Vänta nu? Jag lovade alltså att börja med underkläderna i min serie om mammakläder? Helt befängt. Ska jag behålla ert intresse flera inlägg igenom sparar jag allt det nakna till sist. Sorry alla flukters!

Jag vill prata lite om behovet av mammakläder. Det är i gravidvärlden ganska fint att berätta att man inte har så många mammaplagg, att man klarar sig med vanliga. Jag känner nu särskilt i min andra graviditet att behovet av anpassade gravidkläder är jättestort. Av följande anledningar:

Basplaggen kan man inte hoppa över. Hur gärna man än vill blunda för det så växer kroppen jättemycket på kort tid, och vanliga kläder slutar passa. Så någon gång måste man ge sig in i mammaklädesavdelningen för att hitta linnen som täcker hela magen, en BH som kan bära gravidbrösten (ett helt eget avsnitt om detta, promise), strumpbyxor med magplats osv. Hur mycket av detta varje person behöver är sedan helt beroende av tillväxten.

Fåfänga. Är man fåfäng innan man blir gravid så fortsätter man vara det också under graviditeten. I min värld fungerar det därför inte med att dra på mig nån noppig lånebyxa, en tunika i storlek för stor eller min mans skjortor (såvida det inte krävs oversize för att nå en önskad look). För att jag ska känna mig fin och se nästan normal ut vill jag ha kläder som liknar min vanliga stil, men med gravidanpassning. Det är också den här anledningen som är allra svårast att hantera, och den som får mig att gråta i provhytter ibland. Att besöka provhytter i åttonde månaden med foglossningen från helvetet – det kanske man också skulle skriva någon rad om?

Muddar. Det är otroligt bekvämt att ha rätt passformer kring magen. Att i åttonde månaden glida ner i ett par gravidtajts med mudd över magen är så sjukt skönt att ni anar inte. I skrivande stund har jag de här omammatajtsen på mig och de funkar, nästan, men de skär in under magen och ger dessutom osnygga linjer runtom hela kroppen. Jag vill inte behöva noja över att jag har en tjock rygg – också – i stunder som denna. Förra graviditeten hade jag nästan bara undermagenpassform på underdelarna, den här gången kör jag nästan bara övermage. Men mer om det vid ett annat tillfälle.

Önskan om vanligheten. Jag vill kunna känna mig normal. Jag shoppar mycket som ogravid, och gör det gärna nu med om jag kan. Jag vill kunna glädja mig åt ett fynd, en rolig kombination, ett smart shoppingdrag. Även om det är jättejättemycket svårare att göra det som gravid eftersom normalutbudet är så fult. Men det glömmer man lätt när man springer in i en sån här vacker klänning med plats för magen eller ett par stuprörsjeans från Top Shop. Då blir i alla fall jag så där shoppinglycklig som jag blir i mitt normaltillstånd.

Under min första graviditet drev jag Grossessan, Sveriges första modesajt för gravida. Den har jag inte tid med längre, men jag har riktigt bra koll på mammakläderna. Så i en oregelbunden liten serie tänkte jag gå igenom gravidklädseln lager för lager, trimester för trimester.