Inte utan min presstalesman

Carola har ju en hel stab omkring sig som enligt Aftonbladet ska skydda henne mot besvärliga frågor. Personligen tycker jag att det är helt ok att hon vill ställa krav på vilka frågor som får ställas och inte – för hur kul kan det vara att svara bra och sakligt på undringar framförda i sådan här hektisk miljö?

Visst, ställer man upp i schlagerkaoset får man stå sitt kast och räkna med att ifrågasättas, men då tycker åtminstone jag att frågorna kan handla om just Melodifestivalen och inte tusen andra saker. Alexander Bard får för min del hellre prata om BWO än om Elit – i det här sammanhanget. Därmed inte sagt att jag inte är nyfiken på svaren – jag vill också veta vad Carola menade med det där om att bota homosexuella genom förbön. Men jag förväntar mig inte en särskilt bra och utömmande version i en treminutersintervju på stående fot bland tjugofem mikrofoner. Hellre en lång Söndagsintervju som handlar bara om det. Men sen kan jag inte intervjuteknik heller, det kanske är lätt som en plätt att få de svar man vill ha nununu.

Nåväl, inlägget skulle egentligen handla om presstaleskvinnan Ulrika Hammar. Den blonda tjej som alltid syns bakom Carola. Hon som gör sluta-filma-annars-skär-jag-halsen-av-dig-tecknet på den här bilden. Snacka om tufft jobb, jag är imponerad. Det är inte lite detaljer Hammar förväntas uttala sig kring. Ett urval:

Konkurrenternas attack.
Blottar-attacken.
TV3-attacken.
Nervgifts-attacken.
Parfym-attacken.

Sen min personliga favorit, Aftonbladets korv med bröd-attack i september.

Dela: