Popjunkien

Canneloni macaroni, och annat viktigt

Malin skrev träffande om det fotografiska minnet som kommer till sin absoluta rätt när man ska minnas Oscarsklänningar eller namn på kändisbarn. Jag är ju exakt likadan – vilket högtidligt nog är förutsättningen för hela den här bloggens varande.

Jag fortsatte tänka på det när jag häromkvällen efter en helt oskyldig after work på Riche plötsligt befann mig på Lemon bar och skrålade med i, ord för ord märk väl, Canneloni Macaroni. Bara ett exempel på all nonsensfakta jag sparat i min skalle och som jag får direkt användning för lite då och då. I torsdags kom utdelningen i form av gratisdrinkar för uppvisat engagemang.

Det jag vill poängtera, som så många gånger förr, är att det inte kräver minsta ansträngning att registera saker som vad alla barnen Pitt-Jolie heter (sorterat på ålder och namn). Det faller sig så naturligt och stjäl varken tid, plats eller uppmärksamhet från annat. För ofta tror folk just det och jag är på allvar lite rädd att bli uppfattad som korkad och ytlig pga nonsenskunskaperna. När jag kan annat, tyngre också, men inte har någon blogg om det.

Relaterat i ämnet: Fredrik Strage får frågan ”vad gör du på dagarna?” i Nyhetsmorgon..

Dela: Facebook  Twitter 

3 kommentarer till Canneloni macaroni, och annat viktigt

  1. stina skriver:

    ”Det faller sig så naturligt och stjäl varken tid, plats eller uppmärksamhet från annat. För ofta tror folk just det och jag är på allvar lite rädd att bli uppfattad som korkad och ytlig pga nonsenskunskaperna.”
    GUD vad jag känner igen mig. Skönt att det finns själsfränder där ute. ;)

  2. Mimmi skriver:

    Åhmen jag vet precis hur det är! Jag kan själv inte riktigt förklara varför allt skvaller jag läste i Vecko-Revyn som trettonåring har fastnat medan mattelektionerna under samma period inte gav några bestående minnen. Pythagoras sats, say what? Men Unni Drougges ungar har jag stenkoll på!

  3. Carolinefin skriver:

    Åh, jag är också en sån som allt onödigt fastnar i hjärnan på. Å andra sidan är jag jäkligt bra på Buzz Hollywood, eftersom jag kan en massa om filmer som jag inte ens sett, bara för att jag läst om dem. Min pojkvän menar att jag kan ”löjligt mycket” om skådespelare och sånt.
    Låttexter är det likadant med, behöver inte ens anstränga mig så kan jag dem utantill. Men som Mimmi skrev ovanför, saker som man tragglat flera år i skolan, som sinus och grejer, är HELT borta.
    Skönt att veta att jag inte är ensam i alla fall.

Kommentera