Vad ska man blogga om idag då?
Jamen jag är ju här. Fast varje gång jag vill skriva något blir hjärnan tom. Här är några uppslag som jag funderar på att utveckla. Vad tror ni?
- Jag skulle vilja skriva något genomtänkt om exakt hur jobbigt jag tycker det är med livejazz men jag är fortfarande i chock efter fyra timmars plågsamma trumpetsolon på Fasching igår. (Men mitt sällskap var åh så ljuvligt så klart!!)
- Jag skulle också kunna skriva något om hur äckliga jag tycker Mötley Crüe är. Jag sträckläste The Dirt när jag var sjuk.
- Eller något om hur ljuvligt bra My So-called life är. Så bra så bra så bra.
- Är det förresten någon som kollade Quarterlife? Var det något att ha? Det är My so-called life-producenternas senaste projekt, en serie skapad för Myspace i vintras, har även visats på NBC.
- Eller något om att PR-jobb nog är ett av det vanligast förekommande i chicklit-genren. Just nu läser jag Getting rid of Matthew och jag stör mig så på att huvudkaraktären är en uttråkad sekreterare på en PR-byrå med diffusa uppdrag. Klart jag fattar att man a) måste överdriva rollerna b) att det är ett tacksamt popkulturellt jobb. Men de framstår alltid som så ytliga och oärliga.
- Jag tänker för övrigt ofta på att jag vill blogga om fiktiva PR-personer, jag vet hur många som helst. Men den främsta av dem alla måste nog vara Samantha i SATC.
(inser nu att det här inlägget börjar med jazzhat och slutar med chicklit, gissar att förstågångsläsare kommer placera mig i ett behändigt litet fack)
Dela:
Haha, jag är ingen förstagångsläsare så jag vet att du har större kvaliteter än jazzhatande… Jag tror att det handlar om vana. Som med allt annat. Fruktkött i juice t.ex. :)
Haha, jo, det blir ju jobbigt i böcker så fort man inte köper bakgrunden, det tar över hela läsupplevelsen. Jag läste om en svensk karaktär som hette Sorën i en bok, och det var så störigt att jag höll på att bli tokig varje gång han nämndes. Do your research liksom!
Mycket intressant. Jag vill läsa blogginlägg om PR-branschen kopplat till popkulturen. Vem är bättre på det än du liksom? Ett ämne väl värt att gräva ner sig i tycker jag. :)
JAZZ ÄR BRA?
Olle: är det en fråga eller ett påstående?
Jonas: Jag hatar inte jazz kategoriskt, och är heller inte särskilt ovan vid livejazz (tyvärr). Men jag kommer aldrig lära mig tycka om det.
Jag tycker att låtarna är för långa, att det är extremt ego att 3-4 instrument ska spela solo per låt och att det mesta ändå låter likadant. Tråkigt, är ordet.
Bison: får la se. Är sugen men vet inte om jag får till det på rätt sätt.