Step into my world
Jag läste Mitt livs roll av David Nicholls i helgen. Att den utspelade sig i London räckte tydligen för att jag skulle bli jättenostalgisk och längta tillbaka till en stad som jag inte längre känner.
I stället för att skaka av mig känslan dök jag ner i den. Har nu därför ägnat 48 timmar åt att spotifaja gammal indie och känna mig gammal*.
Minns ni Hurricane #1? De var ju lite halvt utskrattade som band, men jag ÄLSKADE ”Step into my world”.
(*Vilket är larv, jag vet. Jag är många saker men jag är INTE gammal)
Dela:
Ja, jag saknar också London jättemycket fast det inte alls är samma stad längre och jag vet att det inte är ”min” stad längre. På tal om gammelindie så gjorde jag en såndäringa playlist som du kanske gillar: http://open.spotify.com/user/mustlovecats/playlist/5pydjoTEUB44GGB3ddl3PH
Jag köpte singeln när det begav sig! En av ganska få CD-singlar jag köpt i mina dagar (fast jag har nog köpt en del som jag förträngt också…).
Här är en annan lite bortglömd favorit i samma stil: http://www.youtube.com/watch?v=iIzcRqyXGdk
Åh, ja. Sjukt bra låt. Den var med på det blandband jag lyssnade på när jag kände för att mima och headbanga bakom låst dörr. Where have you been tonight med Shed Seven kom precis efter, Acquiesce med Oasis före om jag minns rätt.