Inte utan min presstalesman

Carola har ju en hel stab omkring sig som enligt Aftonbladet ska skydda henne mot besvärliga frÃ¥gor. Personligen tycker jag att det är helt ok att hon vill ställa krav pÃ¥ vilka frÃ¥gor som fÃ¥r ställas och inte – för hur kul kan det vara att svara bra och sakligt pÃ¥ undringar framförda i sÃ¥dan här hektisk miljö?

Visst, ställer man upp i schlagerkaoset fÃ¥r man stÃ¥ sitt kast och räkna med att ifrÃ¥gasättas, men dÃ¥ tycker Ã¥tminstone jag att frÃ¥gorna kan handla om just Melodifestivalen och inte tusen andra saker. Alexander Bard fÃ¥r för min del hellre prata om BWO än om Elit – i det här sammanhanget. Därmed inte sagt att jag inte är nyfiken pÃ¥ svaren – jag vill ocksÃ¥ veta vad Carola menade med det där om att bota homosexuella genom förbön. Men jag förväntar mig inte en särskilt bra och utömmande version i en treminutersintervju pÃ¥ stÃ¥ende fot bland tjugofem mikrofoner. Hellre en lÃ¥ng Söndagsintervju som handlar bara om det. Men sen kan jag inte intervjuteknik heller, det kanske är lätt som en plätt att fÃ¥ de svar man vill ha nununu.

Nåväl, inlägget skulle egentligen handla om presstaleskvinnan Ulrika Hammar. Den blonda tjej som alltid syns bakom Carola. Hon som gör sluta-filma-annars-skär-jag-halsen-av-dig-tecknet på den här bilden. Snacka om tufft jobb, jag är imponerad. Det är inte lite detaljer Hammar förväntas uttala sig kring. Ett urval:

Konkurrenternas attack.
Blottar-attacken.
TV3-attacken.
Nervgifts-attacken.
Parfym-attacken.

Sen min personliga favorit, Aftonbladets korv med bröd-attack i september.

Dela: