Popjunkien

”Madonna fläskar på”

Det här var väl lite roligt?

Nämligen att Aftonbladet intervjuar yours truly om Swedish House Mafias PR-strategi. Jag pratade helt från hjärtat och sa sådana saker som ”en pr-raket i tre steg” (vilket enligt mina kollegor är typiskt Rebecca-på-jobbet-prat) och ”Madonna fläskar på med en stor turné” (vilket enligt mig själv är typiskt Popjunkie-prat).

(Men jag skiljer sällan på mitt jobbjag och mitt eh… vanliga jag. För en av mina små ödmjuka insikter genom åren är att även osäkra tjejer från landet kan ta för sig i medievärlden i storstan, bara genom att vara sig själva.

Jag fick ett annat fantastiskt bevis på det i veckan och jag ÄR så glad och stolt).

 

Trycka eget tyg (utan potatisar)

Watercolour - 11

Jag är besatt av tanken på nya gardiner. Vi har haft hellånga vita i linne i vardagsrummet (well, allrummet) i 3 år men nu är det dags för något annat. I vår pågående omgörning blir nästan alla möbler och väggar vita och då kan vi inte ha vita gardiner också.

Problemet är som ni säkert förstår att hitta vettiga mönstrade tyger. Jag har scoutat hela nätet och en rad tygaffärer i storstockholm. Men om man inte vill ha Marimekko-blaffor eller köksgardinblommor på beige botten finns nästan inget att välja på. Jag har en diffus känsla* av hur tyget ska se ut, men den går det inte att googla på:

Jag vill att det ska se ut som någon spillt 2 glas vattenfärgsvatten, eller som om någon graffitiimproviserat på en vägg (UTAN tags givetvis), eller som om arbetsbyxan på någon som målat ett barnrum.

Och eftersom jag inte klarar ett inredningsnej (ni skulle SE mig när jag handlar på Blocket) så jag har luskat reda på Spoonflower, en sajt där man kan trycka sitt eget tyg. Antingen laddar man upp ett eget mönster eller så väljer man ett i galleriet.

Jag hittade särskilt en användare (bild ovan) med tryck som liknade min känsla. Har beställt hem prover nu – hoppas nu att tygerna är sådär lagom urtvättat flygiga också.

 

Väska med fransar

Häromdagen skulle jag gå någonstans och insåg att jag inte har några väskor som passar. Jag har partyväskor och en sorts kappsäck. Många mellanstora väskor men de är helt utan edge. Blev tvungen att gå med tygkasse? Och det håller ju inte.

Så jag satte igång ett litet väskprojekt. Som med mycket annat var det lättare att säga vad jag inte vill ha:
Den ska inte vara i tyg eller plastläder.
Den ska inte vara i satchelmodell eller en clutch.
Om den har långa remmar så ska de gå att korta vid behov.
Den ska inte vara för liten.
Eller för stor.
Men den måste ha attityd.

Efter lite research märkte jag att listan ovan preliminärt kan summeras i: en mellanstor skinnväska med fransar/annan läcker applikation.

Har börjat leta och tycker t ex om den här:

Shoulder bag

Men den har för mesiga stroppar tycker jag nog. Har ni sett något väskkul någonstans?

 

M83 – Midnight City

Har hört den här så många gånger men inte lyckats placera den förrän igår. Tycker om!

 

Svenska Project Runway

Jag vill skriva ett kort yay åt att Sofi Fahrman ska leda svenska Project Runway i höst.

Project Runway är min stora realityfavorit, jag har sett alla amerikanska avsnitt hittills inklusive den senaste svaga all stars-säsongen, så mina förväntningar är höga. Men vi vet ju hur det brukar gå när svensk teve ska kopiera internationell tv.

Just därför tycker jag att valet av Sofi inger visst framtidshopp. Hon är precis som Heidi Klum fascinerande och färgstark på många sätt och i många sammanhang: både i modesvängen och som affärskvinna. Hon är medievan och liksom… larger than life på ett sätt som passar så bra in i programmet.

Nu hoppas vi bara att Jonna Bergh blir en de fasta jurymedlemmarna. För Project Runway som programidé är så intressant att man inte behöver importera en massa hollywoodsvenskar som i Top Model.

Med bara lite glam, och mycket kaxig modekoll, kan det bli bra på riktigt.

 

Rebecca de Ruvo bloggar

Hur härligt är det att Rebecca de Ruvo bloggar?! Som varande nittiotalsjunkie så läser jag och myser åt att hon fortfarande bor i London och är mamma till jättemånga barn.

Vet inte hur många gånger jag hört ”de Ruvo?” när jag presenterat mig. Inte för att vi är lika, inte alls, men eftersom hon länge var den enda kända Rebeccan så var det som att folk automatiskt förknippade mitt förnamn med hennes efternamn.

 

Favoriter på rödvitblå mattan

Apropå min besatthet av unionjackmönstrat (läs här och här) så gillade jag att röda mattan på söndagens Bafta-gala var röd, blå och vit.

Mindre kul att jag knappt känner igen engelska kändisar längre.

Men Benedict Cumberbatch känner jag förstås igen.

 

Asymmetrisk bokhylla

Det har tagit nästan sex månader, för vi har gjort allt i långsamma små steg. Men nu börjar vi nästan bli klara med omstajlingen av vår lägenhet.

Ett viktigt steg är bokhyllan. Jag vill ha en med ojämna hyllplan och har sneglat på både House från Bolia, och Primo från Svenska hem. Men den ena är för smal och den andra för bred.

Så efter världens längsta Blocket-affär (som tog 2 veckor att slutföra pga orsaker) gjorde jag mig ett litet IKEA-hack. Fyra stycken Benno fick bli en bokhylla i stället för ett DVD-torn (hihi). Så nöjd.

 

Veckans citat

King utsåg förra veckan Johan Lindeberg till mäktigast inom herrmode 2012. I vinnarintervjun sa han en sak som gav mig mycket energi.

Jag är en sådan som tycker att kvinnor ska ta över. Helt och hållet. Om jag kunde få jobba med en helt kvinnlig styrelse och bara kvinnliga investerare så skulle jag göra det. Jag är jävligt trött på machomän. Kvinnor har sådan sjukt outnyttjad potential. De ska ta över överallt.

Och medieskribenten Rolf van den Brink var inne på något liknande i sin blogg häromdagen. Han resonerar kring det faktum att de branscher och byråer som är lönsamma ofta också har kvinnliga chefer:

Kvinnliga chefer är aktuella i branscher som går bra.

Och som kvinna och chef i just en bransch och ett företag som går bra kan jag bara skriva under på båda citaten ovan. Det är en kick att driva ett framgångsrikt företag och att känna att man bidrar med riktig business i en bransch som så länge har drivits från strikt manliga perspektiv.

 

Fifty Shades of Jättekonstig

Jag älskar Twilight, Hungerspelen och Cirkeln. Jag har inte sträckläst den genren på länge så när jag läste Rockspindelns inlägg om Fifty Shades of Grey tänkte jag att det var dags. Beställde alla tre i ett svep.

Nu har jag läst ut den första och… ja… Den var jättekonstig! Grundstoryn är väldig lik Twilight: klumpig och oskuldsfull – men witty så klart – tjej möter mystiskt vacker och svår man med extravaganta vanor. Men Fifty Shades är betydligt råare än Twilight, inte hälften så välskriven som Cirkeln men med samma typ av framtidslöfte i texten som alla tre trilogierna ovan. Första kärleken, ungdomlig dåraktighet, will they won’t they, osv.

Men de där extrema inslagen är bara konstiga. Tror inte jag läst något liknande någonsin? Det är meningen att vara hett men på vissa ställen är det bara skrattretande. Ni som läst förstår vad jag menar när jag pratar om den där jävla läppen och alla ögon som rullar och spelar och mörknar och skelar och jag vet inte vad.

Nåväl, knäcker tvåan idag.

 

”Åh, shit vad gott!”

Hej, jag kanske är 8 år gammal men jag TYCKER den här reklamfilmen är så rolig. Särskilt det han säger i slutet.

 

Jag har blivit en SÅN

Jag är löjligt stolt över en grej.

Jag är i och för sig löjligt stolt över många saker. Som till exempel:

Mina barn (ja, standardsvar för en mamma, men min stora har liksom en LÖS TAND och min lilla har liksom börjat prata i FYRAORDSMENINGAR).

Min karriär (jag vill återkomma till detta för jag har – på riktigt, inte bara på bloggsättet, urstolt! – fått frågor om hur det är att vara ung kvinna, mamma och chef. Och jag som har gjort flera stora kliv i min karriär mitt i småbarnsåren har massor med tankar och erfarenheter om det).

Att jag blivit smal (så får man nog inte säga i det här landet men jag älskar att vara smal. Särskilt kontra de där TJUGO kilona mer jag vägde förr).

Hur som helst. Ämnet för dagens glädjerop är att jag blivit en SÅN som… CYKLAR!

Jag cyklar tvärs över stan.
Jag hämtar och lämnar barnen med cykel
Jag cyklar trots att det regnar.
Jag har cykelhjälmen på mig inne på ICA för att ”spara tid”.
Jag till och med sittcyklar i uppförsbackar.

Och tänker jag efter hänger min relativt nya cykelpassion ihop med just allt ovan.

Barnen – jag har knappt någon egentid, men när jag cyklar får jag vara ifred och lyssna ikapp radioprogram. På vägen hem idag (i regnet!) lyssnade jag på Lina Thomsgård i Värvet. Fantastiskt.

Jobbet – jag får energi och utrymme. Finns nästan inget som slår känslan av att nycyklad stega in på kontoret på morgonen. Redo för vad som helst. (Med cykelhjälmshår).

Smalman – så länge jag cyklar de där kilometrarna om dagen är jag i någorlunda form. Borde egentligen börja träna på riktigt men en SÅN har jag inte blivit, än (?)

 

Internetkärlek

Tack till er alla som kommenterat och mejlat efter mitt förra inlägg. Den omedelbara chocken har lagt sig, och vi mår okej efter omständigheterna.

Kram.

 

Sorg

Nu har det gått en vecka sedan vår värld vändes upp och ner. Min älskade svärmor och barnens fantastiska farmor fick en hjärnblödning och dog några dagar senare, bara 63 år gammal. Vi är så chockade och ledsna.

Jag har känt henne i 17 år och överallt påminns jag om henne, inte minst här på bloggen där hon varit ett troget fan. Och på Facebook där vartenda inlägg jag skrivit fått en gillatumme av henne. Nu bara: en ekande digital tystnad.

Jag ska skriva något om henne senare, om och när jag orkar. Men just nu fokuserar jag på familj och jobb, på vila och glada minnen.

Gråter också lite till Loreens vackra version av Jóga från helgens humorgala. Hur fantastisk?!

 

Bloggtips

Jag tycker att Denna Hagga är så rolig. Och så tycker jag om att hennes klädstil är typ hälften leo, hälften bling.

In och läs med er, hälsa från mig!

 

Fashion against AIDS

Flera personer har oberoende av varandra sagt att H&M:S kollektion Fashion against AIDS får dem att tänka på mig. Och jag förstår varför: aztekbonanza!

Den här bomberjackan skulle jag gärna köpa.

Och solglasögonen.

Släpps 26 april på webben och i utvalda butiker.

 

Bild jag tänkt på i flera dagar nu

Rymdfärjan Discoverys sista resa skedde på ryggen på en Boeing 747.

 

Rule Britannia

Union Jack

Jag gjorde det förresten, köpte en Union Jack-mönstrad tröja. Har bestämt mig för att jag inte ser ut som en New England-filt när jag bär den.

Inköpt på mitt gamla moderskepp. Första gången på riktigt länge jag hittat något fint därinne.

(barnhanden har jag inte köpt på Gina).

 

Inredning man hade velat se IRL

Vi håller på att göra om hemma och det är KAOS här just nu. Vi har skruvat en halv bokhylla och har allt innehåll i högar på golvet. Samtidigt har vi bara hälften av förvaringen i barnrummet klar och det går knappt att komma in i rummet för att alla leksaker ligger på golvet.

Så jag gör det enda rätta: sitter vid datorn och surfar inspiration.

Vi har skåp med glasdörrar klädda med sjuttiotalstapeter på insidan. Jag har tröttnat på det stora larmiga murriga, och letar nya mönster. Förmodligen pastellaztek. Men plötsligt känner jag att man kanske bara skulle gå i nästa decennium och köra lite åttio?

Tapeten ovan kommer från Interior1900

 

Step into my world

Jag läste Mitt livs roll av David Nicholls i helgen. Att den utspelade sig i London räckte tydligen för att jag skulle bli jättenostalgisk och längta tillbaka till en stad som jag inte längre känner.

I stället för att skaka av mig känslan dök jag ner i den. Har nu därför ägnat 48 timmar åt att spotifaja gammal indie och känna mig gammal*.

Minns ni Hurricane #1? De var ju lite halvt utskrattade som band, men jag ÄLSKADE ”Step into my world”.

(*Vilket är larv, jag vet. Jag är många saker men jag är INTE gammal)