Popjunkien

Hej, minns ni mig?

Jag brukar ju säga att allt är roligt med att vara vuxen, prick allt. Särskilt saker som ekonomisk trygghet, trygghet i sig själv, och tryggheten i att äta ostbågar till middag för att man KAN och VILL.

Men i smyg kan jag ibland längta efter den ansvarsfrihet man hade som yngre. Häromveckan var jag på besök på min gamla studieort och blev helt nostalgisk när jag såg studenter i datasalar, i matrum med sina matlådor i mikrovågsugnar. Tänkte tillbaka på hur skönt det var, det där ett och ett halva året, den enda perioden i mitt vuxna liv då jag inte jobbat heltid. Vi hade väldigt lite studietid men desto mer kringtid med kompisar. Vi satt på café hela dagar ibland (och kedjerökte, inomhus!) och 2-3 kvällar i veckan gick vi ut. De kvällar vi var hemma hängde vi i timtal vid datorn. Jag extrajobbade nätter och vände rätt ofta på dygnet.

Eller lite senare när jag hade börjat jobba och bevisligen kunde blogga flera timmar om dagen ändå. Det kan jag absolut inte nu.

Varför babblar jag om det här? Jo. För om jag skulle jag ha motsvarande slackertid idag, utöver chefsskap, jobbameränheltid och mammaskapet skulle min prioritetsordning se ut ungefär så här:

1. Blogga

Hoppas ni förstår om det är lite tyst här emellanåt.

Dela: Facebook  Twitter 

6 kommentarer till Hej, minns ni mig?

  1. marla skriver:

    Men nu gjorde du det!

  2. AMO skriver:

    ÄNTLIGEN!!!

  3. Charles skriver:

    Välkommen tillbaka!

  4. Kajen skriver:

    Fint så. Jag har allt den tid du beskriver, men ändå blir det inte bloggat lika mycket alla dagar. Dock är det ofta just blogga som dyker upp först på listan när jag tänker på vad jag skulle vilja göra mer av. :)

  5. Rebecca (admin) skriver:

    fina ni, tack för pepp. Jag blev så rörd att jag skrev två inlägg till av bara farten :)

    Och F, du har ju rätt, det är inte alltid tiden heller. Blogga har liksom blivit… svÃ¥rt för mig, jag vet inte hur mÃ¥nga utkast jag har ligger som jag aldrig publicerar, trots att det är bra inlägg.

  6. clara skriver:

    Man har sina ups and downs, det kommer säkert bli bloggattack utan dess like igen! Och bara nu med!

Kommentera