Grabbsång på Debaser
I fredags var jag + fina vännerna i sällskap pÃ¥ Ã¥rets sista AllsÃ¥ng pÃ¥ Debaser. Ni känner igen konceptet vid det här laget: som allsÃ¥ngen i teve fast med moderna pop- och rocklÃ¥tar att skrÃ¥la till. För en gÃ¥ngs skull kändes inte den 1½ timme lÃ¥nga kön särskild jobbig – efter nästan ett Ã¥rs graviditet och bebisbubbla var till och med köandet flamsigt roligt. De efterlängtade spritzerna gjorde förstÃ¥s sitt till.
Jag tyckte om allsÃ¥ngen lika mycket som förra Ã¥ret, det ÄR ett fenomenalt engagerande koncept att ge ett gäng ungdomar ett sÃ¥nghäfte och en ursäkt att fÃ¥ skrÃ¥la. Men jag är sur över att flera av de bästa lÃ¥tarna i häftet ignorerades och att inte en enda av de lÃ¥tar vi faktiskt sjöng har en kvinnlig originalartist. Det kan tyckas vara en petitess men jag kan ändÃ¥ inte lÃ¥ta bli att räkna: i häftet finns 38 lÃ¥tar. En enda av dem framförs i original av en kvinnlig soloartist (Marit Bergmans ”This is the year) och tre stycken framförs av grupper där Ã¥tminstone en medlem är kvinnlig (”Common People” med Pulp, ”Forever Lost” med Magic Numbers och ”Hanging on the telephone” med Blondie). Kvar är 34 lÃ¥tar av och med män.
Inte sÃ¥ att jag kräver kvotering i nattlivet men det hade ändÃ¥ varit kul med nÃ¥gon sorts balans. Att allsÃ¥ngsbandet uteslutande bestÃ¥r av män är väl en del av anledningen. En annan att allsÃ¥ngens huvudperson Magnus Carlson är ett av landets största Morrissey-fans. En tredje att lÃ¥tarna i häftet till störst del har ett britpop-tema. Men det ursäktar ändÃ¥ inte att vi under den dryga sÃ¥ngtimmen sjöng tre lÃ¥tar med Morrissey. Och när publiken ombads önska en sista lÃ¥t sÃ¥ blev det hemska ”Kinky Afro” med Happy Mondays utan att nÃ¥gon (vad jag hörde i alla fall) hade ropat efter just den.
Har inte gjort jättelÃ¥ng research men nÃ¥gra spontana lÃ¥tar som jag tycker kunde passa: ”Manic Monday” (The Bangles), vad-som-helst med Madonna men t ex ”Like a virgin”, ”Heartbeats” (The Knife) och ”These boots are made for walking” (Nancy Sinatra). Om det prompt mÃ¥ste vara britpoppiga lÃ¥tar sÃ¥ kanske ”He’s on the phone” med Saint Etienne hade kunnat funka. Björk kanske är lite väl svÃ¥rsjungen, men om man funderar nÃ¥gra vändor hittar man nog nÃ¥got. Annan svÃ¥rsjungen men relevant sÃ¥ngerska i sammanhanget är Kate Bush, t ex hennes ”Hounds of love” eller ”Running up that hill”.
Jag var ju där för första gången, vilket kanske gjorde min glädje klart mindre återhållsam än din ( http://wibjorn.webblogg.se/190806165234_allsng_skrlalong.html ).
Men visst har du en stor poäng. Annika Norlin (Hello Saferide) som var där sjöng ju inte ens hon någon låt av en kvinnlig artist(förutom sin egen).
Det finns ju en massa motown-girlgroups (”Be my baby” med The Ronettes). ”Venus as a boy” med Björk hade funkat perfekt, och säkert nÃ¥gon PJ Harvey eller nÃ¥n gammal Pretenders-lÃ¥t, och Blondie hade ju hur mÃ¥nga bra hits som helst.
Åh! Jag var där förra fredagen och köade också i dryga 1,5 timmar! Det var supertrevligt i vår kö också! Har aldrig varit på allsången förrut, gillar inte ens indie-musik men hade det asroligt! :-)
Mer Madonna åt folket!
kasst! dessutom är hanging on the telephone från början gjord av the nerves, som vad jag vet endast bestod av män.
jag tänkte också på det faktiskt.
det skulle vara roligt att höra magnus köra en björklåt. (eller kate.) ooo. men jag skulle förmodligen svimma då.
HÃ¥ller med om att det är kasst med sÃ¥ fÃ¥ damer i häftet. Finns väl inte sÃ¥ mycket tjej-indie iofs. Men när det gäller lÃ¥tarna sÃ¥ har samma häfte använts under hela säsongen och de har sjungit sig igenom hela häftet. Mig veterligen är det bara en sÃ¥ng som sjungs om och om igen…hade den pÃ¥ hjärnan flera dagar efter förra besöket! ”There is a light that never goes out….” Shit vad härligt! Jag längtar till nästa säsong!
Genus i populärkultur. Vilket uppslag för en avhandling!