Vårens moment 22
Sak som är svår att förhålla sig till så här på vårkanten. Både i innerstan och på den raksträcka jag bodde granne med under uppväxten.
Motorcyklarna kommer fram. MC-förarna vill visa upp sig genom att köra högt och länge i innerstan. Gasa mycket på trånga gator. Göra 0-100 på jättekort tid. De vill, ursäkta uttrycket, burna.
Senast i eftermiddags då en pubertal tjocksmalis utan jacka och hjälm körde upp och ner längs Götgatan på en motorcykel stor som en häst.
Så vansinnigt omoget och störande! Varje gång! Jag ville spontant agera på två sätt:
1. peka finger och vråla ilsket
2. skynda mig att välta honom medan han väntade på rödljuset vid Ringen.
Men, det som då är så förtvivlat orättvist i de här situationerna. Själva moment tjutvået:
Om man inte säger något alls tror MC-töntarna att de äger stan, och att alla kollar för att de är ”coola”.
Och om man säger något, eller välter dem vid ett övergångsställe, så tolkar töntarna det som att de lever på den vilda sidan. Att de lyckats uppröra pöbeln med sin ”tuffa” livsstil.
Den glädjen vill jag aldrig ge dem så jag knyter i stället handen i fickan och svär långa ramsor varje gång de passerar.
