Popjunkie/fanjunkarn

På Modernistas högläsningskväll häromsistens satt min underbara vän Pugh och petade mig i låret med en penna när det som lästes upp blev för pretentiöst. Periodvis kunde vi inte titta på varandra för det som lästes upp var så… ja. Inget fel på texterna i sig men man måste faktiskt inte läsa dikter på det sätt som man tror att dikter ska läsas på.

Men flera delar var mycket givande. Kvällens stora behållning var Johan Gardfors som läste ett underhållande stycke ur sin ”En ohängd historia”. Också mycket fint att lyssna till Philip Teir vars blogg jag läst länge. Tyvärr missade jag Tobias Rydin men hans bok ligger här på mitt skrivbord och väntar på att bli läst.

Nåväl. Tillbaka till Modernista-kvällen. Pugh petar mig i låret igen och bara ”hörredu, Fanjunkarn”.

Det är så genialt! Min nästa blogg ska heta fanjunkarn.

(Det här är en fanjunkare).

Dela: