Fuglesang och sverigekomplexet
Är det inte lite väl mycket ”in Sweden we call it a kick” över det faktum att Christer Fuglesang vill servera medresenärerna älg under rymdresan (om han nu kommer iväg)? Han planerar även att lyssna på ABBA och Bellman. Tvivlar på att varken svenskt vildkött eller svensk musik ingår i hans dagliga intag annars. Jag tycker han i en sån extrem situation som en rymdresa borde satsa på välbekant mat, typ flytande hamburgare, och inte svårsmält vilt och laxerande pepparkaka.
Lite som föräldrar till döttrar som tar hem sin utländske au-pair-romans envisas med att servera surströmming trots att familjen aldrig äter det annars. Eller som när man (ja, jag har gjort det själv) pratar lite väl mycket och för spydigt om svensk standard med folk i andra länder. ”Va? Har ni heltäckningsmattor i badrummet, så äckligt” eller ”Äter ni alltså chips till lunch, så fettigt” är ju inte direkt trevligt att slänga i fejset på bleka engelsmän som aldrig mött på annan standard.
Ja, for vi svenskar skulle ju ALDRIG ata chips till lunch, nahadu! Javisst, men sa ar det exakt. Roligt!
Haha usch sadant blir jag skyldig till ibland – men att ge barnen en liten pase chips varje dag tillsammans med sockrig dricka, en snickers och en macka i vitt brod kanns anda lite sjukt!
Jag har vant mig vid att alla ater currys och chips (pommes frites alltsa) och chips (som i svenska chips – crisps for england) och blir feta. Jag bor i England fetaste stad! Men hey, jag kanner mig aldrig tjock i alla fall. Eh.
Forresten maste jag bara saga ocksa angaende Fuglesang – ar han inte sa.. oh, jag vet inte, men mitt hjarta blir fyllt av sympati for honom. Han ar typ The Little Astronaut Who Couldn’t, jag mar nastan daligt nar jag tanker pa hur glad han ar for att nastan fa aka till rymden men aldrig far.
Jag tror pa riktigt att mitt hjarta skulle knipa lite extra om han inte far aka nu. Det ar bara for sorgligt! Ah, dar sitter han, sa REDO!
Okej, nu blir jag oversentimental. Men det ar sa SORGLIGT!
ja men man måste ju få skryta lite granna. jag älskar abba men äter ju inte renkött, fast skryter mest om standard faktiskt. pete har heltäckningsmatta i badrummet och äter nästan inga grönsaker fastän han är vegetarian. jag blev en gång hånad av en kille som jobbade i puben för att jag åt frukt. hotade med att slänga ut mig till och med. det är bättre hemma i sverige med sånt och skulle jag åka ända till rymden skulle jag nog skryta ännu mera.
Jag tänker bara på Percy tårar när han kommer på tal och det här med älg och Abba passar ganska bra in på den seriens Fuglesang.
”Va? Har ni heltäckningsmattor i badrummet, så äckligt”, hehehe. Jag har gjort mig skyldig till en del sånt. Men seriöst, just standarden på lägenheter utomlands (i alla fall i Storbrittannien och Frankrike) är ju helt hemsk.
Har man heltäckningsmattor i badrummet ska man få höra hur äckligt det är, dygnet runt, alla veckans dagar.
Tror snarare att Fuglesang tycker att det är roligt att visa upp svenska grejer för medpassagerarna. De har aldrig ätit renkött eller pepparkakor, hamburgare är de troligtvis inte särskilt ofta men det är ändå mat de känner igen. Ren kanske är någonting Fuglesang har saknat under alla dessa år utomlands, jag vet själv hur jag blev när jag bodde i Frankrike.
Däremot är jag övertygad om att han brukar lyssna på svensk musik, och återigen, varför inte skicka upp det svenskaste vi har när vi nu får chansen? Hade gjort exakt samma sak, men hade själv hellre tagit med mig köttbullar i stället för ren.
Tycker att man ska vara stolt över att äntligen få upp en svensk i rymden. Det förtjänar han verkligen. Och ärligt talat, ringde till en fd engelsklärare som är domare i rugby i Australien just nu, även där pratade man massor om STS-116.
Jag tycker att Christers svenskhet är ett mycket intressant ämne, och det var främst på grund av den jag startade min egen blogg (se länken ovan). Men jag tycker inte att Christer riktigt sätter fingret på svenskheten i och med älgen, eller med Abba. Där han istället verkligen slår huvudet på spiken och representerar precis allt som är riktigt svenskt – det är när han tar med sig geléhallon.
Geléhallon är det absolut svenskaste man kan bjuda på. Jag vet inte om det finns i andra länder – det är mycket möjligt. I vilket fall finns det godis som smakar precis likadant i andra länder (tänk geléhjärtan, -bilar, -bollar, vad som helst), och det är just det som gör dem så svenska. De andra astronauterna kanske kommer lyfta på ögonbrynen när de får smaka älg eller trakasseras av waterloo fyra timmar om dagen, men när de får smaka geléhallon kommer de inte röra en min. Det kommer vara precis som vilket godis som helst, och kanske kommer någon godissugen jänkare äta upp påsen innan lyftningen utan att ana att det skulle vara en högtidlig svensk ceremoniell rätt.
Och på något sätt är det kanske just det som är svenskhet. Uppvisandet av något mycket speciellt, något unikt och svenskt – som ingen lägger märke till. Tron på sin egen unikhet och särskillnad.
Jag kan inte riktigt säga varför jag blir så fascinerad av Christer och hans resa, men på något sätt är han den kollektiva svenska identiteten, det vi säger oss skämmas lite för, men innerst inne är så stolta vi kan vara. Och nu ska han snart ut i rymden.
Min blogg finns i alla fall tillgänglig på http://fuglesang.blogg.se
MVH
Albin