Popjunkien

Som en stor discokula

Det bästa som hänt Globen sedan New Kids on the Block spelade där (1991?) är den snygga nattbelysningen. Oftast är den blå men igår var den blossande röd och helt oemotståndlig mot natthimlen. Min favorit är annars den gröna.

Henrik har en bild på den blå. Här finns ett pressmeddelande (PDF) om belysningen.

Dela: Facebook  Twitter 

6 kommentarer till Som en stor discokula

  1. New kids on the block, yeah! Var inte mina favoriter direkt, men jag låtsades och gjorde det så sjukt bra att ingen la märke till min sura min när vi hade dansuppvisning och NKOTB (hur man nu förkortar) älskades så innerligt av alla andra. Suck liksom!

  2. Det är faktiskt väldigt trevligt med en upplyst glob, det tycker tom jag som bor så pass nära. Tack och lov så har vi sovrummet i andra riktningen.

    Så här såg det ut igår kväll:

    http://blogg.passagen.se/resources/dafeld/sept_24_kitchen.jpg

  3. Olle skriver:

    Varför i inte tidigare?

  4. Johanna skriver:

    Haha, NKOTB. Ja det var tider det ;)

    Fin Glob! Vi bor liiite för långt ifrån för att kunna se den tyvärr.

  5. Zoe skriver:

    NKOTB! jag var på den där konserten. det var… 1991. jag hoppade och skrek så mycket att jag gick ner 2 kg bara den kvällen. jag var lite.. maniskt kan man säga. året efter skulle jag gå igen. men så ångrade jag mig, för jag hade börjat röka, supa och knulla. det funkade inte att lyssna på new kids med den tuffingytan. ja, jag säger det jag, shit vad åren går.

  6. Reblo skriver:

    wow, tack för snygg bild Daniel! Jag som tyckte min utsikt var spektakulär men jag bor inte alls lika nära.

    NKOTB-brudarna: jag var också där på konserten och funderar nu på om inte de där ”förbjudna NKOTB-känslorna” är värda ett eget inlägg? Typ:

    1) Man började gilla dem för att alla andra gjorde det. Sen kunde man inte sluta för de var överallt, i OKEJ, på Tracks, t o m på SVT.

    2) Sen skulle man välja en favorit men ingen gillade Danny så då tvingade vi stackars A. i klassen att gilla honom så vi skulle ha varsin favorit.

    3) Den obligatoriska dansen på roliga timmen. Vi gjorde den till ”Step by step” och när vi kom till partiet ”Step one… step two…” gick vi fram en och en och gjorde ett eget steg. Jag var Joe McIntyre.

    4) Men sen några år senare, på högstadiet och t.o.m. upp i gymnasiet skulle man plötsligt låtsas som att man aldrig hade gillat dem.

Kommentera