Här försöker man ge sonen musikintresse genom att smyga in pop och rock vid nattning.
Inspirerad av igår sjöng jag lite Tegan and Sara när jag nattade* Bobo. Körde Dark Come Soon kanske tre gånger. Och sen Fan Fan Fan en och en halv (men med snabbcensurerad refräng ”aah aah a-aah, det skulle vart du”). Men plötsligt tröttnade barnet på min popkavalkad.
”Jag kan inte somna när du sjunger så långa låter. Sjung Blinka lilla stjärna i stället, då kan jag somna”.
WTF?!
* Men själva somnandet får han sköta själv. Är det någon rutin jag är benhård på, och varit ända sedan han kom, är det att han ska kunna somna själv utan att en vuxen är i rummet. Det och att kunna somna i stimmiga miljöer om det krävs.
Det är typ den enda föräldraprincip jag håller fast vid. Allt annat har flugit all världens väg – han har spindelmannenvantar (en kompromiss, jag vägrar tröja) och han har ett, nej två, lasersvärd från McDonalds trots att jag svor på att han aldrig skulle få leka med krigsleksaker.
Det är jätteannorlunda att ha barn jämfört med att planera för imaginära barn ska ni veta.
4 kommentarer
Haha…dagens tio-poängare…Härliga killen…
Hahaha, sååå sant.
Här har jag tom släppt in Blixten-kläder. Men nepp, inga krigsleksaker.
Jag är helt med dig på insomnandet. så kör vi också – hemma. När hon ska somna borta i okänd säng har det börjat bli lite annorlunda, och då tycker jag att det är okej att natta lite mer.
”Det är jätteannorlunda att ha barn jämfört med att planera för imaginära barn ska ni veta.”
Klockrent!