I ankdammen
Ibland känns det som att journalister med sidoprojekt har en automatisk räkmacka under fötterna, en riktigt majonäsig en som gör att de glider in på viktig nyhetsplats på rätt mediokra meriter. För medan det för de flesta kan vara ganska svårt att få uppmärksamhet kan journalister via sina kontakter få förtur rakt in i de breda medierna.
Några saker som jag fastnat för den senaste tiden:
- ”SVT-kvinnorna” Helene Åberg och Jenny Söderqvist som försvann i Kalahariöknen och nu skrivit bok om det. Häromveckan satt de i morgonsoffan och berättade, igen, om hur de hade det i Afrika för ett drygt år sedan. Historien är spännande men hur många andra vardagsdramer har chans att både bli bok och följetong i SVT-studion? Jag bloggade redan då om mediehysterin kring deras försvinnande.
- Björn Suneson på SVD har visserligen sprungit jättelångt, men jag tycker inte att prestationen är förstasidesmaterial. Svenskan kör framsida och uppslag idag om hans prestation.
- Alex Schulman är missnöjd över att hans och Carolina Gynnings bok Privat målats ut som en sexbok av Aftonbladet. Tidningens nöjeschef, Alex bästis Klas Lindberg, skriver en ovanligt lång och detaljerad rättelse dagen efter.
Jag tänkte på samma sak när det varnades för journaliststrejk för några veckor sedan. Helsidor och följetonger om något inte så allmängiltigt, väl? Fast det var ju lite samma sak med flygvärdinnestrejken också förstås.