Popjunkie/fanjunkarn
PÃ¥ Modernistas högläsningskväll häromsistens satt min underbara vän Pugh och petade mig i lÃ¥ret med en penna när det som lästes upp blev för pretentiöst. Periodvis kunde vi inte titta pÃ¥ varandra för det som lästes upp var sÃ¥… ja. Inget fel pÃ¥ texterna i sig men man mÃ¥ste faktiskt inte läsa dikter pÃ¥ det sätt som man tror att dikter ska läsas pÃ¥.
Men flera delar var mycket givande. Kvällens stora behÃ¥llning var Johan Gardfors som läste ett underhÃ¥llande stycke ur sin ”En ohängd historia”. OcksÃ¥ mycket fint att lyssna till Philip Teir vars blogg jag läst länge. Tyvärr missade jag Tobias Rydin men hans bok ligger här pÃ¥ mitt skrivbord och väntar pÃ¥ att bli läst.
NÃ¥väl. Tillbaka till Modernista-kvällen. Pugh petar mig i lÃ¥ret igen och bara ”hörredu, Fanjunkarn”.
Det är så genialt! Min nästa blogg ska heta fanjunkarn.
(Det här är en fanjunkare).
Dog du inte av skratt? Usch, jag skulle nog inte kunna gå på nåt dylikt, absolut inte med en rolig kompis.