Två tv-serier jag hade velat följa från början
Men som det är lite för sent för:
1) Grey’s Anatomy.
2) Prison Break.
Men mest Grey’s. Dags att inventera DVD-hyllan tror jag.
Årets sista Idol-inlägg
Förra veckan försvann ju ett inlägg och några kommentarer och sen dess har jag grubblat järnet på vad det var jag skrev som försvann. Kom på det nu när jag håglöst försökte bringa ordning i den stora hög av blandat junk som ligger på vårt skrivbord. Tidningar, räkningar, sladdar, resehandlingar, att-göra-listor och… en viss CD-skiva.
För så här var det ju: när Markus vann Idol-finalen fick man se klipp från hans debut inför juryn. Han sjöng en låt på en av stockholmsuttagningarna och gick direkt vidare. Textraden i klippet kändes väldigt bekant och fastnade på min hjärna så länge att jag var tvungen att googla fram vad det var: ”this can’t go on too long, you’re a tragedy starting to happen…”.
Jag letade fram skivan och spelar nu låten om och om igen. Något som minner om tidigt 2000-tal. Känner ni igen det på rak arm?
Faran i Grönklitt-backen
Den här kampanjen rullar i lokaltrafiken i Stockholm just nu och jag har tvingat min man att fota den med sin mobil för att ni alla ska få se. (Min mobil är trasig men mer om det senare).
Det är skidorten Orsa Grönklitt som med meningen ”Grönklitt är verkligen barnens favoritställe” vill locka stockholmare till ett vinternöje hyfsat nära storstan. Helt i sin ordning tycker jag. Om det inte vore för ungen i hörnet!
Det ser ju vem som helst att det är en såndär ung ligist som sekunden efter att bilden togs prejade en vuxen i knävecken. Nu är jag ingen skidfantast men så länge sådana där till synes elaka barn befolkar Grönklitt-backen håller jag mig verkligen borta.
Citatmaskinen Hammar
Genom åren har jag ju hunnit samla en hel del junk på den här webbplatsen. Något som jag bakom kulisserna märker mycket av i sökträffar från sökmotorerna. Vanliga googlingar just nu är Viva la Bam (ständigt), Marina Kereklidou (nytt) och Jack Osbournes förvandling (igen). Ganska vanligt är också att söka efter Framgångsfabriken, dvs Filip och Fredriks företag och (antika) webbplats som jag skrev om här.
Vilket tillfälle då att blogga om Filip Hammar igen; närmare bestämt hans fantastiska sinne för ryckcitat som jag babblat om tidigare. Nu senast i ett uttalande hos Resumé apropå den serie om hans funktionshindrade syster som ska sändas i TV4.
Det blir väl kanske inte samma typ av cliffhangers som i ”Vita Huset”. Det blir mer ”Kommer Linda att hitta en ny tröja till länsdansen?”.
Slutligen surfade jag in på deras gamla sida igen och hittade en massa kul som jag inte tittat på tidigare. T ex den här bilden under vinjetten ”Vänner vi älskar”.
Smilfink
Apropå snygga barnkläder: missa inte Hanna m fl:s (kan man skriva så?) Smilfink!
Jag tror Bobo ska få en valross.
Det kan bli hur bra som helst
På ett mingel förra året fick jag väggalmanackan ”Det kan bli hur bra som helst” från LikaPress. Hos Cap & Design läser jag att Li Söderberg och Katy Kimbell vunnit en utmärkelse för almanackan. Den är extremt vacker att titta på och underfundig att följa. Små visheter ur bondepraktikan blandas med poesi och (lite konstigt utvald) fakta om vissa dagar. Gulligast: ”mormors födelsedag” den 30 maj.
Nu så här årets sista månad hoppas jag så klart kunna köpa mig en motsvarande för 2007. Men med tanke på hur anonyma företaget verkar vara så får jag för mig att de här almanackorna kanske inte är deras huvudprodukt. Jag har hur som helst mejlat och frågat men inte fått ett svar.
Så jag gör veckans andra Linda Skugge: någon som vet var man köper dem?
Se några exempelmånader i ett bildspel.
Relationsexperternas pressläggning
En sak jag undrat över i alla år som jag läst diverse blaskor och kvällstidningar: om man skriver till olika experter för råd om t ex hälsan, sexlivet eller antikviteter; förstår man inte då att svaret kan dröja?
Frågan aktualiserades i ett halvnytt nummer av Allas Veckotidning där en kvinna frågade sex- och samlevnadsexperten Lillemor Rosenqvist om råd. Kvinnan var 45 år och använde inte skydd vid samlag, nu hade mensen uteblivit och kunde hon verkligen vara gravid i hennes ålder eller var det ett tecken på att klimakteriet var på gång.
Och det är så dumt! För det första är det väl enkelt nog att kolla graviditeter nuförtiden, kissa på en sticka så vet du på några minuter. För det andra, om hon nu är gravid så har hon ju slösat en massa tid på att skriva till en tidning och vänta på svaret. För det tredje, i väntan på svaret lär det ju den eventuella graviditeten ha avslöjat sig själv på fler sätt.
Det här är applicerbart på nästan alla frågor som ställs i sådana här spalter tycker jag. Bortsprungna katter, knölar i brösten, ”är han otrogen?”-frågor – det är ju bara ett slöseri med tid att sitta och vänta på svar från någon i en tidning. Sök upp en riktig läkare, googla dig fram till svaret eller ställ för sjutton pojkvännen mot väggen!
Pressläggning för vecko- och månadsmagasinen kan ju vara allt mellan 4 och 12 veckor om inte mer. Söndagsbilagorna för kvällspressen lite kortare men där gissar jag att brevskörden är desto större. Så även om man kommer med kanske det dröjer extra länge bara för att ens inskickade fråga hamnat längst ner i en postsäck. Men kanske är det så att det är redaktionerna själva som hittar på frågor för att få ut pedagogiska läxor som den att även äldre kvinnor kan bli gravida här ovan.
Om det inte vore för att jag ska åka bort skulle jag nästan göra ett tidstest. Skriva en fråga till ett antal utvalda tidningar och sedan tajma vem som svarar först (om just min fråga kommer med). Problemet är ju då att jag inte kommer kunna bevaka resultatet, men det kanske ni kan göra åt mig i och för sig, kära läsare?
Bråda dagar
Jag har så många blogguppslag men inte lika mycket tid till att förverkliga dem. Mindre än en månad kvar tills vi åker till Melbourne och en miljon saker att fixa dessförinnan. T ex ordna boende down under eftersom den lägenhet vi skulle låna inte längre är tillgänglig. Och fixa hyresgäster till vår lägenhet hemma. Och reseförsäkringar, resevagn, kolla hur mycket barnmat man får ta med på flyget, köpa tunna kläder i storlek 74, eftersända posten, skicka stora vagnen på service, rensa i källaren osv.
Men jag gör en massa som är kul också. T ex mingel på det lyckade bloggeventet igår, Easts smarriga julbord nu ikväll (barnvakten var sjuk så min gullunge fick följa med, vilken kille!) och sträckläsning av en bok som jag aldrig hade valt själv om jag inte blivit tipsad om den (tack L!): Flyga Drake. Kanske återkommer till den senare för det är intressant hur både omslagsbild och ”om”-text ger intryck av en rätt alldaglig bok när berättelsen i själva verket är målande, intressant och språkligt egen från första meningen.
Engelsmän på semester
Vi brukar skoja om att jag alltid hamnar framför (Ibiza) Ocensurerat på TV400 när jag besöker mina föräldrar med de många tevekanalerna. Programserien har fascinerat mig i många år men det är sällan jag lyckas se ett avsnitt nuförtiden. Även om de program som visas har ganska många år på nacken fångar de en intressant engelsk folkrörelse: den trashiga sommarsemestern. Visst, svenskar drar till Kos och super, knullar och slåss med knivar, men den engelska ungdomen verkar vara så mycket mycket mer nedgången och frigjord. Detta kanske jag återkommer till i en post om utomlandsmyten kring ”vackra svenska flicka”.
Nåväl, gissa om jag blev besviken när det inte sändes något ”Ocensurerat” när jag var hemma i Eskilstuna nu i helgen? Sån tur då att jag hittade en ny kanal med en ännu snaskigare variant: Club reps som handlar om den legendariska resebyrån Club 18-30:s arbete i Faliraki på Rhodos under säsongen 2000-2001. För övrigt samma ställe som jag besökte på en ospecificerad resa för 1½ år sedan – läs vad jag skrev då apropå engelsmän och utlandsvistelser. Jag har varit på Ibiza också och gått på såndär engelsk klubb men av det minns jag mycket lite, annars hade jag gladeligen dissekerat den upplevelsen här.
Ett dödskallefritt 2007 önskas
Tyg- och prylmönster jag hoppas stannar kvar på den här sidan nyår: dödskallemönstret.
Apropå finalen i Idol (igen)
Nåt knas hos mitt webbhotell har gjort att gårdagens inlägg och kommentarer har försvunnit, tyvärr. Så om du skrev något du saknar vet du nu att det inte är jag som raderat det. Jag skrev en sak om finalen i Idol igår men minns nu bara hälften. Så här kommer lite mer av samma grej:
1) Det lär bli trångt i låtlistorna hos Rix FM nu när inte bara årets idolstartfält utan även ettorna och tvåorna från tidigare år har singlar att kränga samtidigt. I gårdagens final sjöng Daniel, Darin, Sebastian och Agnes varsin ny låt. Visserligen kul att se vad som hände sen (t ex att 2004-tvåan Darin blivit en performer medan ettan Daniel förblivit en mysfarbror i stickad pullover) men ganska så överflödigt totalt sett.
2) Varför är vinnarlåtarna i Idol alltid så lökiga? Igår kväll framförde Erik och Markus varsin version av någon sorts kyrkoballad som de nog aldrig valt själva om varit tillåtna att välja. Jag kanske återkommer till detta för det är ju hela problemet med Idol-formatet (som det ju ibland kallas i marknadsföringen, format liksom): att det är för toppstyrt och nästan hånar slutvinnaren med dåligt nischad musik. Därför rätt skönt att se att åtminstone Sebastian (som jag inte ens gillar, obs!) nu givits en låt som är lite genreegen.
Ni kommenterar