Temavecka djupa upplevelser, del 3

Detta är del tre i en serie om djupa popkulturella upplevelser. Läs del ett och del två här.

3. Jag förbjuds att titta på Dawsons creek
De två första delarna blev så långa så nu ska jag skriva en jättekortis. Även den om en sorglig/melankolisk upplevelse. Jag vet att året var 1998 för jag vet i vilken soffa och i vilket vardagsrum detta utspelade sig.

Jag var lite post-tonåren- och pre-livet-fundersam och tyckte inte så mycket var kul. Jag gick en utbildning som inte passade mig och extrajobbade på ett jobb jag kunde utantill. Året innan hade jag gjort mitt första försök att bo i London men inte riktigt passat in, den här säsongen gav jag min hemstad en sista chans. Jag visste ännu inte att jag skulle ge London en förnyad och lyckad chans, och att snart jag skulle lämna hemstaden för oöverskådlig framtid/för alltid.

Där befann jag mig den dagen dÃ¥ min sambo förbjöd mig att titta pÃ¥ Dawson’s creek för att jag blev sÃ¥ ledsen efter varje avsnitt. Ett utslag av min allmänna sinnesstämning tror jag nu i efterhand. För sÃ¥ väldigt känsloladdad var väl inte den serien?! Hans förbud var sÃ¥ klart mer skämt än allvar, men än idag förstÃ¥r jag honom.

Jag minns för övrigt två andra tv-upplevelser från den här tiden. Inte för att de varit livsavgörande på något vis, men vad vore en popjunkie utan små menlösa tv-minnen?

1. I ett numera klassiskt brÃ¥k ropade jag nedsättande om min killes tv-smak: ”men du gillar ju bara roliga klipp! Och tecknat!” Sa jag, som grät till Dawson’s liksom.
2. Jag som vuxit upp på landet utan parabolantenn hade för första gången tillgång till TV3. Jag kollade repriser av Melrose Place och Simpsons varje dag, två serier som jag hört talas om mycket med dittills aldrig sett. Om man missade em-avsnittet av Melrose kunde man ta igen det morgonen efter, ca kl 09.30.

Dela: