Popjunkien

Xtremefit – 6 veckor senare

Ikväll avslutades den sexveckors ”bootcamp” som jag gått på hos Xtreme Fit. Första gången fick vi mäta vår styrka och uthållighet, och idag – 18 träningspass senare – fick vi mäta hur vi utvecklats.

Jag läste någonstans att träningsformen garanterar fördubblat resultat, och det är ganska precis den utveckling jag haft. Minst! Några exempel:

Första gången orkade jag göra 2 (!) armhävningar på fötter. Ikväll gjorde jag 30 (!!)
Första gången stod jag i plankan i 47 sekunder. Ikväll stod jag 2 minuter och 10 sekunder.
Första gången stod jag i jägarvila i en dryg minut. Ikväll stod jag i 2 minuter och 10 sekunder.

På samtliga övningar ovan hade jag nog ganska lätt kunnat köra en stund till.

Av alla saker med denna träningsperiod är jag gladast över följande saker:

* Viktigast: jag har börjat tycka om att träna. Jag trodde inte jag ens hade det i mig, nu är jag besatt.

* Jag har genomfört denna träning i helt sjuka väderförhållanden, och ändå inte gnällt. Som i måndags då det regnade snöblandat och vi sprang runt i lövlerig skog med väskor på ryggarna. ”Jag har blivit en sån som springer i lerpölar” sa jag stolt till min man en kväll. (Och han tycker nog ärligen att jag blivit en sådan som pratar lite för mycket om sin träning)

* Jag har lärt mig mer om min kropp, min grundstyrka och min balans. Min core (fniss).

* Jag har – helt sjukt – gått från helt otränad till relativt vältränad på bara sex veckor. Enligt vår tränare kan man räknas som vältränad om man orkar 30 armhävningar på rad och kan göra statiska övningar i mer än en minut.

Finns det något dåligt med träningsformen då?

* Jag är inte överdrivet förtjust i det där parodiskt militäriska. Att bli uppläxad i grupp och uthängd inför alla om man sticker ut, det är verkligen inte något jag är bekväm med.

* Att träna utomhus september-november medför ju rätt jobbig terräng. Gud så vi krälat i lera, sprungit i regn och halkat på isfläckar. Det är en del av grejen, men åtminstone i början utsattes vi för onödigt mycket gyttja och vattenpölar. Mot slutet har det varit mycket mer hanterbart (vilket kanske beror på att vi vant oss?!)

Summa summarum. Jag är så glad att jag gjorde detta och det är en självklarhet för mig att fortsätta även på nästa kurs. Den är inomhus på lunchtid och ligger på samma gata som mitt jobb. Och nu siktar återigen på att fördubbla resultaten: jag vill klara 4 minuter planka, 60 armhävningar och 4 minuter jägarvila.

Dela: Facebook  Twitter 

6 kommentarer till Xtremefit – 6 veckor senare

  1. Clara skriver:

    Roligt! Säger en annan hookad.

  2. Alexandra skriver:

    Yeah! Så himla häftigt! Bra jobbat! Jag tränade ju också som en besatt i våras, blev stark och vältränad, vilket var mitt mål. Sen när jag hade nått mitt mål blev det inte lika kul längre och jag har svårt att motivera mig att komma iväg till gymmet. Måste hitta ett nytt mål nu, undra vad det ska bli? Kanske antal armhävningar och hur länge jag orkar göra plankan är ett bra mål? Hmm… Tåls att tänka på!

  3. Rebecca (admin) skriver:

    jag tror att avsaknaden av mål har varit positivt för mig faktiskt, jag blev så paff över resultaten att jag bara fortsatte för att se vad som kunde hända. Nu har jag som minsta mål att i alla fall inte inte bli sämre, så får vi se sen…

  4. annalin skriver:

    jag har också tänkt joina just denna bootcamp, men känner inte mig tillräckligt bra än.
    jag kan ju inte skylla på avståndet när de samlas vid Thorildsplanst-bana. har sett dem ibland under ngn morgonjogg.
    men nu verkar det ju bli en alldeles för ruskig säsong för utomhusarmy, tror inte du det?

  5. Rebecca (admin) skriver:

    jag skulle nog inte fortsätta om det inte var inomhus. Även om vi vant oss vid det geggigaste, så är det ju rätt svårt att träna fokuserat när det regnar i sidled på en samtidigt.

    och angående ”tillräckligt bra än” så kan jag ju lova att jag är absolut svagast i gruppen. Har tom blivit uppvisad som exempel på en som är supernybörjare. Men ändå kan jag träna ihop med värsta elitbrudarna, för de delar upp oss två och två. I anmälningsformuläret stod att man som minsta krav skulle orka springa 1 km utan stopp, det kunde INTE jag första gången. Trots att jag bara ”hur svårt kan det vara?!”

    Jag tycker du ska anmäla dig! Gå på inomhus vetja!

  6. Mel E skriver:

    Peppelipepp! Jag är med i vår!!

Kommentera