Popjunkien

Jag när en sörmlänning vid min barm

Min son pratar med eskilstunadiftonger på slutet. Här har hans mamma och pappa flytt gnällbältet bara för att få en son som helt på eget bevåg säger saker som mammaeh och bannaaaen. När han lär sig ordet pärm förstår ni ju hur han kommer uttala det. pErm.

Undrar var den geografiska gränsen gÃ¥r? Jag har nämligen exempel pÃ¥ det motsatta. Jag känner flera norrländska föräldrar som känner förtvivlan inför att deras barn pratar med bred stockholmsdialekt. ”Durren” i stället för dörren till exempel. ”Mor-mor” i stället för morrmor.

Dela: Facebook  Twitter 

13 kommentarer till Jag när en sörmlänning vid min barm

  1. Johanna skriver:

    Men åh! I Norrland säger man ju inte ens mormor, man säger mommo.

    Jag har inte sett boobern sen han körde stumfilmsrejset, det kanske är dags snart?

  2. Magnus skriver:

    Haha! Vad roligt. Jag tycker du ska vara stolt över att din son har valt ärans och hjältars dialekt.

  3. erika skriver:

    jag bara mÃ¥ste vara petig… norrland är väl (för fan) dubbelt sÃ¥ stort som resten av sverige. big enough for two pronounciations

    själv säger jag morrmor

  4. Johanna skriver:

    Erika: True that. Och jag är också petig, så det som jag räknar till Norrland är betydligt mindre till storleken än så :-)

  5. Bondhustrun skriver:

    Jag som är smålänning (dock utan skorrande r) med stockholmska föräldrar bor nu i södra norrland och hör mina telningar prata med tjocka L i vissa ord, men sen hör jag dem också säga vissa ord med småländsk betoning, då blir jag lite nöjd. Men det är fint med dialekter. Ett av mina ex sa just PERRRM fast han pratade rätt neutralt i övrigt, där lyste eskilstunskan igenom som fanken.

  6. Karin skriver:

    Oh my god! Min pojkvän och jag skämtar (alldeles för?) ofta om pErmar! Detta efter en charterresa med den gnälligaste gnällbältesreseledaren du någonsin kan tänka dig, som otaliga gånger upplyste om var all användbar charterutflykts-info fanns att hämta (I pErmarna i receptionen på respektive hotell). Resan till och från flygplatsen var både en plåga och en fnissfest. Jag har själv vuxit upp i Sörmland men gnäller bara i affekt.

  7. erika skriver:

    Johanna: :) och då kommer jag ändå från den del av sverige som du med allra största sannolikhet definierar som norrrland

  8. erika skriver:

    har ni förresten tänkt pÃ¥ att dialekten oftast tittar fram i ord man inte säger sÃ¥ ofta. Inte för att jag medvetet slipat bort min dialekt, det sägs att det hörs var jag kommer ifrÃ¥n även till vardags. men jag blir liksom pinsamt tydlig när jag pratar om saker som har med ”snorrkel” eller ”pakethÃ¥lllare” att göra

  9. Anna skriver:

    Erika – heter det inte pakethÃ¥llare? Eller är det uttalet som jag i mina mer bonniga stunder skulle säga: packethÃ¥llare, som du menar?

  10. Anna skriver:

    Erika – igen – annars hÃ¥ller jag med dig. Fortfarande, efter 13 Ã¥r, sÃ¥ dyker det ocksÃ¥ upp ord ibland som jag faktiskt inte vet om att det ”inte” heter egentligen. FörstÃ¥s är jag för trött för att komma pÃ¥ nÃ¥t bra exempel nu.

  11. erika skriver:

    Anna: jag tänkte mest pÃ¥ uttalet, för det heter nog pakethÃ¥llare. men i min barndoms trakter säger man ungefär ”pakethÃ¥llllare” där förledet+h nästan försvinner och All betoning ligger pÃ¥ L.

    (för några veckor sedan upptäckte jag att det finns en köksattiralj som heter potatisstöt. jag trodde det var en pärstamp)

  12. Tove skriver:

    Åh, minns vår skogsutflykt då min äldsta son häpnade över mängden vitmossa på en bergsknalle och utbrast på stockholmska a la gammal pilsnerfilm;

    -Meeen shiiit! Kålla vad mycke´ skumludd!

  13. Jo skriver:

    Först lite o.t: en boende i mellersta norrlands kustland lämnar en Ã¥sikt i ämnet mormor (det som jag räknar till norrland är det som ”kartboken” räknar till norrland, sÃ¥ korrekt är jag – var ska jag annars säga att jag bor?):

    Mormor är ”morrmor” här där jag bor. ”Mommo” eller ”momma” säger man möjligen internt, i familjen, tills man fyllt 12.

    Jag tror inte det egentligen finns nÃ¥n geografisk gräns. Jag blev kallad ”Stockholmaren” i skolan trots att jag flyttade frÃ¥n Stockholm när jag var 2. Trots att jag tidigt sa bläckpenna med tjockt ”L”. Och anner-si’a om ”andra sidan”.

Kommentera