Popjunkien

Project Runway S08

Project Runway är en av mina absoluta favoriter i realitygenren. Dels för att fokus oftast är mer på det kreativa än på relationerna mellan deltagarna. Dels för att de syr – en av de sysslor jag verkligen tycker om och en kunskap jag är riktigt stolt över att ha. Tack till min mamma som lärde mig och fortfarande coachar mig när jag fastnar.

Jag har följt alla avsnitt slaviskt men var redo att hoppa av efter de katastrofalt tråkiga säsongerna 6 och 7. En stökig flytt från Bravo till Lifetime, från New York till LA och tillbaka igen, ledde till tråkiga deltagare och tråkiga utmaningar. Vilka som vann har jag redan hunnit glömma, ännu mindre minns jag deltagarna från säsongerna som till och med gud glömde.

Så när nu åttan började för en månad sedan var jag inte så sugen. Men hej vad jag blev positivt överraskad! Redan i första avsnittet fick designerna en oväntad och annorlunda utmaning, och även i nästkommande avsnitt fick de göra något som jag tror de tävlande aldrig gjort förut. Behövligt med nya grepp för både tittare och deltagare. Dessutom har de ett ovanligt färgstarkt persongalleri i år och alla typer finns representerade. Den arrogante elakingen, han som skyller på språkförbistring, han som skyller på modellen, hon som är för gammal, hon som är för duktig, han som är en känslig kuf med extrem talang etc etc.

Efter varje avsnitt stämmer jag av mina åsikter med initierade fanbloggen Project Rungay (spoilervarning!)

Jag kanske återkommer i ämnet, jag skulle vilja skriva en rad om varför jag ser Heidi Klum som positiv mammainfluens både när det gäller mode och kropp. För jag tycker att man får tänka kropp både som gravid och nyförlöst.

Men ni vet ju hur det brukar bli när jag i förväg utlovar kommande inlägg: jag hinner sällan skriva dem. Tjata på mig!

 

Mitt sommarlov

Oj, hur gick det så här lång tid innan jag skrev? En sak är säker: jag tog i alla fall ingen såndär semester från internet som många deklarerade innan sommaren. Tvärtom, jag har nog aldrig tidigare läst så mycket internet som i år – iPhone plus nattmatning av bebis är en fantastisk kombination.

Men skrivandet blev det inte så mycket med som ni märker. Smyger igång med en klassisk Alexandra-enkät som jag sommarifierat.

SOMMARENS VILL HA: en ny garderob. Jag är just nu i twilightzonen mellan gravidtajts och fodralklänningar. Jag är inte särskilt tjock, bara inte jag än. Så i helgen skänkte jag två säckar kläder – hösten ska rivstartas med en uppgradering av ALLT. (Tjuvstartade med ett reafynd: en skinnklänning för 74 kronor).

SOMMARENS KLÄDSEL: väldigt 90-tal: linne och kort kjol eller cykelbyxa. Skor med traktorsula. Jag har varit oinspirerad – mest eftersom jag inte vet vilken stil jag kommer ha och hur kroppen kommer se ut när det är klart.

SOMMARENS SMINK: mindre än vanligt, för dagen innan Levi kom färgade jag ögonbryn och fransar för första gången. Vilken grej! Jag fick ansiktshår som matchade resten!

SOMMARENS FRISYR: uppsatt och solblekt. Jag håller ju på med ett blekningsprojekt som ska färdigställas nästa vecka. Målet är Billie Pipers färg om ni minns? Vilket gör att jag tillfälligt är blondare nu än jag varit på 20 år.

SOMMARENS HÄNDELSE: jamen Levi så klart. På andra plats bröllopet mellan vännerna M och E. Äntligen!

SOMMARENS LÅT: radioreklamen för 118 800 som sjungs med ”snygg” ”tjejröst”. Jag har kört mycket bil i sommar och har väl snittat den här låten tre gånger om dagen på bilradion. Varje dag.

SOMMARENS PLANER: när nu barnet kommit har jag på allvar tagit tag i planeringen av vår australienresa. En repris på förra föräldraledigheten är det tänkt.

SOMMARENS SAKNAD: eftersom vi var på landet en hel månad i sträck har jag mest saknat stan och rutiner. Lyxigt att vara med familjen på min barndoms gård hela sommaren men GUD vad jag BEHÖVER stan. Jag är som Underbara Clara fast tvärtom (vilket givetvis är en komplimang till Clara, inget annat, älskar’na).

SOMMARENS SJUKA: Bobo var tydligen allergisk mot myggor. Några bett var så illa att han inte kunde gå utan att halta och ena armen svullnade upp till dubbla storleken.

SOMMARENS DROG: tydligen vanligt vin, för efter ett endaste glas bubbel på ovan nämnda bröllop blev jag som Ozzy Osbourne. Skyller på sömnbrist och resthormoner efter graviditeten. För förra veckan drack jag ”som vanligt” med Johanna och levererade som en normalkväll.

SOMMARENS ROLIGASTE: är barnfamiljsrelaterat. Den här sommaren har jag knappt gjort något som jag själv tycker är kul (utöver internet och böcker). Jag har bara vallat runt barn i olika storlekar på olika för dem anpassade evenemang. Men två visade sig vara riktiga pärlor även för mig.

1) barnteater med Rita Prick på Sagostigen. Jag hade roligare än barnen! Jag skrattade högt! Jag återberättade skämten när jag kom därifrån!

2) Superhjältekonserten med Supersnällasilversara och Stålhenrik. Åh vad fint det var att se Bobo bli alldeles starstruck. Det här var också startskottet för den totala superhjältegalenskap som hela familjen hamnat i. Min roll är att göra superhjältemasker, nu ikväll gjorde jag en lila Power Ranger och en Spiderman. (Det här känns längesen).

SOMMARENS KÖP HYRA: hyrbilen! Vi lämnade tillbaka den igår efter fem fantastiska veckor av frihet. Hela familjen har verkligen älskat att ha en egen bil. Kanske blir det här året då vi faktiskt köper oss en bil, och reser som (jag inbillar mig att) vanliga tvåbarnsföräldrar (gör).

SOMMARENS HUMÖR: under utveckling kan man kanske sammanfatta det? I juni ganska stressad men utsövd, i juli helt overkligt trött och disträ (Levi sover på dagarna och är vaken på nätterna), mot slutet av juli väldigt bortkopplad, nu i augusti bortkopplad med ökande puls.

Det är bara tre veckor kvar tills jag börjar jobba igen så jag är något otålig men ändå tillfreds med tillvaron och mina val. Familjesommaren var härlig men jag tänker vara extremt ego nu de här sista veckorna. Bobo på dagis, bebisen rätt lätthanterlig, nu ska JAG få lite utrymme också efter en hel sommar av aktivitetstvång (ja, jag är som ett barn när det gäller egentid).

SOMMARENS ORD: superhjälte kanske? Eller tvåbarnsmamma.

 

Persbrandt minns Televinken

Iiih. Min kollega Mari har intervjuat Mikael Persbrandt! Om favoritprogram på tv, vem som äger fjärrkontrollen hemma hos dem och om känslorna för Gunvald Larsson.

Han bjuder också en fantastisk sägning som jag tänker börja använda så snart jag kan: ”det är skillnad på skit och pannkaka”.

Läs hela intervjun på VOD-bloggen.

 

Tidningen Vi skrev visst om bröllopet!

I majnumret av Tidningen Vi berättade chefredaktören att man beslutat att inte skriva en enda rad om det kungliga bröllopet.

Just därför var det kul att deras intervju med Lisa Nilsson i samma nummer indirekt faktiskt handlade (lite) om bröllopet.

Man får följa Lisa till skräddaren där hon provar den dyraste klänning hon någonsin sytt upp, inför ett hemligt tillfälle som anges som mycket speciellt. Reportern konstaterar att provtillfället ”känns en smula högtidligt, som inför ett bröllop”.

Och det var det ju också! Eller nästan ett bröllop. För nu vet vi att tjufemtusenkronorsklänningen var den som Lisa bar då hon gjorde Utan dina andetag på den stora konserten för Victoria och Daniel, kvällen innan bröllopet.

(om jag hade betalat Camilla Thulin 25 lakan för en skräddarsydd klänning hade den sett betydligt pampigare ut, och snyggare, och mindre tantig, mindre rosa mm mm).

 

Glastonbury 2010 och festivalkläderna

2006 och 2010 har jag fött barn omkring midsommar vilket gör att det hemma hos är totalt oplanerat och odramatiskt idag. Vi softar mest och det enda inslaget av fir är den jordgubbstårta jag håller på att mecka och den efterlängtade skumpapremiären jag tänker begå senare idag.

Samtidigt håller jag ett öga på nätet, närmare bestämt rapporter från Glastonbury. Inte så mycket för musikens skull som bilder på vad kändisbesökarna har på sig. Alltsedan Kate Moss klafsade omkring i Hunter-stövlar med Pete Doherty på armen har det blivit ett måste för mig. Om festivalklädsel förr om åren var lika med torrt, varmt och bekvämt handlar det numera lika mycket om snyggkläder och fashion statements.

Än så länge är det skralt med bildrapporter från årets besökare. Men det är tydligt att årets festival är den stora twitterfestivalen. Många medier verkar lägga det mesta krutet på att livetwittra. T ex BBC, Grazia, Q Magazine och NME. Och festivalen själva. Hashtagen som gäller är #glasto.

Så medan vi väntar på årets bilder kollar vi på gamla. Både Instyle och BBC summerar 40-årsjubilerande festivalen i varsin bildspecial. Den här från 1995 är både gullig och tidstypisk tycker jag.

Grazia kör en ”fash off” där de jämför vem som lyckats bäst genom åren. Kate Moss eller Alexa Chung?

Alltid Kate säger jag.

 

Soundtracket till Levis första vecka

Tre låtar jag kommer förknippa Levis födelse med. Helt oredigerade och oskämsiga.

Vi hade inte förberett en spellista att ha med på BB, jag är alldeles för vidskeplig för att räkna med att sådant ska komma till användning. Det blir ändå aldrig som man tänkt sig och jag skulle skämmas ihjäl om jag kom med en musikmaskin till BB. Känns så innerstadsberäknande på något vis. Men jag ångrade mig i stunden. När jag hade så ONT och det var så TRÅKIGT att vänta och föda, vänta och föda, vänta och föda. Då hade jag gärna lyssnat på musik jag tycker om.

I stället blev urvalet så här:

Million pieces med Tove Styrke. Mobillyssnade säkert 30 gånger på raken, när Levi och jag bodde på sjukhus medan han försökte lära sig att käka. Jag tycker den här förhandssnutten är jättecatchy och nu läste jag att det är Adam Olenius från Shout Out Louds som skrivit den. Att Tove sjunger rätt knackig engelska får man ta, hon är ju trots allt bara 17 år. Jag är så nyfiken på hela låten och den Tommie X-stajlade Tove. Ge oss allt nu!

Special needs med Placebo. Samma sak här. Fast på ett barnsjukhus utan musikmaskin, med dålig mobiltäckning och med bara basutbudet på tv:n. Plötsligt kom jag på mig själv med att gnola den här gång på gång. Det är något i frasen ”I guess I thought you had the flavour” som påminner om något och gör att den ofta smyger sig på mig utan att jag vet varför. Och så otillgängligheten i att inte kunna lyssna när man allra helst vill. Slutade med att jag iPhonade fram texten och sjöng själv. Jag ger alltså mitt barn gothinfluenser med modersmjölken (dvs flaskmaten).

Upplev mer med Bredbandsbolaget. En härlig låt som… nej jag skojar! Den här låten har letat sig in under huden på mig och jag får inte bort den. Jag hör den i min hjärna säkert 100 gånger om dagen och det har gått så långt att jag när jag hör andra reklamlåtar om bredband tror mig höra den här. Vad ska jag göra?!

 

Levi har litterära födelsedagskompisar

Kändisfödelsedagar var länge ett återkommande inslag här på bloggen. Jag har genom åren konstaterat att jag fyller samma dag som Snoop Dogg och Dannii Minogue, min man samma dag som Leila K och Nina Persson, och Bobo firar samtidigt som Cyndi Lauper (dvs igår!)

Med en ny familjemedlem måste vi ju kolla: vem fyller år samma dag som Levi?

Börjar med att konstatera att det inte verkar inte vara en så vanlig kändisfödelsedag. Enligt Famous birthdays är det bara sex stycken som är födda just 16 juni. Att jämföra med 13 st dagen innan och 12 st dagen efter.

Men nu är det ju inte kvantiteten som spelar roll, utan kvaliteten. Och det visar sig att en av de här få kändisarna är ingen mindre än Joyce Carol Oates. Underbar fölsekompis om du frågar mig.

Kollar vi svenska kändisfödelsedagar är antalet fler och även här finns det författarkopplingar. Inte mindre än två akademiledamöter är födda samma dag: Östen Sjöstrand och Torgny Lindgren.

Så fint! Han kanske blir en världsberömd, stilbildande författare. Eller åtminstone en svensk akademiledamot!

(Eller gängkrigande rappare som Tupac Shakur).

 

Levi

Jag har nog överdrivit namnfrågan en aning. För det visade sig att mitt favoritnamn även var min mans favvo och inom fyra dygn var det spikat och klart.

Han heter Levi.

 

GP bjuder på lyxsoppa

Ni har kanske redan sett GP:s gigapan från bröllopet? En bild som utgörs av flera hundra småbilder som tagits under en tiominutersperiod, och sedan sammanfogats till en jättezoombar bild. När man klickar på den kan man zooma in och se små detaljer med superskärpa.

Klicka här och börja lattja.

Borta på Flashback finns sedan länge en tråd där folk försöker hitta kända ansikten, roliga detaljer, redigeringsmissar etc. De var bland annat snabba med att se att Daniel Westlings ansikte syns speglat i fönstret på båten, samtidigt som han i en annan del av bilden vandrar upp mot slottet med Victoria.

Många kommentarer är långsökta och krystade, men flera också väldigt roliga. Jag skrattade så bebisen vaknade åt den här.

 

The Runaway, Daniel och jag

Oj vad det är roligt att skoja med andras dåliga musiksmak. Daniel och Victoria önskar Roxette på kronprinsessbröllopet?! Reinfeldt gillar Da Buzz enligt Svd:s spotifyundersökning! Hahaha kolla på dem som är sämre än alla som faktiskt har God Smak.

Eller? Personligen är jag inte så intresserad av det där. Låt folk gilla vad de vill. Plus att jag föredrar ett ärligt svarat Da Buzz framför inkvoterat ängsliga svar som Marit Bergman (Ohly i en tidigare intervju som fastnat hos mig pga just ängsligheten).

Med detta sagt ska jag uttrycka en uppriktig glädje över att Daniel Westling och jag har samma favoritlåt med Carola. Enligt uppgifter i media önskade han särskilt The Runaway! Framfördes av Carola herself på bröllopsefterfesten.

 

Bebis!

Lillebror kom igår efter en tiotimmarsprocess som började på ett café på Gullmarsplan.

Precis som storebror föddes han med en Stålmannen-arm sträckt över huvudet.

Data: v 38, 16 juni, kl 19.01, 3 205 g, 50 cm.

Bra hår.

(Förmodligen namnlös i 3 mån till).

 

All the single ladies

Följande inlägg innehåller spoilers från filmerna Sex and the City 2 och Alvin och gänget 2. Ha ha ha!

Igår kväll såg jag SATC 2 och den var precis lika dålig som alla sagt. Läs alla andras recensioner och de stämmer. Jag kan bara tillägga att jag så länge de var kvar i New York tänkte ”sååå farlig är den väl inte?” men när de sedan kom fram till Abu Dhabi så nästan dog jag pinsamhetsdöden varannan scen. Fy fan!

Tidigare samma dag hade jag tillsammans med min son sett Alvin & gänget 2 (igen). Den har jag tidigare skrivit om här.

Och av en tillfälllighet som bara nästan kan klassas som slump förekommer Beyonces ”Single Ladies” i båda filmerna. Om förekommer är lika med slaktas i cover-version.

I SATC är det Liza Minelli som mimar sig igenom den under ett bröllop, i Alvin & gänget är det Chipettes som squeekar sig igenom den under en musiktävling. Och då var ändå den senare versionen den bästa. Jämför själva!

 

Vad heter kändisbarnen?

Ylva frågar i kommentarsfältet om en blogg som jag skrivit om som behandlar namn på kändisbarn. Jag rotar i arkivet och hittar egentligen bara ett inlägg: Kändisbarn som heter Ava (då var antalet uppe i åtta, och sedan den texten skrevs för två år sedan har det tillkommit flera stycken till).

Min främsta källa för allt som rör kändisbarn är Celebrity Baby Blog. Men sedan ihopflytten med People har innehållet blivit så oändligt svårt att söka i och man hinner inte scanna av alla (många) inlägg löpande.

Celebrity Baby Scoop verkar också ha en massa uppdaterad info, och på högerkanten har de kategoriserat på just namn. Vet man vad föräldern heter i efternamn kan man utläsa vad barnet heter i förnamn.

Jag hittade också ett ett namnquiz hos Expressen – kan det ha varit länken du sökte Ylva?

Namnfrågan är i högsta grad aktuell hos mig nu, med en bekräftad pojkbebis i magen, och ett icke-spikat namn. Jag som helst hade velat undvika en långdragen process den här gången.

Kriterierna: inget på B, det måste gå att uttala på engelska utan att för den skull vara typ Archibald och det ska helst inte vara FÖR vanligt, men det måste inte vara prick lika ovanligt som Bobo.

Förslag?

 

Aldrig i MIN chokladkopp i alla fall

Helena har nog en intressant poäng om surkärringar i det här inlägget men jag förmår mig inte läsa förbi inledningen. För jag fastnade i en så äcklig detalj.

I Camilla Läckbergs böcker doppar de tydligen smörgåsar med ost och kaviar i varm choklad.

Alltså: ost OCH freakin’ kaviar doppas i varm choklad?!

Jag måste kräkas.

 

Gissa sandalen! Eller: det är svårt att köpa skor

Efter en vecka i sjuksängen stapplade jag mig in till Hasbeens-utförsäljningen i morse fast jag redan innan visste att det skulle vara förgäves. De få par som jag tycker är snygga (de med hög klack) är ännu för aktuella för att reas ut, och eftersom rean pågått sen igår fanns det heller inte så mycket kvar av det mindre snygga.

Därför sitter jag nu och beställer skor på nätet i stället. Och förundras över den sjuka kategorisering som förekommer i skobranschen. Att inspirationsshoppa skor online är typ hundra gånger svårare än det är att göra live. Fast man VET att det finns bättre grejer på nätet än i butiker. Två exempel (bland många, många):
(Läs mer…)

 

Har inte tid för Gaga

Lady Gaga ÄR hemskt cool och ÄR nya Madonna och ÄR drottningen av både MTV och Yotube. Det ÄR hon. Men jag kan inte låta bli att bli stressad av så här långdragna och intetsägande videos. Nästan tio minuter för att framföra en låt? Jag har inte tid!

Samma sak med förra videon Telephone. Alla bara ”åååh Beyonce” och ”åååh Gaga visar att hon har en TJEJKROPP” och länkade livet ur sig.

Jag bara *snabbspola*.

 

Jag kastar sten i glas(ögon)hus

I Svensk Damtidnings bröllopsguide som kom ut förra veckan är jag intervjuad i egenskap av PR-människa. Köp den och läs om hur Daniel Westling ska hantera sitt ”nya liv”. Jag är rätt nöjd med råd som byt frisyr (hej, jag ÄR ju hårbloggen) och bli en jämställd hemmapappa. Jag flikar också in att han borde byta till lite modernare glasögon, kanske några formgivna av släktingen Oscar Magnuson.

Bara det att jag råkar kasta sten i glashus. På bilden som togs av legendaren Charles Hammarsten har JAG glasögon på mig. Och mina är i princip exakt likadana som Daniel Westlings. Ooops!

Min ursäkt är att jag är gravid. Man får sämre syn av att vara gravid och rekommenderas inte byta glasögon då. Så snart jag är klar med babygrejs ska jag fixa både linser och fler roliga bågar. Jag vill bland annat ha såna snygga som Linda K men jag måste ha flera par för att kunna byta. Är så TRÖTT på att ha ett enda utseende jämt.

Min jakt på nya bågar kommer ni kunna följa på Amelias glasögonblogg – ska bara leverera en bebis först.

Terese och Rebecca Blog Awards

Tack till Felicitas för bilden från Blog Awards i höstas. Jag och Sparkibaken-Terese på bilden. Båda har vi betydligt större magar just nu…

 

Musik från 2001

Mitt nya bloggknark Tommie X länkade den här låten och jag hade glömt. Den är så braaa! Minner mycket om slutet av perioden London och början av perioden Sundsvall för mig.

Så jag lade in den i min nollnolltalslista på Spotify. Jag har inte varit inne i den sen nya versionen kom, såg att det är 100 pers som prenumererar på just min lista. Vilket ansvar!

*lägger in schlager för att retas*

 

Filip och Fredriks podcast

Nu har jag lyssnat på Filip och Fredriks radioprogram och kan konstatera några saker:

Jag trodde JAG blandade svenska och engelska lite väl mycket ibland men inget slår de här två. Filip mest men även Fredrik, som inledningsvis stod för den fantastiska meningen ”om jag ska provida… eh kontexta litegrann…”. Filip pratade sen om biopics säkert tio gånger.

Det är lika stressigt att lyssna till dem i det här formatet som att titta på dem i exempelvis På Spåret. De vill så himla gärna vara först med varje skämt och varje onödig fakta att de nästan fysiskt brottas om ljudutrymmet. Vilket gör att de drar lite väl banala slutsatser ibland: de tror att svenskarna äter mycket thaimat nuförtiden för att svenska män ”importerat” kvinnor hit. Eller så hänger det ihop med att en halv miljon svenskar semestrar i Thailand varje år?!

Nåväl. Det här ska ju vara ett snabbt och spontant format så jag ska inte analysera sönder det. Allt som allt ett helt ok första försök i genren. Men om man får hoppas på roligare gäster nästa gång så gör jag det. Kanske något så vågat som en tjej?

Nu är ju gästerna i ett F&F-program alltid sekundära men det blev så plågsamt tydligt vid ”intervjuerna” med Håkan Hellström och Dr Alban, då intervjuobjekten inte fick säga något alls egentligen.

 

Big Inn i Köping

Mig passar ett nytt radioprogram från Filip och Fredrik alldeles utmärkt. Jag har kört en stenhård podcastvår och när jag ibland är gravidvaken på nätterna är det just radio jag använder för att tvångssomna igen.

Därför har jag ännu inte hunnit lyssna på ovanstående program, men jag hörde åtminstone inledningen igår. Och log åt att programmet startar på parkeringen till Big Inn i Köping.

Big Inn är ett köpcentrum som invigdes på 80-talet någon gång. Och som jag då tyckte var så otroligt exotiskt och spännande. Ett centrum med flera butiker! Jag bodde ändå i Eskilstuna men det var alltså i betydligt mindre Köping jag för första gången kände något som liknar dagens shoppingintresse.

Så klart förknippat med en känsla av frihet – det var när vi sov hos mormor och kusiner vi fick chans att testa egna val och egna inköp. Det var exempelvis på mataffären i Big Inn, och jättelilla lokala butiken Kolsva Handel, som jag för första gångerna köpte plockgodis själv. Vilket gör att jag än idag förknippar båda affärerna med colanappar. Det är säkert ett efterkonstruerat minne men det kan vara så att dåtidens lokala Vivo-butik inte ens hade colanappar.

Jag har tidigare gästbloggat om den unga shoppingspänningen hos 365 saker.