får i sig något som liknar mat och inte är godis.
Jag vill verkligen försöka ge mina barn något annat än korv när de behöver något snabbt och smart. Men alternativen i min hjärna stannar vid följande: frukt, risifrutti, knäckemackepacke. Korv finns ju precis överallt, men mer hälsosamma eller bara köttfria alternativ, är inte lika vanliga.
Men något annat som jag inte tänkt på måste ju finnas?
Tack snälla.
Helga vilodagen
Efter förra veckans flyttcirkus och kommande veckas superintensiva schema med stora jobbprojekt, flera kvällsmingel, tillfälligt boende och renovering gjorde jag idag det enda rätta: jag vilade.
Efter 9 timmars nattsömn och ytterligare 2 timmars vila mitt på dagen, en sträckläst bok och massor av äppelpaj känner jag mig redo för en ny vecka.
Ska bara sova en lång härlig natt till först.
Godnatt!
#blogg100
Dagen i tre ät
1. Lunch åt vi på Pannkakshuset på Ringvägen. Lite oorganiserat ställe men väldigt goda pankisar. Pluspoäng för äggfri smet till familjens allergiker.
2. Middag lagade vi hemma. En helt sjukt god laxpasta med lime och honung. En hel stor portion kvar, den sparar jag till efterträningslunch på måndag. Längtar till både träningspass och matlåda!
3. Kvällsi intar jag i detta nu. Dricker bubbel, äter kex och typ inhalerar ost. Köpte nämligen min finostfavorit idag: Brillat-Savarin. Kan ej sluta äta.
God lördag från eder livsnjutare!
#blogg100
Vi gjorde det + Söder
I onsdags kväll kändes det helt hopplöst och oöverstigligt. Nu tittar jag tillbaka på det och tänker: ”var det så himla jobbigt egentligen?”
Att flytta alltså.
Och jo, det var det.
Men även om vi är trötta är vi glada och förväntansfulla. Vi har nämligen fått låna en lägenhet på Söder medan vi renoverar nya lägenheten. Och i helgen ska vi inte göra något praktiskt alls.
Vi ska bara njuta av att ha Söder som hemmakvarter – det var ju åtta år sedan sist.
#blogg100
Arrested Development

Det är lika bra att jag erkänner att jag aldrig riktigt fastnat för Arrested Development. Det kom i en tid då jag inte kollade så mycket tv och jag har aldrig tagit mig tid att kolla ikapp heller. Men så kom Netflix och nu har jag sett hela härligheten ända från start. Och det är en av de absolut bästa serier jag någonsin sett. Den är så skruvad och så snabb och så annorlunda. Under mitten av säsong två kände jag efter varje avsnitt att det inte kan bli bättre än så här.
Men det kan det! Idag blev det klart att den efterlängtade fjärde säsongen släpps den 26 maj. 15 avsnitt, alla på en gång, bara på Netflix.
Det finns väl egentligen bara ett sätt att sammanfatta den nyheten på?
I’m afraid I just blue myself.
#blogg100
Golv
Jag har bloggat i ca 70 dagar i rad nu, och det har jag inte gjort sedan mitten på nollnolltalet. Det är för det mesta både enkelt och roligt.
Men det är också svårt att skriva dagens blogginlägg om något popjunkigt när allt jag kan tänka på är golv. Golv, golv, golv. Trä, linoleum, gummi, betong. Alla får vara med!
Men vilket ska vi ha i vår lägenhet?
Ber att få återkomma i frågan.
#blogg100
Yohio

Min son älskar Yohio. Alla hans klasskompisar älskar Yohio. Och jag kan inte tänka mig någon vettigare förebild för mitt lilla barn just nu, så jag älskar också Yohio.
Att en sminkad sundsvallspojke med mjuk utstrålning och stort självförtroende på kort tid kan bli förebild för en hel barnageneration tycker jag är viktigt. Inte så mycket för barnens skull, för jag tror att dagens ungar accepterar mångfald i rätt mycket större utsträckning än när jag själv var barn, exempelvis. Men det jag blir allra mest glad över är att Yohio-barnens idoliserande kanske/förhoppningsvis/förmodligen utmanar föräldragenerationen att acceptera och engagera sig i oliktänkande.
Och av samma anledning blev jag glad när jag läste att Klara jobbar med en dokumentärserie om Yohio.
#blogg100
Flyttjunkien
När man flyttpackar minns man hur jobbigt det är och att man aldrig mer ska gör det igen. Lite som att vara bakis eller föda barn.
Jag är just nu inne i guvajobbigt-fasen och tänker aldrig någonsin flytta igen.
Tidigare idag försökte jag räkna mina flyttar genom åren och kom fram till ungefär följande:
Jag har bott på 4 adresser i Eskilstuna; mitt föräldrahem i 18 år och sedan tre olika små lägenheter under åren efter gymnasiet.
1997 och 1999-2001 bodde jag på 8-10 adresser i London. Jag minns ärligt talat inte alla längre, vissa var så flyktiga och det börjar vara så länge sedan. Men jag har bott både norr och söder om Themsen. Mest norr.
När jag pluggade i Sundsvall bodde jag på 2 olika adresser. En studentlägenhet jag delade med en annan kille, ett kollektiv där vi var fem.
Här i Stockholm har jag bott på 3 adresser, och flyttar snart till min fjärde.
Det blir minst 17 stycken flyttar. Jättemånga för en sån tryggis som jag!
Har ni flyttat många gånger?
#blogg100
Ingen chipsblogg direkt
”Mamma, den där sidan du brukar skriva på, om chips och sånt. Kan du skriva om mig där?”
Min son, som är ombloggad sedan födseln, pratade för första gången om min blogg häromdagen. Han undrade hur många som läser och om jag kunde berätta om hans träningsprestation. Han gick nämligen en snitslad bana i vardagsrummet i 30 minuter. Fram och tillbaka utan att stanna.
Så, nu har jag skrivit om det.
Nu ska jag se till att utbilda honom bättre om vad Popjunkien egentligen handlar om. Chips liksom?!
#blogg100
Pavlova
.jpg)
Jag tycker det är så mysigt att följa internetbekanta under långlediga helger. Lite sol och ledigt och vips flödar bloggar, Instagram och Facebook över av bilder på föräldrar, släktingar, barn, djur och festmat. Omkring hälften av alla bilder jag sett tycks innehålla någon form av påsktårta. Flera av de jag följer har ätit Pavlova.
En australisk efterrätt som innehåller surt, sött och vispad grädde, som jag varken lagat eller ätit någon gång? Blev så klart vansinnigt sugen på att göra en själv.
Så i morgon tänkte jag begå Pavlova-premiär, inklusive hemmalagad lemon curd
(Jo, vi har faktiskt tagit påskledigt från flytten vi med. Insuper lantluft etc.)
#blogg100
”Auburn cockrocket”

Varje gång jag ser autocorrect-länkarna delas på Facebook tänker jag att jag inte kommer skratta. Men varje gång skrattar jag så jag får ont i kroppen.
När jag läste de 30 roligaste försöken att ta sig ur autocorrect-knipan igår mådde jag till och med lite illa, så mycket flabbade jag.
Men jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad det är som är så kul. Vissa av dem är ju så uppenbart påhittade. Det måste vara igenkänningsgrejen och tanken på att hamna i en sån situation själv.
Inte för att det någonsin skulle kunna hända mig. Jag har självklart inte autocorrect igång eftersom det då är helt omöjligt att skriva sms. ”Auto crustacean” stjälper ju oftare än den hjälper.
#blogg100
Jean Paul Gaultier på Arkitekturmuseet

© Pierre et Gilles
Ni kan ju gissa om denna lilla popjunkie är i extas över sitt nya uppdrag?
I sommar visar Arkitekturmuseet utställningen The Fashion World of Jean Paul Gaultier: From the sidewalk to the catwalk. Och jag ska jobba med kommunikationen för den!
#blogg100
Ny väska
Okej. Rensade skåp i all ära men på min lista över unn i vårens tid står två saker:
1) En ny väska. En tidlös i bra kvalitet som kan ersätta flera av mina uttjänta.
2) En bikerjacka. En tidlös i bra kvalitet och klassiskt snitt som kan leva länge i min garderob. Till skillnad från de otaliga andra bikerjackor jag köpt och sålt vidare genom åren.
Den senare kan jag eventuellt ha lokaliserat i en affär men har ej provat. Den första har jag definitivt hittat. Nämligen den här snygga grå saken från Wera på Åhléns.
Jag var egentligen där för att använda upp min 20%-checkar (älskar dem, så smarta!) på foundation och puder, men kunde inte motstå detta lilla unn för den tredje checken.
Återstår att se när jag ska lyckas använda den i den vardag som just nu innebär träningsväska 3 av veckans 5 arbetsdagar.
#blogg100
Tusen möjligheter, t ex ett piano
Att nya lägenheten har väggar i stället för öppen planlösning kommer förbättra vårt liv på så många olika sätt. En sak jag jag precis kom på är att det stora fina vardagsrummet med hela väggar och dörrar till exempel skulle kunna innehålla ett piano. Det första boendet i mitt vuxna liv som är tillräckligt rymligt för ett instrument.
Min plan är att våra barn ska ärva sin pappas supermusikalitet och att jag ska vara en såndär ”balettmorsa” som tvingar mina barn att bli bra på det jag själv aldrig lyckades med. I mitt fall: kan knappt spela Kalle Johansson trots NIO år i musikskolan. Trots att jag tragglade ledmotivet till Pianot som hemläxa i flera av de åren!
Nä, ska det bli något piano spelat på en sandstrand (så stökigt?) i den här familjen får jag hoppas att mina ungar fastnar för det.
Jag får vara den som hjular i bakgrunden i stället.
Om jag kunde hjula menar jag.
#blogg100



Ni kommenterar